Intervjuad i samband av låten 'lonely+sadgirl' [3281693 Recordings DK2]
Bildrättigheter, Press.
Det är ungefär, om egentligen inte exakt, ett år emellan din debutsingel förra sommaren och 'lonely+sadgirl'. Hur skulle du sätta ord på det året som nu har gått och varit. Är saker och ting lite annorlunda, än det var?
– Saker och ting är väldigt annorlunda! Jag tror att jag har förändrats i alla aspekter som en artist under det senaste året... jag skulle på ett sätt jämföra att släppa sin musik med att få ett barn, särskilt när man först gör det, det är jag säker på att många artister även de kan hålla med om det. Att bli förälder förändrar någon så mycket, och det gör det att släppa original-musik med... det är någonting man lägger ner hela sin själ i... och sedan bara släpper iväg för hela världen att höra.
Kom du att fira det här ett-års-jubileet på något speciellt vis?
– Jag försökte att radda upp ‘lonely+sadgirl’ releasen med det första släppet för ett år sedan för att öka medvetenheten kring jubileet, så jag hoppas att det här blir min publiks firande, så väl som mitt eget!
Du skrev låten sittandes i studie-rummet till ditt studenthem?
– Ja! Jag brukade alltid skriva min musik i mitt studie-rum på college eftersom mina rumskamrater antagligen blev så rätt irriterade på att jag satt och skrev och nynnade för mig själv... jag skrev refrängen till låten först, "Cause I’m just a lonely and sad girl" och så. Det var en av de längre processer som jag haft, mycket eftersom jag verkligen ville ha med orden play down och få de att betyda nånting för min publik.
Är låt-skrivandet... i största allmänhet... ett fint sätt att processa saker, för att då liksom "dumpa" vad som helst i, vad det än är. Vad inspirerar?
– Absolut... jag försöker att skriva i en dagbok varje dag. Och gör vad jag kan för att kunna hämta inspiration från små vardagliga ting... till och med saker som en gaffel eller nåt så litet som det. Jag får mycket inspiration från platser och jag kan få inspiration av andra personer.
Hittills har du korsat många olika vägar med producent-samarbeten. Är just det där resultatet av att vara rätt fräsch i gemet än och att du själv försöker att hitta rätt eller tror du att du alltid kommer vilja förändras?
– Ja, jag försöker alltid att få andras öron för produktion av en låt, för omväxlings skull. Men jag tror samtidigt att jag vet om vad min "egen stil" är. Och att jag alltid håller mig kvar i vissa nyckel-komponenter.
Vissa nyckelkomponenter jag har i min musik.
Hur var det att få producera tillsammans med Kevin Jacutot på den här?
– Bra! Han är super-begåvad som producent.
Du har en bakgrund i musikteater. Var det nått du kom in i för musiken eller fanns där också kanske ett intresse för skådespelar-delen också?
– Det fanns definitivt ett större intresse i det för mig när det kom till skådespeleri men musiken har alltid vart mitt huvudfokus, jag skulle nog däremot säga att det är tack vare musik-teatern jag började med musiken och mitt skrivande, och att jag sjunger i många olika genrer.
Det är rakt av tack vare min tid i musikteater.
Är det inte väldigt annorlunda... även fast artister givetvis kan ha scen-personligheter de också, att gå ut på scen i rollen som en karaktär och när det antingen bara är du, eller i alla fall en slags version av dig själv. Spontant tänker jag att det måste vara annorlunda att blicka ut över en publik i en roll som nån annan och då det är du som står där som "Zoe"?
– Ja. Och jag tror att detta var en enormt stor anledning till varför jag började med musiken, jag gillar att stå på scen och vara Zoe, snarare än att behöva porträttera en karaktär. Även om att vara sig själv även kan användas i sin skådespelar-teknik. Och att spela en karaktär kan även användas som en artist, inom musiken och för sitt låtskrivande.
Var det så att du kunde "gömma dig" bakom en roll i musik-teatern. Då du gjorde det innan "Zoe Gabrielle". Eller var du alltid tillräckligt säker?
– Jag tror inte riktigt att det var så. Men samtidigt har jag aldrig varit en person som gillat uppmärksamheten... som vill att folk ska titta på mig... eller så där, och jag tror att just det har varit en stor utmaning för mig i just det kreativa och presterande området som en artist. Att vara mig själv är något som jag har växt till att bli mera bekväm med.
Var det musik som tog dig från hemstaden i Nebraska. Och till Chicago?
– Det var framförallt skolan som tog mig hit.
Men att flytta har definitivt lyft min karriär...
"We sat eating Kimchi, and rearranging the songs for this EP". Jag tror att jag hört talas om en Zoe Gabrielle-EP ända sedan debuten i fjol. Är det fortfarande vad du rör dig mot med de nya singlarna du har släppt?
– Jag rör mig fortfarande mot den... men jag vill "pressa ur citronen" med ‘lonely+sadgirl’ lite mera. Jag vill göra en musik-video, och jag vill göra fler remixer, och så… men jag hoppas kunna släppa ett lite större projekt som det nån gång i framtiden.
INTERVJU DE DANIEL JOHN