Intervjuad i samband av filmen 'Stranger' [Amazon Prime Video]
Bildrättigheter, Matt Doheny.
I thrillern 'Stranger' avbryts semestern för ett par då en främling spelar ett dödligt spel med de. Vad tänkte du om manus när du först läste det?
– Jag blev definitivt överraskad över främlingens historia och slutet i manuset. Jag tänkte att den oväntade tagningen på en traditionell, så kallad "en stuga i skogen" berättelse var superunik. Faktumet att man som publik ser korta glimtar av någon som tittar på paret men det är oklart vem den figuren är, gör handlingens lutning svårare att förut-se med vad som kommer att ske, det var olikt allt annat jag hade läst.
Och den ofamiljäriteten fastnade hos mig.
Från början.
Hur såg du Rebecca när du spelade henne... hur närmade du dig rollen?
– Rebecca är en envis person... hon har en väldigt tydlig idé om vad hon vill ha just i ögonblicket och hur hon vill att hennes liv ska se ut på lång sikt. Att kompromissa är inte en av hennes starka sidor. När jag studerade manuset drog jag definitivt vissa beteendeegenskaper från människor i mitt liv som har liknande tendenser, från Rebeccas eget perspektiv är hennes uppfattning hennes verklighet, så att hitta nyanserna där hon definitivt lever i sin egen sanning, samtidigt som hon kämpar med Johns annorlunda åsikter, skapade det skav som vi behövde, för att demonstrera påfrestningarna i detta parets relation.
John och Rebecca hittade inte riktigt det lugnet de sökte, iväg från sina hektiska Los Angeles-liv. Men fick du och Jacob Taylor åtminstone någ-on tid att knyta an till varann och finna er dynamik innan inspelningen?
– Så... det roliga med Jacob och jag är att... vi faktiskt dejtar i verkliga livet. Vi träffades på en annan film-inspelning, för ett projekt som vi båda medverkade i som hette 'Lethal Love Triangle'. Ända sedan dess hade vi längtat efter att jobba ihop igen. När det här manuset föll ner i vårt knä fick vi provspela som alla andra. Och när vi fick reda på att vi blivit rollsatta som John och Rebecca, så jobbade vi supernära med regissören Emanuele för att ta reda på vilka de här människorna var, och för att lära oss skilja deras förhållande från vårt eget. Vi spende-rade pauserna på inspelningen med att läsa repliker löpande och att dissekera de här karaktärerna, inifrån och ut. Jag absolut älskade att jobba med Jacob och jag ser fram emot nästa tillfälle vi har att skapa.
Hur var den första dagen på inspelningen. Ni bodde i huset ni filmade i?
– Den första dagen på inspelningen var fantastisk. Precis när jag och Jacob kom fram till huset hade vår regissör redan sin kamera redo så att vi kunde spela in ankomstscenen, som är den första dialogscenen i filmen. Och ja, huset ifrån filmen är också det vi bodde i under hela inspelnings-processen. Jag kan ärligt säga att 'Stranger' inspelningen var en av de mest unika film-upplevelserna jag nånsin varit med om.
Det var så häftigt att tillbringa varje dag bland skådespelare, och de i besättningen, och äta våra måltider tillsammans. Efter att vi spelat in allt för dagen turades vi om att laga mat åt alla, familjemiddagarna vi spenderade tillsammans var så speciella. Den bergsstad i Kalifornien vi filmade i, kallad Idylwyld, var en drömplats i sig. Staden är super-pittoresk, och konstnärlig. Jag rekommenderar starkt folk att besöka!
Italienske filmregissören Emanuele Pica har ju sin egen stil. Hur var det att filma med flera kameror rullandes hela tiden. Kändes det befriande?
– Super befriande... Emanuele filmade handhållet under majoriteten av filmen, vilket verkligen gav mig friheten att spela inom utrymmet, och inte känna mig begränsad till en statisk ram, och om man lägger märke till det, så filmar Emanuele även en hel del profilbilder, vilket är ganska atypiskt. Men det valet plockade verkligen fram dramat på bild på ett sätt som jag inte hade sett göras innan. Emanuele var även super-cool med att låta oss titta på uppspelning i realtid, och låta oss gå tillbaka för en ny tagning om vi ville det, friheten på den här film-ens inspelning var olik nån annan. Jacob och jag pratade mycket om hur mycket upplevelsen var en händer bara en gång i livet möjlighet.
'Stranger' är tillgänglig för alla att se hemifrån, på Amazon Prime Video. Men du har också fått chans att se och dela upplevelsen med en publik?
– Det var en sån otrolig ära att få visa filmen för våra medmänniskor. Visningen kom till supersnabbt men chansen att få Byron Burton, en Hollywood Reporter-journalist, att vara värd för en diskussionspanel med mig, Jacob och Emanuele var en dröm som gick i uppfyllelse. Då vi hade den visningen visste vi inte att filmen skulle plockas upp utav Amazon Prime så det var en trevlig överraskning att höra att vår film kom upp på streaming-plattformen bara ett par månader efter detta.
Hur kom du först in på skådespeleriet. Vad tror du drog dig till det här?
– Wow, så jag började skådespela när jag var fem år gammal i teater-uppsättningar i min hemstad, Plano, i Texas. Min första roll var som Grettel i en uppsättning av 'The Sound of Music', spänningen med att stå på scen var så elektrisk, och jag kunde bara inte få nog av det. Jag har alltid älskat att få ömsa mitt eget skinn.. och bli en annan person. Av någon anledning har jag aldrig känt mig mer levande än då jag får skådespela. Och den euforiska känslan har alltid fått mig att fortsätta gå framåt, jag har aldrig älskat att göra någonting mer än det här och den gudagivna reaktionen jag får av skådespel, håller mig inspirerad.
Och hungrig.
Att leda och leva ett liv som skådespelerska kan så klart vara belönan-de. Men varje belöning i ett kreativt liv har kommit med en kostnad. Må det vara hur du pressat dig själv till att bli bättre, stå ut bland mängden eller det svåra i att fokusera på rollerna du får snarare än de du missar. Har det alltid varit lätt för dig eller tog det ett tag att nå belöningarna?
– Den här biten av strävan inom konsten är alltid en kamp... och den verkar aldrig försvinna helt. Men jag har blivit välsignad med "gåvan" att kunna se glaset halvfullt. Jag har sett många "lyckas" och av någon anledning, snarare än avundsjuka, upplever jag glädje, för jag vet om hur mycket jobb och tid det tar att komma till en viss nivå, och detta applåderar jag dom för. För denna här branschen är svår att lyckas i.
Istället för att gnälla över rollerna jag missade, tittar jag alltid på den person som fick rollen och säger till mig själv, "Det var hennes tur nu ... inte min". Det här tankesättet påminner mig om att min tid komm-er, och att mitt nummer kommer att ringas en dag... så länge som jag har kvar tro. Projekt så som 'Stranger' ger mig den erfarenheten som jag behöver för att boka det där nästa jobbet. Denna "Oändliga Cykel" av kontinuerlig tillväxt ger bränsle åt min motivation till att fortsätta.
Det ger tröst att veta att jag är precis där jag är tänkt att vara just nu.
INTERVJU DE DANIEL JOHN