STEFFI THAKE

Intervjuad i samband av filmen 'Machination' [Nexus]


Bildrättigheter, Jan Zammit.


Som Maria i 'Machination' skänker du oss en lika organisk som orubblig, prestation, din skildring av en kvinna i psykiskt förfall gör det svårt att titta, men det blir ändå omöjligt att vika undan blicken tack vare denna fantastiska insats. Hur var det att känslomässigt porträttera pandemin då den fortfarande var. Kunde du kanske konfrontera dina egna känslor kring allt tack vare att du bearbetade de genom ditt porträtt av Maria?

– Jag tror att vi alla kan relatera till det som Maria går genom på nån nivå. Vi gick alla genom den här pandemin tillsammans! Några av oss drabbades värre än andra, så klart. människors problem med mental hälsa förvärrades av pandemin i och med isoleringen. Alla gjorde det de kunde för att kunna fortsätta med vad de än gjorde, Maria klarade sig inte bra med det alls, utan förblev isolerad och vägrade att ta mot hjälp, vilket sände henne ner i hennes spiral, och vi gjorde en hel del förberedande arbete för att bygga en ny mänsklig varelse med Maria. Jag visste exakt vem hon var innerst inne... på djupet... och jag kunde använda mig av allt av det på filminspelningen för att tillåta Maria att frisättas genom min kropp. Jag tror precis... som vilken skådespelare som helst skulle, att jag hämtade och drog från mina egna personliga känslor och upplevelser. Jag har varit med om, och gått genom, mina beskärda delar av både panik-attacker och depressionsutbrott, så jag känner till de känslorna. Det var inte lätt att återvända dit, eller åter-besöka de mentala tillstånden, men det behövde verkligen göras här.


För att ju kunna berätta Marias berättelse.


Möjliggör en roll dig vanligtvis att upptäcka andra sidor av dig så även?

– Absolut! Viola Davis säger åt skådespelare att ge sig ut, leva, och att uppleva livet. Just det där är den bästa träning och utbildningen som en skådespelare kan ha eftersom det tillåter oss att dra ur våra egna upplevelser, känslor och tankar för att spela de karaktärerna som vi spelar. Men jag finner även att det omvända är sant med. Om du ens aldrig har varit i en specifik situation... kan möjligheten att leka runt med känslorna i en ny scen tillåta en skådespelare att upptäcka. Vad de skulle göra i den specifika situationen.


Mycket av detta improviserades. Vilken kontur fanns det att utgå ifrån?

– Ja, eftersom att scenerna var helt och hållet improviserade tillät de mig att verkligen känna alla dessa känslorna, och agera instinktivt, i rollen som Maria. Allt av det förberedande arbete vi gjorde för henne var avgörande och så viktigt för att kunna göra detta. Filmens manus författare, regissörer, och producenterna av filmen hade handlingen satt, och varje scen som fanns hade skrivits ut som ett narrativ. Så vi visste var vi skulle börja och var vi i slutändan behövde hamna. Men hur vi kom till den där sista punkten var helt upp till oss själva bara!


Vi visste vad för markeringar som vi hade att nå. Och vilka specifika händelser som behövde ske... men vi var helt fria att säga vad vi ville och röra oss som vi ville och leka runt i rollen som vi själva ville det.


Det här är en film där i stort sett allt är centrerat på Maria, till sån grad att hon själv blir berättelsen... skulle du säga att vad som allra mest gör dig intresserad av nåt är din karaktär speciellt. Eller den större bilden?

– Jag tror att det är både och för mig Jag är intresserad av att berätta de historierna som jag ju känner att människor behöver få höra! För 'Machination' var det mental hälsa, som fortfarande är ett tabubelagt ämne i vissa platser, och jag älskade den här idén om att använda oss av den nuvarande situationen för att skildra hur vissa människor har det svårt och verkligen kämpar i deras liv. Jag skulle även vara rätt så intresserad av mindre roller i filmer med fantastiska narrativ. Det är något som verkligen skulle vara väldigt viktigt för mig. Att få vara en del av det också... oavsett hur stora eller hur små som de rollerna är!


Född och uppvuxen på Malta, började du dansa balett vid tre års ålder, innan du började studera teater runt sisådär tio-elva år, och nu agerat på heltid sen du var nitton. Med alla dessa åren på scen, måste du inte kunna tänka på en tid i ditt liv där du inte stod på scen och uppträdde?

– Ja... jag har alltid älskat att stå på scen! Dans brukade vara mitt sätt att uttrycka mina känslor och tillåta mig själv att vara fri och faktiskt verkligen vara mig själv helt och hållet, på ett sätt som kändes "sant". Sedan upptäckte jag skådespeleri och den frihet som det gav mig till att utforska andra aspekter av mitt väsen, jag hade aldrig känt något liknande det! Jag minns att jag spelade Scar i vår skol-produktion av 'Lejonkungen'. På den tiden var jag ganska blyg, och oroade mig, rätt så mycket, om vad folk tyckte om mig. När jag spelade den här rollen kände jag att jag kunde vara en helt annan person. Och att det ju inte betydde något, det spelade ingen roll vad nån annan tyckte om mig...


Då pjäsen väl var över, var det inte ens nån som insett att det var jag!


Vad har skådespeleriet, att ha det här kreativa utloppet, betytt för dig i ditt liv... kan du föreställa dig vad livet skulle ha vart utan scenen i det?

– För mig är skådespeleriet lika delar utav livet... det är min passion och min eld... jag kan helt enkelt inte leva utan det. Fastän att jag väl tror att om jag aldrig hade bitits av skådespeleriet så som jag gjorde, hade jag förmodligen ägnat mitt liv till att vara där för djurens skull.


Bra meningsfull konst hittar alltid sin publik, var den än kommer ifrån, och det här är en Malta-baserad film som nu så välförtjänt tar emot så mycket beröm runtom i världen. Och jag är säker på att vi inte har sett slutet på det än. Allteftersom publiken tappar förståndet över hur grym du är i den här. Är det nåt mer vi kan se fram emot att se dig i härnäst?

– Tack du för dina vänliga ord! Jag har nu haft en lite mindre roll i en film som heter 'Hounds of War' som också spelades in på Malta... och som förhoppningsvis borde kunna komma ut rätt så snart. Dessutom är jag superexalterad över min roll i en lokal tv-serie som heter 'The Way Back'. Just den serien kommer att släppas 2023... kan inte vänta!


INTERVJU DE DANIEL JOHN