Intervjuad i samband av låten 'Sedona' [Independent]
Bildrättigheter, Sky Zain.
Vad är meningen bakom 'Sedona' för dig?
– Från en rentav metafysisk ståndpunkt så är jag glad att kunna säga det att jag känner att låten är så pass öppen, att låten nog kan betyda många olika saker beroende på ens eget perspektiv... jag är stolt över det. Känner verkligen att jag och min producent lyckades uppnå det.
Vad betyder den för dig rent personligen?
– Nog att, medan jag skrev den, rann den på ett ur mig snabbt, vilket är en bra känsla. Där och då var det min syrra som berättade för mig att hon skulle åka iväg till Sedona för att filma något. Jag var i Boston och skrev i mina bröders sovrum, det var mitt i vintern, där jag skrev en hel del låtar under det året, 2020, jag minns hur jag föreställde en gudinna framför mig, som lite liknade en annan karaktär... gudinnan avbildad i 'Mind Mischief' musikvideon av Tame Impala, då jag skrev.
Detta är din tredje singel. Och en som kommer inte långt efter 'Young', som kom ut strax innan sommaren. Båda producerade utav Jon Gilbert. Hur kom detta samarbetet till, och vad har det inneburit för dina låtar?
– Vi nådde ut till Jon genom ett direktmeddelande på Instagram, och skickade iväg mina demos till honom. Han svarade oss, och gick med på att prata över telefonen om att kanske jobba tillsammans. Vi hade ett samtal och jag kände mig verkligen nära till Jon. Vi stod verkligen nära varann i vår gemensamma grund och i vår musiksmak. Det tror jag att det är det viktigaste för mig. Jag hade blivit väldigt imponerad av de sound jag hört honom odla fram och jag ville överlämna mig åt en partner som jag kunde lita på för en stor, enorm, mängd låtar. Jag flyttade faktiskt till andra sidan av landet... till Los Angeles, cirka två veckor efter det samtalet och vi började jobba under hösten 2021. Vi arrangerade i princip allt tillsammans och anställde flera fantastiska killar som kunde spela de delarna som jag inte kunde, så som piano, trummor och basgitarr. Jag ville hålla mig borta från Splicesampling och spela in egna delar som var och en var unikt gjorda, för varje låt.
Individuellt.
Jon är ansvarig för ingenjörs-konsten bakom, och dom saknade live-bitarna, även om vi på 'Sedona' faktiskt kom att använda oss av vissa trum-samplingar för slutet, eftersom vi ville ha ett Yoke Lore... eller ett Phil Collins, sound. Det är mixat med bandade inspelningar med sång och gitarr för att skapa ett i min åsikt riktigt coolt hybridsound.
Då när du först kom ut till Los Angeles, var nånstans hamnade du först?
– Jag flyttade från Boston till Venice Beach, och bodde i en studio där en före detta flickvän och nu livslång vän bott, och hon lämnade över den till mig. När jag först kom ut dit så var jag riktigt, riktigt sjuk och hon tog hand om mig... vårdade mig lite tillbaka till hälsan. Välsignad över att ha henne i mitt liv. Jag hade liksom lite fallit in i några dåliga vanor, som jag höll på att bryta mig bort från precis då jag flyttade ut till L.A... så min kropp, och själ, genomgick några ganska så intensiva justeringar. Jag har rest hem igen nu och skriver just nu låtar utifrån Rhode Island. Det är riktigt intressant att reflektera över denna tids-perioden för nästan ett år sedan. Och jag lärde mig definitivt mycket om vad det är jag vill. Vad jag vill ha och behöver i mitt personliga liv.
'Young' och 'Sedona' är båda låtar som är en del utav en större bild, som ska väckas till liv lite senare i år. Vad kan du dela med dig av kring det?
– Jag kan dela med mig av att jag är väldigt exalterad över vad jag har gjort tillsammans med Jon... det finns mycket mer i kammaren ännu, och jag tror att det bara kommer bli än tydligare vad dom här låtarna betyder för mig och hur jag vill att de ska ramas in, som är ett album.
Kommer du fortsätta släppa låtar tills det att hela projektet är färdigt?
– Det har jag inget svar på nu.
'Road Song' befinner sig nånstans mellan två-tre miljoner lyssnare idag. Hur är det att så många människor... i hela världen, lyssnar på låtarna?
– Det känns helt klart coolt. Jag kan inte vänta på att få spela framför folk live med bandet och att resa. Spelade precis nyligen en akustisk spelning på ett litet nedgånget grå-daskigt ställe. Med ungefär tjugo personer där inne visade det sig faktiskt vara två av dom som kunde min musik och jag fick verkligen chans att komma nära dem, detta är kraften med livespelningar och jag vill verkligen fokusera på det i år.
Är hela det omfånget utav lyssningar nått man ens kan greppa tag om?
– Man måste tacka algoritmen för att låtarna lagts fram framför folk.
Det är det fina med internet.
Jag tror att det som lyssnare gillar går längre än att det råkar vara bra låtar. I kärnan relaterar dina låttexter till något djupare, som jag skulle vilja hävda är en genuin röst, och lust, för att vilja se det fina med livet?
– Wow, tack för att du säger detta här. Det är så coolt att det känns så för dig. Jag gillar livslust och jag tror att mitt låtskrivande kommer ut ur en inre röst för mig som på basnivån försöker knyta an, till andra.
Har musik väglett dig vare sig du insåg att den gjorde det först senare?
– Ja, när jag var förstaårs-elev i gymnasiet var det Mac Demarco, och Tame Impala. När jag gick sista året var det Weyes Blood. Och Mt Joy, ... som faktiskt kom in på samma kaffeställe jag satt och chillade på. I mina ögon så fungerar musiken som ett soundtrack till var och en av våra liv och det kan fungera som ett kraftfullt grepp för att associera.
Till då specifika tider i vårt liv.
Var den här vägen till att hålla på med musik alltid så självklar för dig?
– Jag började hålla på med detta i gymnasiet. Och jag blev väl gradvis bara mer nyfiken och fascinerad på tanken om att musik var nånting jag tilläts göra om jag ville det. Jag tror det alltid stod klart att musik skulle vara vara en enorm del av mitt liv. Men jag visste in hur stort.
Att det skulle bli min första väg.
INTERVJU DE DANIEL JOHN