SHEENAH KO

Intervjuad i samband av musikvideon för låten 'Eyes of the Ego' [Lazy At Work]


Bildrättigheter, Sydney Krause.


'Eyes of the Ego' var den fjärde singeln från ditt album som släpptes just tidigare detta året, 'The Future Is Now'. Vad var det denna låten kom ur?

– När jag skriver låtar, tillåter jag orden improviseras ur mig, och jag fortsatte hela tiden sjunga och rimma, "Will you look into the eyes of the ego". Låten handlar om att acceptera alla dom olika sidorna av sig själv, det bra, det dåliga, det osäkra och när du väl accepterat allt det kan du lära dig hur du observerar ditt ego utan att låta det styra eller döma dig, utan att du kan se det för vad det är och känna igen det för vad det är. Jag använder naturen som ett sätt för att få kontroll, då en går utomhus kan en frigöra sitt sinne. Den naturliga miljön är så stor och omfattande att en inser att en är en liten bit av det större pusslet och det ger en mycket styrka och ödmjukhet. Som människor är det viktigt att vi blir satta på vår plats och att öppna upp våra ögon att se en större del än våra egna världar och våra egna jobb, våra egna små städer, och våra egna egon... och verkligen titta på den större bilden.


Musikvideon som låten nu fått är absolut fantastisk. Hantverket bakom är i sig uppskattnings-värt i hur den får låten att komma till liv. Det får du väl höra hela tiden, då dina musik-videor alltid har varit så här coola men hur var det att få forma just den här. Ihop med Anne-Marie Munoz?

– Jag är så glad att jag fick göra en video med Anne Marie, hon är en hårt arbetande, och bad-ass, kvinna och hon är super-inspirerande. Jag skrev till henne, efter att ha sett mycket av det arbete hon lagt på Instagram och jag frågade henne där om hon skulle vara intresserad av att jobba med mig, och det ville hon göra. Det var min idé att ta in Katharine King So och Laurence Giroux-Do, då jag tänkte att det här skulle göra det lite extra "trippy" att ha med andra kvinnor som hade ett liknande utseende... för att då verkligen demonstrera att se på sig själv och sen tar vi ju det till en annan nivå genom att göra videon till en protest mot homofobi och att visa den vackra sidan av samkönade relationer då vår filmbesättning och skådespelarna alla var kvinnor i HBTQIA plus-gemenskapen. Jag tycker det är viktigt att tillföra mera visuella såna grejer till mainstreammedia och Anne Marie så väl som Katharine var båda mästare som det skapades tillsammans med de...


Hur blev violinisten FOONYAP involverad med låten?

– Jag träffade FOONYAP på Sled Island i Calgary för några år sen. Vi hade delat samma scen, och jag tyckte bara att hennes musicerande och sång var fantastiskt. På ett infall frågade jag henne att följa med på turné med bandet jag var med, Thor and Friends... solo-projektet av Thor Harris från Austin, i Texas... och hon hängde på tillsammans med oss på en spelning och improviserade på en spelning under jazz festivalen Saskatoon. Jag hade alltid velat jobba med henne igen efter det... och så när jag gjorde den här låten kände jag för att bara skita i alla syntar som jag gjort för den, och ersätta med nånting extra skört och milt, och sen så mindes jag, FOONYAP! Hon spelade in allt under pandemin ifrån Calgary och vi kunde därefter mixa in hennes vackra inspelning i studion hos oss! Jag älskade också att hon är en kinesisk artist, som jag, och det verkade bara passa så bra med hela det över-gripande kinesiska, asiatiska, temat för både låten och musikvideon.


Vilka är dina favorit-musikvideos genom alla tider?

– Jag tror att de musikvideos som påverkat mig mest var när jag först såg Radiohead och Björk på kanalen Much Music... den första musik-videon jag såg utav Radiohead var deras första låt 'Just' och jag älskar hur det alltid är en känsla av mystik och konstigheter över allt. Gillar inte när konst blir för bokstavlig, så den var helt perfekt för mig. Det är lite vad jag också försöker göra med mina låtar och musik-videor, att lämna lager och en öppenhet så att tittaren kan utveckla sin egen story, precis som när man stirrar på en målning och då jag först såg Bjork i 'Big Time Sensuality' såg jag någon med så mycket energi och femininitet, i dans och självuttryck, hon var bara helt fri som artist... lika fri på scen som framför en kamera, inte rädd för att helt visa sig.


Kommer musikvideor fortsätta komma ur albumet?

