Intervjuad i samband av Sofija-låten 'Sleepovers' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Det väldigt lugnande soundet av RnB är väldigt närvarande i din nya låt. Den tar en verkligen till en plats av bris. Nästan som ett lugn i stormen. Vad handlar 'Sleepovers' om. Vad inspirerade dig att skriva denna låten?
– Jag skrev denna låten för snart år sen nu, men den känns nog mera relevant för hur mitt liv går just nu... mer än nånsin innan... jag skrev den i en tid då en "situation" som jag hade hade nått sitt slut. Och jag höll på att klura ut hur jag skulle lyfta mig upp igen. Och fortsätta att gå framåt. Den händelsen fick mig att välja mig själv mer än jag hade gjort nån gång tidigare. Men samtidigt tror jag inte att den processen är linjär, och jag ville att denna låten skulle visa vad hur det är att lite låta helande ta tiden dag för dag. Vissa stunder känns bemyndigande och stärkande och andra är riktigt jobbiga, och det tycker jag är okej.
Medan du bor i Los Angeles, verkar många av dina lyssnare vara närmre oss. Vad tror du det är med din musik som talar till oss här. Över havet?
– Jag känner mig så lyckligt lottad i att min musik når över till andra länder för det har vart mitt största mål! Jag har bara velat expandera min publik och min skara som lyssnar och jag känner mig så tursam att det börjat nå fler människor runt om i världen. Jag skulle vilja tro att den färdas så långt eftersom att de sakerna som jag skriver om är universella upplevelser och känslor, och jag hoppas att genom att en lyssnar på den kan andra relatera och känna en känsla av förtröstan.
Du har samarbetat med en mängd olika producenter innan. Men den här och rätt passande så, med tanke på låtens ton, var ett riktigt girl-power projekt. Hur vart det att göra denna låten tillsammans med Tiffany Day?
– Tiffany är en bra kompis till mig och vi gick faktiskt på college ihop och träffade först varann i våran a cappella grupp. Tiffany förstod sig på min vision redan från början, och hela upplevelsen var super rolig då det kändes som om vi bara umgicks och hängde med varandra, då vi jammade och det är alltid en riktigt bra känsla när man redan från den första början kan känna att en är bekväm, med ens medarbetare.
När man går in i musik-branschen kan en lätt spegla sig i vad andra gör eller att försöka vara vad andra vill att man ska vara... hur gick du väga för att hitta fram, och stå upp, för din egna röst och för ditt eget värde?
– Jag uppskattar verkligen de vänliga orden, för ärligt talat så känner jag att det här är nånting som jag fortfarande navigerar. Det kan vara riktigt svårt att stå upp för sig själv i denna branschen, vid vilket till-fälle som helst, men jag tror att det kan vara särskilt nedslående när man är en nyare artist. För det är så lätt att fastna i hjulspåren av att jämföra sig, och att känna pressen för att vara älskvärd... och säljbar, för den stora massan. Även fast jag känner att jag fortfarande "hittar mitt sound" och att försöker testa olika saker... vet jag alltid vad som känns rätt för mig och vad som inte gör det så jag tror det bästa som jag själv kan göra är att vara sann och trogen mina egna magkänslor.
Jag är helt för att ta grejer dag för dag.
Du har skrivit musik sen du var fem år, så givetvis har du haft lite tid på dig att ta reda på vem du är. Jag har även hört att din bror är nått av en musiktrollkarl. Var musiken nånting som du fick med dig från familjen?
– Ja... musik har alltid varit ett så starkt inflytande inom våran familj! Mina föräldrar var med i ett indierockband på nittiotalet och de hade även sina egna musikprojekt utanför det. Jag tror att den musikaliska energin som alltid omgav mig och min bror verkligen hjälpte till med att få vår kreativitet att växa. Våra föräldrar har väl alltid varit väldigt stöttande av att vi jagade våra drömmar med, så det tror jag även det spelade en stor roll i mitt begär av att dyka in på denna karriärvägen.
Min lillebror, Clarke John, är en helt fantastisk sångare, rappare, och producent, så du borde kolla in han med!
Vad handlade låtarna om då när du var fem?
– När jag var väldigt ung, skapade jag mest bara melodier igenom att jag klinkade och klirrade runt på pianot och jag skulle väl säga att jag var runt tio år när jag faktiskt började utveckla dessa melodierna till låtar med strukturerade låttexter... jag sjöng mest om min imaginära hjärtesorg med mina imaginära pojkvänner.
Inget supermeningsfullt ämne i den åldern.
Tjugo, eller så, år senare har samma tjej uppträtt på scener så som The Viper Room och... inte minst... i princip alldeles nyss gått av scenen vid The Peppermint Club. Fick du chans att uppträda med 'Sleepovers' där?
– Ja, jag framförde precis med 'Sleepovers' live för första gången, det var en så magisk upplevelse för mig! Ett så bra sätt för att få ut låten, och också bara så fantastiskt att få möjligheten att visa den för några av de nya ansiktena i publiken, som inte vart bekanta med mig ännu.
Nu den här fredagen får låten även sin musikvideo. Vad kan du berätta?
– Jag är så exalterad för releasen av 'Sleepovers' musikvideon. Den är väldigt unik, i jämförelse med allt annat jag har gjort hittills! Den här videon är i "claymation" och stop-motion. Jag har alltid velat göra nåt i det här mediet så jag hittade Vinura... som heter Dony Creations på Fiverr, som är en fantastisk kreatör, och gjorde det visuella för låten.
INTERVJU DE DANIEL JOHN