Intervjuad i samband av filmen 'Palm Trees and Powerlines' [Momentum Pictures]
Bildrättigheter, Press.
Bra konst får människor att känna något och känslorna som den här fil-men för fram går nära. Det är en vackert gjord film, men också en djupt obekväm, då den visar sånt jag väljer att tro att alla har svårt att se på?
– Som du säger hade jag svårt att titta på det så rakt på, ibland så var det nästan smärtsamt, men jag skulle även säga nödvändigt. På sam-ma gång kunde jag njuta av den fantastiska filmkonsten, och som en skådespelerska, kunde jag se alkemin mellan skådespelarna och vår- an regissör, som skapade denna magin. Då jag visste vad filmen sku-lle handla om ville jag verkligen vara en del av den. Det är någonting med sårbarheten hos en kvinna som troligen skapats av patriarkatet som kan leda oss in i misogyna förhållanden... jag måste erkänna det att också jag har varit där... men jag har lärt mig hur viktigt det är att bygga upp en gemenskap som ger stöd. Jag kan inte föreställa mig att gå genom det som tonåring, det är den mest smärtsamma delen, hon är så ung, och det ser inte ut som hon får ett bra avslut på något sätt.
Filminspelningar är en av mina favoritplatser att vara på och specie-llt med ett manus som detta. Allting känns mer vettigt då jag får bid-ra till de filmer som får mig att känna elden inom mig och att jag kan göra en förändring eller hjälpa andra. Exempelvis utsatta tonåringar.
Medan filmen fick premiär på Sundance, blev ju själva festivalen inte av det året. Vilket kom som ett rätt plötsligt besked. Istället blev det bara en digital visning. Detta måste ha känts som en enormt stor besvikelse?
– Det var svårt, helt klart, som konstnärer under pandemin upplevde vi många avbokningar, en brist på projekt och en rädsla för våran fr-amtid. Den här beskedet var också det en del av det, men vi fortsatte gå framåt så att de näst-bästa sakerna i alla fall skulle kunna hända...
Du började att studera dans när du bara var sju år gammal. Var det ditt första kreativa utlopp som du hade. Vad blev din debut uppe på scenen?
– I slutet av mitt första år på den dans-skolan jag gick på, hade vi en festival och det var i en fantastisk teater i centrala Madrid som hette Alcalá Palace Theatre. Jag var så liten men jag minns hur glad jag var, hur lycklig jag kände mig, det kändes som det var som magi, för mig.
Är det sant att du under en tid arbetade som en riktig flamenco dansös?
– Ja, det gjorde jag, jag studerade spansk dans vid det kungliga kons-ervatoriet i Madrid och flamenco var en av de främsta signaturdans-erna. Jag fick mitt första jobb i artonårsålder och det var ett kontrakt för ett år i Japan... detta tror jag var början på allt som skulle komma.
Från att vara en student till att vara en professionell dansare.
När kom skådespeleri in i bilden. Vilken blev din första chans att agera?
– Skådespeleri var alltid i mina tankar, men jag hängav mig själv helt till att dansa under en lång period, jag tänkte att det var nånting som jag ville göra medan min kropp var ung. Senare, fick jag ett par svåra fysiska skador, den var det ena efter det andra. Och jag kände att det var dags för att gå över till skådespeleri. Jag hade spelat in en reklam film när jag var tolv år. Det var min första upplevelse, på en filmning.
Jag tror att det var en blandning mellan glädjen jag upplevde...
Och hur lätt det verkade för mig.
Tycker du att du fortfarande lär dig, förfinar du fortfarande hantverket?
– Åh, ja, självklart. Jag lär mig varje gång jag får en ny roll. Varje gång jag får en ny karaktär att studera. För varje ny provspelning. Och jag tar fortfarande lektioner, lär mig nya tekniker, lär känna flera lärare.
För mig sinar aldrig kunskapen.
Jag hoppas att jag gör det, och om jag ska vara ärlig så tror jag på det.
Om inte skulle jag inte fortsätta.
Finns det nån roll du skulle älska att göra men inte fått chans till ännu?
– Min drömroll... det är en bra fråga. Som nån som har varit konstn-ärlig hela mitt liv, finns det saker som rasism, homofobi, patriarkatet och så vidare som får mig att känna en revolution inom mig. Jag sku-lle vilja spela rollen som en stark kvinna som representerar att alla vi människor är mer än alla dessa etiketter och att det finns de punkter emellan oss som förenar oavsett färg, ras, kön, eller sexuell läggning.
INTERVJU DE DANIEL JOHN