Intervjuad i samband av hennes modellande [PK Models UK]
Bildrättigheter, Press.
Hur länge har du stått modell. Du började först som en så kallad sitter?
– Jag började i 2015, alltså för ungefär sju år sedan nu, och det var ett absolut minfält, som jag började. På den tiden gick jag en profil-kurs på college om digitalt fotografi. En professionell fotograf behövde då ha en sitter för en avlönad workshop i mitt närområde så jag ansökte till castingen på rent infall. Fotografen som ledde workshoppen hade tack och lov en pratstund med mig, om hur frilans-världen kan se ut och vara med alla dess för- och nackdelar. Jag vart endast ett rå-djur som stod i strålkastarljuset då jag först började och var tjugo år, men samtidigt så hade mina föräldrar även uppfostrat mig väl, till att vara väldigt medveten om att hålla mig själv säker, trygg, å skyddad i livet. Jag hade min beskärda del utav kollaborativa fotograferingar men jag kämpade också med att säga "nej", också. Nu idag är det mer tvärtom.
Det är inte en lätt industri att ge sig in i. Det är mycket jobb, och också utanför det så handlar mycket om att se rätt ut. Att ha perfekta måtten eller små egenheter som särskiljer en. Skulle du säga att svåraste delen som modell är att först tro på en själv eller att fortsätta tro på en själv?
– Du har rätt... det är inte lätt. Sociala medier har blåst upp under de senaste tio åren också, och så även om det finns en galen mängd för-delar och möjligheter som uppstår med detta, tror jag också att detta bara har förstärkt eller till och med har skapat osäkerheter många av oss har om oss själva. Det som blivit bättre ifrån då jag började till nu är att mode-industrin är bra mycket mer accepterande av olika slags figurer, längder, ett varierat utbud av hudfärger och det handlar inte nödvändigtvis om att vara snygg. Klienter vill att du ska vara minnes värd. Att kämpa med bristen på representation utav allmänheten var mentalt tufft att hantera. Varför blev inte alla accepterade? Jag kunde inte få huvudet runt det. Jag hade extremt mycket tur som var blond, vit och kvinna. De enda problemen jag hade var att mina mått var för stora och jag var en tum för kort för runways, vilket betydde att inga agenturer vid den tiden var intresserade. Å jag skulle säga att det var detta som fick mig att fortsätta gå och tro på en förändring i världen.
Vad är det du skulle vilja ha hört då när du inte hade all din erfarenhet?
– Jag önskar att boken 'The Model Manifesto' av Leanne Maskell hade funnits ute då... jag kan inte rekommendera den tillräckligt mycket... jag läser den för andra gången just i detta nu och jag både nickar och håller med om allt av det nu... för nu kan jag relatera till varenda ord.
Vad skulle du nu själv säga är för och nackdelarna med att navigera dig själv som modell representerad av en modell-agentur eller som frilans?
– En enorm jättefördel med frilansande skulle vara att det är en själv som bestämmer. Det är mycket svårare, än att arbeta via en modell-agentur, eftersom du måste skaffa dina egna kontakter, hålla koll på dina egna sociala medier, och jaga fakturor... om du inte börjar med ett affärs-tänkande direkt, oavsett om du då är signad av en modell-agentur eller inte, så kan du bli seriöst fintad, och dragen vid näsan.
Vilket är det senaste modeprojektet som du hade nöjet att arbeta med?
– Det var faktiskt ett samarbete med en kvinnlig kreativ... vilket vart super-uppfriskande och som kändes bemyndigande, att fotografera. Jag har, till stor del, begränsat sådana här kollaborationer i några år nu eftersom det att jag är ett stort fan av fotografier i print... i tryck.
Och det här kommer att finnas med i en uppkommande utställning.
Föredrar du att komma till ett jobb med ett väntande team som har sin tydliga idé, eller att komma dit och få bli mer involverad i det kreativa?
– Lite av båda. Jag behöver veta situationen med hår, smink, kläder å naglar en vecka i förväg... i en idealisk värld. Även om också en mera super-spontan session kan vara väldigt kul. Jag föredrar bara att veta om och känna till situationen om de här sakerna. För då kan jag göra mitt jobb professionellt och till en högre standard, det räcker en lång väg... och det gör bestående intryck att dyka upp och vara förberedd.
Är det någon speciell session du känner är mer autentiskt du än andra?
– En jag hade nyligen i Island, framför det ökända vattenfallet Skóga foss. Jag hade inget smink på mig, jag var i min promenadutrustning, klädd i min egen blå favoritrock. Jag var på en väldigt lugnande plats.
Vi är än tidigt in i det nya året. Vilken riktning tar ditt modellande i år?
– Självporträtt. För så här, lyssna... jag plockar upp min kamera igen. Tekniken har avancerat så mycket under det senaste decenniet. Och jag har ett långt bättre öga för fotografering nu både ur perspektivet framför objektivet och bakom det. Där jag har känt att jag velat föra en idé till liv som modell, har jag inte alltid kunnat genomföra detta precis som jag själv ville. Jag kunde inte alltid porträtteras i det ljus som jag ville men nu kommer jag ha mera kontroll över min estetik.
Vilket jag tycker är otroligt spännande.
Har du något nyårslöfte eller bara mål som du vill ha uppnått om ett år?
– Inte ett nyårslöfte som så. Jag tror att om du vill förändra något är det bättre att göra det från den första dag du har tänkt på det, spara det inte till en särskild dag. Fortsätt göra alla dom saker som gör dig lycklig. Omge dig med positiv energi och de som har liknande tanke-sätt... om ett år skulle jag vilja skildra mig och min fantasi genom att vara en modellfotograf. Jag vill fortsätta med att känna mig till freds.
Alltsom jag bestiger detta kreativa berg.
INTERVJU DE DANIEL JOHN