Intervjuad i samband av filmen 'Ask Me to Dance' [XYZ Films]
Bildrättigheter, Chris Jon.
'Ask Me to Dance' är en hjärtvärmande, rolig, och ibland frustrerande så relaterbar film om att dejta. En sådan vacker kärlekshistoria. Med dans i förgrunden. Även fast du gjort film länge vad fick dig att nu regissera?
– 'Ask Me to Dance' är den sjuttonde filmen som jag producerade. Jag har nu hunnit producera tjugo filmer... jag hade gjort filmen 'Love 'N' Dancing' år 2009. Jag skrev den, och producerade den, och jag var en av huvudrollerna... jag gillade verkligen vad regissören Robert Iscove gjorde, men det var inte precis min vision. Så efter all erfarenheten i att göra filmer var jag redo att ta mig an och även tackla regi, för mig innebar det att det som finnes i filmen hundra procent är min vision.
När du skrev filmen... hur tidigt kunde du se dig själv i rollen som Jack?
– Jag visste att jag kunde spela rollen som Jack från början och allt av det jag hade skrivit var inriktat runt mina komiska känsligheter men till en början var allt jag ville göra att regissera, och vi letade då efter en kändis som kunde spela Jack. Problemet var det att det var lätt att hitta manliga skådespelare som är komiker men inte manliga skåde-spelare som också kunde dansa samtidigt! Vi hade bara inte budget i det läget och vi hade redan rollsatt Mario Cantone och Briana Evigan och lagt våra pengar där. Personen som skulle jobba billigast var jag!
Briana Evigan är uppenbarligen lika känd för sitt dansande som för sitt skådespel. Men vad gjorde just hon till den "perfekta matchen", för Jill?
– Jag visste redan om sedan innan att Briana var en otrolig dansare i och med 'Step Up' filmerna, så jag visste att hon hade det. Jag blev än mer exalterad när jag insåg att hon även var så bra på komedi och att hon var så charmig. När jag väl lärt känna henne... på Zoom, initialt... insåg jag att hon skulle kunna vara den perfekta Jill. Och det var hon.
Vem är den bästa dansaren bland alla de skådespelare du arbetat med?
– Det var Catherine Mary Stewart, som jag nu har jobbat med på fem filmer. Hon var stjärnan av 'Weekend at Bernie's' och 'The Last Star-fighter' tillbaka på åttiotalet. Hon var en sån naturlig dansare att hon lärde sig west coast swing, vilket är dansen i filmen... otroligt snabbt. Hon och jag har en dansscen på bröllopet som slutar på ett roligt vis.
Hur var Betty White... som du gjorde 'Love 'N Dancing' tillsammans med?
– Att dansa med Betty White är en höjdpunkt av min karriär. Hon var som allas farmor. Väldigt gullig och rolig och fantastisk att vara nära.
Hon hade också några grymma danssteg.
Din syster är även hon dansare, var det så du kom in i dansandet också?
– Min syster Reyna är absolut anledningen till att jag upptäckte dans. Hon hade tagit ett jobb på en sällskapsdansskola och sa åt mig att jag borde kolla in det. Hon visste att jag var ett fan av 1940-tal och swing musiken med storband. Vilket i dans är east coast swing. Jag gick dit, och började ta lektioner. Och jag tror att jag verkligen skämde ut hon för jag visste inte vad jag gjorde. Men jag höll mig kvar och började få muskelminnet och blev väldigt bra. Sedan, ett par år senare hade jag dansat ett tag, och såg west coast swing, som var en smooth och mer ovarsam version av swing, som man dansade till mer samtida musik. Jag insåg då att det var den enda dansen som jag verkligen ville göra.
Inom west coast swing är en Jack och Jill-tävling en där man inte vet om vem ens partner kommer att vara, eller vad ni kommer att dansa till. En måste komma på en dansrutin där och då i det ögonblicket. Går väl inte helt jämföra det med film, men det finns andra paralleller emellan dans och film. Som att man verkligen måste anstränga sig för att komma nån vart... utan att alltid veta vad som väntar en. Om en kommer att lyckas?
– Det är en intressant fråga. Jag älskar hur du jämför filmbranschen med Jack och Jill-dansande. Ja, många gånger i den processen av att bygga en karriär måste du gå på känslan så att säga, och mycket utav det återspeglas i west coast swing-dans... det är svårt att hitta fram-gång i film. Jag har jobbat non-stop i film-branschen, i ungefär tjugo år nu och det har förstås varit upp- och nedgångar. För omkring fem eller sex år sedan började jag verkligen älska resan och att älska den dagliga malningen. När det väl hände började saker verkligen lösa sig för mig, och varje dag älskar jag att arbeta så hårt som jag kan, efter-som för mig är det inte jobb, det är min passion, och detta är vad jag älskar att göra. Så det för mig, är framgång. Att älska det som du gör.
Så väl som att kunna arbeta heltid med film!
Kommer du i regi-stolen nu att hålla det fortsatt lätt om foten, eller ska du likt du gjort som producent och som skådis innan dig an alla genrer?
– En sak jag aldrig gjorde som producent, skådespelare eller manus-författare var att "branda" mig själv. Jag gjorde alla möjliga filmer, må det varit skräck, thrillers, drama. Men som en regissör vill jag endast göra komedi. Jag har en ny komedi som heter 'The It Guy' som jag nu vill ska bli mitt andra jobb som regissör. Så småningom så vill jag att en ska tänka, "Vi har en komedifilm. Vem kan vi få att regissera den?"
"Tom Malloy!"
INTERVJU DE DANIEL JOHN