Intervjuad i samband av filmen 'Map Heist' [Forest Quaglia Studios]
Bildrättigheter, Press.
Tre vänner får en lite mer äventyrlig dag än de förmodligen hade föres-tällt sig, när de finner en flaskpost med en skattkarta i. Vad fick dig att säga "ay ay" till rollen i 'Map Heist', hur ser du tillbaka på inspelningen?
– Jag accepterade erbjudandet om att spela rollen i 'Map Heist' för att jag älskade manuset, och för den slags flytförmåga som rollen hade... det kändes i stunden, som att Avas känsla av ungdomlig upprymdhet verkligen matchade, där som jag själv var då när vi spelade in för åtta månader sedan i min iver att satsa allt på film-skådespeleri. Efter att ha jobbat på många fler film-inspelningar under det här senaste året är jag, väldigt, tacksam över att ha börjat min erfarenhet framför ka-meran i en så rolig, samarbetsvänlig omgivning, som 'Map Heist' var.
Från första ögonblicket vi möter henne så är Avas busiga sätt ganska så uppenbart. Men hon visar sig sedan även vara ganska tuff och modig när det behövdes. Hur såg du på hon som karaktär. Vem är hon i dina ögon?
– Den sak jag älskar mest hos Ava som karaktär är att hon står på si-na egna ben. I en roll-besättning som är övervägande manlig, sticker Avas sätt, och självsäkerhet, ut. Och jag älskar hur hon inte hittar sin plats i vänskapsgruppen genom ett överensstämmande eller drar sig undan från utmaningar utan snarare att hon hittar sin egen plats ge-nom sin individualitet. I slutändan så räddar hon dagen tack vare al-la hennes sidor. Hennes busighet, modet och hur snabbt hon tänker.
Som en skådespelerska som använder dig av Meisner-teknik, ligger ditt fokus naturligtvis inte på dig själv, utan snarare på de andra skådespel-arna. Att reagera på vad de gör på sätt som känns känslomässigt sanna i ögonblicken. Vilken dynamik fann du här, med dina medskådespelare?
– Detta är väldigt sant. Jag hade en grym dynamik med mina medsp-elare, särskilt Forest och Chris vilket jag spelade in de flesta av mina scener tillsammans med. Då vi spelade in våra scener tillsammans så fick jag lära känna dem i realtid. Det var inte som att agera med skå-despelare som jag så intrikat kände att jag kunde förutse deras varje rörelse. Så jag fann mig naturligt bli förvånad och fascinerad över de val de tog och hur de varierade sig i varje tagning. Och jag kunde re-agera på det. Men jag behövde ägna stor uppmärksamhet åt dem, för annars skulle jag missa nyanserna... inte bara i deras framträdanden utan även av dem som människor. Jag tycker att det är ganska speci-ellt att detta fångades på film. Och det höll definitivt dialogen fräsch.
Du växte väldigt mycket upp som en teaterunge, det har till synes alltid varit en del av ditt liv. Ifrån att spela i tidiga skolmusikaler- och pjäser, till att få stipendier, och studera hantverket tillsammans med några ut-av de bästa. Hur tidigt i livet visste du att det här skulle bli till din grej?
– Jag minns distinkt hur jag visste det när jag var omkring tolv år. Jag hade en rättvis mängd chanser till många olika sporter, och hobbyer, och inget väckte riktigt den där "passionen" jag visste att jag hade in-om mig. Jag spelade Cruella de Vil i en skolpjäs, och nånting med att repetera för rollen och att sedan, så småningom, aspekten i att fram-föra den, kändes bara så frigörande och tillfredsställande för mig, på ett mycket mera betydelsefullt sätt än något annat jag någonsin hade gjort innan... från och med det tillfället var det allt som jag ville göra.
Skulle du, efter din början på scen, säga att det är annorlunda att skåd-espela framför kameran, än det är att agera på scen. Är de olika saker?
– De är definitivt olika, tack och lov! Jag är vid en punkt i mitt liv där jag verkligen tycker om att skådespela framför kameran. I scenprod-uktioner fick jag alltid höra att jag behövde vara "mer". Med film äls-kar jag hur jag får ett mer naturligt uttryck för känslomässiga tillst-ånd, och får gräva mig ner i dessa subtila nyanser i karaktärer, vilka oftast liksom går helt förlorade uppe på scen, det känns som en mer korrekt representation av vem jag verkligen är. Men så klart så är li-ve komponenten av teater bara det mest speciella någonsin. Jag ant-ar att jag är i en fas nu då jag älskar att skådespela framför kameran.
Men samtidigt att sitta med i publiken inne på teatern!
Är det nån pjäs du varit med i, som du skulle älska att utforska på film?
– Det skulle vara intressant att se 'The Book of Everything' från Guus Kuijer på film. Det är en väldigt speciell föreställning som är centre-rad kring en mycket fantasifull nioårig pojke och hans otursförföljda familj i Amsterdam efter det andra världskriget. Jag tror pjäsens ma-gi skulle förstärkas på film, få mörkret att bli mer sårbart och farligt.
Hur skulle du beskriva livet som en skådespelerska som bor i New York. Vilka är de prövningar, men också drömmar och möjligheter, du möter?
– Det är en dröm på många sätt. Det är definitivt utmanande, då jag bor själv för första gången här, men jag älskar bara den hektiska, st-ändigt upptagna miljön. Det finns ingen annan plats jag hellre skulle vilja vara medan jag utvecklar mitt hantverk som en skådespelerska. Och att få studera skådespeleri på NYU Tisch, i Meisner-studion, är otroligt... det är en dröm jag har haft en lång tid. Jag anstränger mig hårt för att ta till vara på den tiden jag har här till att suga åt mig allt jag kan, och lära mig, innan jag tar examen och den verkliga pressen att kunna försörja mig på det här kickar in! Men, på riktigt, i den här enorma staden är det så mycket liv överallt. Det finns mycket att lära av här, en hel del inspiration att få och en motivation för att ge sig ut.
En motivation för att verkligen komma ut och uppleva.
'Map Heist' hyllas på festivaler men är också tillgänglig för alla att stre-ama på YouTube. Vad tror du plattformar som den betyder för skådesp-elare och andra kreativa idag. Ser du dig själv skriva och producera nåt tack vare att det finns plattformar där du kan skapa och dela så direkt?
– Tillgänglighet är så viktigt! Jag har själv lärt mig så mycket om skå-despeleri bara av att observera andra. Jag älskar att streamingtjänst-er blivit så populära då de bara gör konsumtionen av konst så myck-et mer lättillgänglig. Jag ser mig absolut vara både en manusförfatta-re och en producent i framtiden. Jag siktar på att ta kurser i kreativt skrivande vid NYU, så det råder ingen tvekan om att jag en dag även kommer att skriva en del av mitt eget material. Som jag fortsätter ut-veckla och upptäcka min röst, som kreativ, hoppas jag kunna föra fr-am den till världen i många olika former. Utöver att bara skådespela.
INTERVJU DE DANIEL JOHN