– Åh ja, jag har ett gäng mera på väg! Jag släpper en EP denna hösten och jag har kist precis spelat in en otrolig musikvideo ihop med min fantastiska och begåvade fotograf Andy Jon, som också tog omslaget på mitt senaste album. Vi spelade in så mycket material under loppet av bara några dagar att vi kanske till och med kommer att släppa tre!


Håll utkik efter nya videor i November. Jag är mega-exalterad för de!


Vad är det som knyter ihop dessa nio låtarna på 'Future Is Now' albumet. Varför var det nått du ville, behövde, utforska... vad hoppas du folk hör?

– Allt skrevs under det ögonblicket av intensiv introspektion som var pandemin. Alla var tvungna att saka ned, stoppa. Och verkligen se på vad de gjort all den här tiden. Det var också en enorm känsla av hast, av brådska. Klimatförändringarna kommer bara leda till fler och fler pandemier allteftersom fler virus blir avslöjade och sprids i och med ökningen av temperatur, och smältningen av glaciärer... vi har ingen tid att slösa bort... och då livet är så otroligt bräckligt är det tiden att ta åtgärder nu! Att göra framtiden nutida, inget mer drömmande om att saker ska hända utan att agera nu. Om du vill nånting eller om du vill vara en viss människa finns det verkligen bara här nu för att göra allt det och få det att hända. Om du behöver en liten boost, gå och ta en promenad ute, om du kan komma nära den naturliga miljön finns den där för att stödja och vägleda dig. Vi behöver bli mer närvarande och medvetna, och inse hur sammankopplade vi alla är, och att vidta åtgärder för sakerna som är extremt viktiga och värda att kämpa för.


Så 'Future Is Now' handlar om allt det.


Åh, och mest viktigt av allt, handlar den om att dela kärlek, för andra människor, och för din naturliga miljö.


Det är nästan exakt två år mellan 'Future Is Now' och ditt första album?

– Varje album är en annorlunda upplevelse... i och med att skapande kommer som ett svar på ens livsupplevelser, allt som jag levde under de senaste två åren är 'Future Is Now i en tidskapsel där dem senaste två åren varit fyllda med några otroligt positiva förbindelser... och en förhöjd uppskattning. Jag hade just flyttat till ett helt annat område i början av pandemin fem timmar bort från Monreal, till ett så vackert område fullt av floder, sjöar, vattenfall, valar och de här supervarma, glada och välkomnande människorna. Jag vet vilken tur jag hade som hamnade där, på det stället, som var mer avlägset och mer utomhus, under en tid så fylld av så mycket sjukdom och sorg. Personligen har dom senaste två åren möjliggjort för mig att äntligen stanna upp och sluta turnera och bara njuta av de små sakerna igen, det här var den paus jag behövde för att dyka in i att skapa mitt nya album och bilda ett helt nytt och fullstort band. Mitt första album, 'Nowhere In Time', representerar var jag var för några år sedan, då jag flöt omkring som en fjäril i vinden. Hoppade från turné till turné, ingen stabilitet... det var nya energier och nya vänner överallt, och de utmaningar som jag behövde släppa mitt tag om för att helt hitta och bygga om, helt älska och respektera mig själv. Det var ett lite mörkare album som då stod för all smärta jag höll på att släppa taget om, och hoppet och glädjen över att äntligen ha styrka och kunskapen till att bygga om mig själv.


Helt och hållet.


Att ha ett stort ego är ibland det som tillåter människor att verkligen få ut sin vision, men uppenbarligen måste det finnas en balans i det... både för artistens skull och de runtomkring. Unika röster inom konsten är ju väsentliga, men det är också väsentligt att erkänna världen omkring sig ... hur tacklar du ego... hjälper det att samarbeta så mycket med andra?

– Jag skulle säga att vara medveten om ens ego är det som hjälper en att få ut sin vision och inte att ha ett stort ego, att ha ett stort ego kan verkligen få människor att hamna på fel väg, och såra människor... så väl som dig själv, längs vägen. Men att vara medveten om sitt ego gör en till en mycket mer självsäker person, och självsäkerhet är nyckeln som artist. Jag vet om så många fantastiska och begåvade människor som har scenskräck eller har väldigt svårt att dela med sig av super-personliga delar av sig själva, men det är vad all konst handlar om... och vilken stor artist som helst är kapabel att dela delar av sig själva som annars skulle vara "dolda". Jag byggde upp en hel del erfarenhet av att uppträda i andra band. Så mycket erfarenheter att oavsett vad som händer på scenen kan jag fortsätta och låtsas som att ingenting har hänt... som när en keyboard slutar funka, eller man kan inte alls kan höra sig själv och så! Det har väldigt mycket utvecklat mitt själv-förtroende som musiker på scen men vad som verkligen stärkte mitt självförtroende var att ha denna tiden som pandemin gav mig till att stanna upp och skapa och fokusera på detta albumet... och vid sidan om allt det här gavs jag ett musikskap i början av pandemin där jag fick leda mitt eget band med sju musiker, och det var första gången någonsin som jag har fått den möjligheten att vara frontfigur i mina drömmars band, det stärkte definitivt mitt självförtroende, och har resulterat i de bandspelningar du ser i dag. Ju mer vi spelar live, ju mer leker jag runt, med dem, med publiken, släpper taget om allt...


