Intervjuad i samband av Lovetta-låten 'Havin' A Good Time' [Kill Rock Stars]
Bildrättigheter, Press.
Vad handlar 'Havin' A Good Time' om. Vad är det som inspirerade denna?
– 'Havin' A Good Time' handlar om att omfamna kaoset. Jag skrev lå-ten under en tid när jag kände mig väldigt överväldigad och längtade efter saker i livet som jag inte hade. Jag hade det här ögonblicket där jag bara såg mig omkring och insåg att jag redan hade mycket att va-ra tacksam över och såg att detta här livet jag redan lever är så roligt.
Firade du den här låtens release på något speciellt vis. För a good time?
– Jag gjorde faktiskt inte mycket för att fira, utanför mitt eget huvud.
Är du överlag sett bra på att ta dig tid att släppa taget och bara låta dig själv vara exalterad över alla dina kreativa framgångar. Känner att arti-ster ofta, måhända genom att alltid ha ena ögat på det förflutna och det andra på framtiden kanske glömmer av att bara vara här och nu ibland?
– En grymt bra fråga detta. Det är definitivt någonting som jag måste hålla mig själv medveten om. Vanligtvis kan jag arbeta på många oli-ka saker samtidigt... så när jag får bort en sak från tallriken tenderar jag att gå vidare med att hoppa in i nästa sak. Att vara mer närvaran-de är någonting som jag strävar efter i alla aspekter av mitt liv. Inom just musik kan det vara väldigt svårt eftersom att det finns så många olika delar som rör sig, och det är så lätt att bara glömma av att njuta av ögonblicket och leva i det utrymmet av kreativitet och inspiration.
Vad betyder musik för dig när det kommer till att finna lyckan i ditt liv?
– Musik, för mig, är ett sätt att få uttrycka mig på ett vis som betyder nånting så som jag ser det. När det kommer till låtskrivande, att spe-la in och spela live, så känns allt av det bara väldigt frigörande, eller välgörande, till och med. Musik är nått som ger mig ett syfte och nå-got som ger mig en aveny där jag får knyta an och känna samband... jag tror "lycka" kommer ur att göra mycket inre arbete med sig själv.
Och musiken är en del av min läkningsprocess.
Som frontkvinnan i bandet Roanoke är du verkligen inte främmande för att uttrycka dig på scen. Men vad var det du hittade när du istället gick din egen väg och på egen hand påbörjade det här Lovetta soloprojektet?
– Främst så var det musiken. Jag hade börjat skriva låtar som kändes väldigt personliga och autentiska, men som inte kändes som de pas-sade inom landskapet för Roanoke. Där Roanoke känns som sin grej känns Lovetta som "jag", som mig själv. Som en plats där jag kan grä-va lite djupare och där jag kan fortsätta upptäcka saker om mig själv.
Hur tidigt visste du att det här skulle bli ditt liv. Du stod på scen gans-ka tidigt, eller ja, väldigt tidigt får en säga. Då även som skådespelare?
– Jag var väl omkring åtta år när det verkligen talade till mig. Jag ha-de fått en roll i musikalen 'Annie'. Jag hade scenrepetitioner varje kv-äll under några månader. Och jag förälskade mig så i hela processen och med att stå på scenen. Jag växte upp med en paralyserande ång-est och scenen var en plats där jag både kände mig trygg och modig.
Ser du, som artist och som skådespelare, att arbetet du gör inom musik och film kommer från samma plats i dig. Uppfyller de dig på samma sätt eller är de olika, separata, vägar som du går på. Är de olika identiteter?
– Jag tror att allt det hänger ihop på ett sätt. Jag kan se att jag dras till att berätta liknande historier både genom musik- och genom filmm-ediet, men det känns samtidigt också som att de var och en omfattar en viss del av mig. Jag känner att som de flesta människor, så har jag många sidor till mig och jag gör mitt bästa för att låta all av de synas.
Så mycket som det går.
Är det måhända nånting som det jobbas på nu som vi kan se fram emot?
– Jag har börjat jobba på min nästa release, som kommer att ta sig in i världen tidigt nästa år plus att jag ju alltid skriver låtar och kommer att fortsätta att släppa mer musik, musikvideor och spela spelningar.
Jag jobbar också på filmmanus och hoppas producera något nästa år.
INTERVJU DE DANIEL JOHN