Intervjuad i samband av filmen 'The Fearway' [The Group Entertainment]
Bildrättigheter, Press.
Vare sig det är som dansare, modell, eller skådespelerska, så är det rätt otroligt att du alltid vetat att du skulle leva ett kreativt liv, ända sen en så ung ålder som du visste. Du har ständigt skapat inom nya utrymmen?
– Jag skulle definitivt hålla med om att jag alltid vetat att jag ville leva ett kreativt liv. Jag älskade att stå på scenen. I vilken kapacitet det än var. Jag hittade alltid sätt att uppträda, oavsett om det var att uppfin-na nya danser med min syster och visade för våra föräldrar, eller att vara med i skolpjäser. Mitt val av sport var dessutom tävlingsinriktad cheerleading, vilket väldigt mycket är att uppträda. Jag var en väldigt blyg unge men kände ändå att när jag uppträdde, var jag säker. High school var inte lätt för mig. Jag var väldigt självmedveten om att vara yngre i och med att jag hade hoppat över en klass. I den åldern verk-ar ett år vara så mycket mera än det är. När jag tog min första teater-kurs i high-school bekräftade det den trygghet jag känt innan, efter-som det var ett utrymme i vilket jag inte kände mig dömd och det är då som jag verkligen förälskade mig i skådespeleriet. Det konstnärli-ga uttrycket i skådespeleri var befriande! Jag står till stor del i skuld till den teaterläraren som jag hade då, Mrs. Bates, för min framgång.
Det finns nog en vanligt förekommande bild av att du började som mod-ell och föll ner i filmer tack vare det. Men du skådespelade alltså först?
– Jag studerade skådespeleriet i high school, men det ska ju sägas att jag tidigt också stod modell, och jag satsade hårt på det. Jag visste att det var min väg ut, jag flyttade till New York så fort jag kunde men då jag så småningom flyttade ut till Los Angeles kände jag att jag behöv-de något mer i mitt liv. Jag längtade efter något jag kunde vakna upp till varje dag och bli bättre på. Med modellandet kände jag att det in-te fanns något konkret jag kunde förbättra. Mitt utseende är mitt ut-seende. Så jag började leka med tanken på att gå tillbaka till att skåd-espela igen. Det hade gått några dagar av att ha de här tankarna inne i mitt huvud när jag gick till mataffären och en regissör kom fram till mig, han gillade min stil och bad mig att vara med i en scen i en film. När jag kom tillbaka till min lägenhet samma dag fick jag en DM-för-frågan på Instagram ifrån en manager i L.A. som frågade mig om jag någonsin hade tänkt på att skådespela. Allt det kändes ju som tecken som jag bara inte kunde ignorera! Det var den första filmen jag nån-sin var med i, och jag är fortfarande signad med den managern idag.
Tror du att din modellkarriär förberedde dig på de många upp- och ned-gångarna i en skådespelares liv. Då du aldrig vet vad eller när din nästa roll blir. Gav modellandet dig nåt perspektiv du annars inte skulle haft?
– Jag tror nog att modellandet förberedde mig på att bli avvisad, och på osäkerheten, av skådespeleri. Det tog mig några år att nå fram till en punkt då jag kunde känna mer hälsosamt över att inte få alla jobb som modell. Först tärde det på mig. Modellande var allt jag tänkte på så om jag inte bokade ett jobb var det förödande. För att inte glömma att försöka betala räkningarna medan en bor ensam i New York City.
Jag brukade likställa mycket av mitt självvärde med mina framgångar i min karriär. Lyckligtvis kom jag fram till en punkt då jag till sist in-såg att en inte är rätt för alla jobb och att det varken är bra eller dål-igt. Bara för att du kanske är brunett, för lång, för kort, eller vad det än må vara, får du inte låta det ta ifrån ditt självvärde eftersom detta har inte nånting med varann att göra. Du är bara inte rätt för jobbet.
Med skådespeleri, kan det svida lite hårdare.
I en värld med self-tapes, kan det kännas som att du skickar in band efter band som bara försvinner och går förlorade i detta hav av prov-spelningar. Ändå skulle jag aldrig vilja göra något annat med mitt liv.
Utöver man-buns, är Sarah i 'The Fearway' inte rädd för mycket. Inte ens för spindlar. Hur såg du på Sarah som en karaktär. Vem var hon för dig?
– Sarah var en så rolig karaktär att spela. Jag såg henne som en kvin-na som vet vad hon vill. Hon har den här kärleksfulla omhändertag-ande sidan som syns genom filmen, i hur hon bryr sig om sin pappa. Det slås även fast så fint i slutet av filmen när det avslöjas att hon är gravid. Jag ser definitivt den vårdande och omtänksamma egenskap-en i både henne och i mig själv. Hon är väldigt viljestark, och backar inte från mycket vilket är något jag beundrade hos henne. Jag tycker även hon vet vad som är viktigt i livet. Familj. Det ser jag i mig också.
Hur var det att spela in mitt i ingenstans, under ökensolen. Solen verk-ar aldrig gå ner i denna filmen. Var det så oerhört hett som det ser ut?
– Tvärtom! Vi filmade i Palmdale, Kalifornien i December. Våra dag-ar bestod av väldigt strikta starter och avslut på grund av solen, som du säger verkar solen aldrig gå ner i denna filmen, vilket betydde att alla våra inspelningsdagar började väldigt tidigt för att få ut det mes-ta av solen, och avslutades vid skymningen. De tidiga morgonpassen var kyliga och jag var tvungen att använda värmepaket i kläderna för att hålla mig varm. Jag var tacksam för de få timmarna som vi hade i filmen som var mitt på dagen, då vädret istället kändes precis lagom.
Hur identifierar du dig med ditt italienska och holländska arv. Kan man se delar av din personlighet som måhända kan ses som mer europeisk?
– Jag växte upp väldigt nära mina morföräldrar på min italienska si-da. Jag identifierar mig med båda och jag älskar båda de kulturerna, men jag skulle säga att flera italienska traditioner än holländska har upprätthållits i mitt liv. Både under min barndom och fram tills idag.
Skulle du vilja skådespela i Europeiska filmer?
– Jag skulle älska att få utforska all slags film!
INTERVJU DE DANIEL JOHN