Om mitt ego var för stort skulle jag inte prestera som jag gör... varje gång jag ser mig själv i en video nån filmat är det som att, "Men gud, vem är den där galna personen vid keyboarden!" hah... det viktiga är att stänga av hjärnan och nästan ignorera publiken... jag går faktiskt upp på scen och säger att jag kommer att ha det kul även fast ingen annan har det, jag kommer att ha kul och leka runt med fantastiska musiker, och eftersom vi har så roligt blir det vansinnigt smittsamt, och sedan matar publiken det tillbaka till oss med otroliga energier.


Och sen skapar vi i vår tu det här energi-utbytet, som blir extatiskt!


Som jag förstår det kom du ur ett rätt så kreativt hushåll, var det alltid givet för dig att du också skulle ge dig åt det kreativa, att skapa konst?

– Jag trodde egentligen aldrig nödvändigtvis att jag skulle jobba med konsten då jag växte upp. Jag var väldigt öppen till många olika slags intressen och områden. Men under mina studier i att prova och lära mig massor av olika saker, så kom det sig super-naturligt för mig att skriva låtar, varenda dag efter lågstadiet och gymnasiet kom jag hem och spelade piano... jag brukade improvisera på pianot i timmar, tills middagen var klar och sen introducerade jag sakta andra instrument som min första synt, och vibrafon och marimba, men det var i första hand att spela och sjunga vid pianot som kom sig super-naturligt för för mig. Så att när jag gick till skolan och pluggade för nåt helt annat fortsatte den inre rösten säga till mig att stanna, sluta... ta en stund i ditt liv och prova detta, och senare slutade jag på ett mysigt jobb som ett företags HR-chef för att bli en fattig artist i Montreal där jag åter-upptäckte vem jag var som en artist.


Och mina föräldrar... som är visuella artister, var så stöttande att jag lyssnade till mitt hjärta och följde mina drömmar där många andras föräldrar skulle tänka att jag kastade bort en fantastisk framtid inom företagsvärlden... och jag är tacksam över att ha föräldrar som dem... de gick båda igenom så mycket för att immigrera till Kanada... pappa är från Kina och mamma är från Irland, och jobbade så hårt så att jag och mina syskon skulle kunna följa våra drömmar... och jag kommer inte att slösa bort denna möjligheten.


Min bror, Brendan George Ko, dök också med huvudet först ned i en karriär inom konsten som en mega-begåvad fotograf... och flyger nu över hela världen för att foto, och min syster är en biofilisk-designer och hon tillämpar sin kreativitet, i att designa levande vägglandskap.


Levande väggar i arkitektonisk design.


Vad tror du att musik... konst... i slutändan handlar om. Om så bara för dig själv. Är det en omfamning utav livet eller är det en flykt ifrån det?

– Konst eller konstnärlig musik är tänkt att böja ens sinne mer. Bra konst exponerar en helt och hållet till vilda... eller annorlunda idéer,

konst omfamnar definitivt livet men kan samtidigt vara en flykt från det. Du kan omfamna livet genom de budskap du kanske inkluderar i din konst, men du kan samtidigt göra det till en upplevelse som mer hjälper andra att flyga iväg och drömma.


Att någotsånär fly undan deras nuvarande situation eller omgivning.


Oavsett om framtiden är i dag eller imorgon. Är du optimistisk för den?

– Ja och nej... jag är en väldigt optimistisk person av naturen när det kommer till min inställning till att leva livet, men jag kan också vara pessimistisk eftersom den faktiska framtiden, och verkligheten, ser ganska dyster ut. Men i vilket fall som förblir jag hoppfull om att vad vi hör om ifrån mainstreammedia alltid är handlingarna av världens sämsta befolkning, och att det finns väldigt många fler bra personer där ute som vi inte alltid nödvändigtvis får höra om, som då faktiskt delar många av de bra värderingarna, men inte gör ett så stort väsen av allt förutom de saker som verkligen betyder nått. Jag hoppas bara att vi kommer vara tillräckligt många och starka nu när det gäller att göra seriösa förändringar för att rädda vår omgivnings livsförmågor.


INTERVJU DE DANIEL JOHN