SCHARLIINA ERÄPURO

Intervjuad i samband av låten 'Maybe' [Independent]


Bildrättigheter, Press.


'Maybe' är en ganska så mörk popballad, men likt dina tidigare låtar har den nåt som finns i all av din musik, som är att den ändå lämnar en med en förhoppningsfull känsla. Av att saker faktiskt kommer att bli bättre?

– Precis... all min musik använder jag som ett terapi verktyg för att ta mig igenom jobbiga känslor samt saker, och även som ett verktyg för att förstå mig själv bättre. Det känns som att musiken är en inre del i mig som förstår allting på ett större plan. Och som skriver många av låtarna för mig. Låten är skriven om en kamp med en ätstörning. Då jag skrev den hade jag äntligen fått hjälp och terapi i Stockholm. Där jag bodde då... jag var på en bra plats i livet, men mitt i en inre kamp. 'Maybe' ser jag själv som en väldigt hoppfull låt, då den gav mig hopp i det jag jobbade hårt för att ta mig igenom. Den, som många av mina andra låtar, skrevs väldigt intuitivt i ett typ av flow, låten bara kom ut och då jag lyssnade genom låten för första gången efter jag varit inne i sessionen och skrivit så fattade jag först efteråt vad det var jag dels hade skrivit och dels vad jag hade skrivit om... jag grät. Och insåg då genom låten vad jag verkligen kände i denna stunden, det var väldigt befriande... och jag var glad över det jag lyckades få ut ur mitt huvud.


Det är en låt du jobbat på i hela två år. Hör det till vanligheterna att du låter dina låtar få den tiden eller var det nåt speciellt med den här som fick dig att verkligen särskilt vilja ge 'Maybe' den tiden den än behövde?

– Det är väldigt sällan en låt har en så här lång process för mig, men jag kände att 'Maybe' var väldigt speciell från alla av mina andra låtar och jag trodde verkligen på den och ville verkligen få till denna låten. Jag skrev klart 'Maybe', text och melodin, under första sessionen, den delen var klar från första dagen. Men jag tog min tid och väntade tills jag hade hittat en bra producent, som verkligen kunde få till den här eteriska känslan som är i låten som till sist fanns i Kanadas Adrian x.


Skriver du alltid dina låttexter så här nära intill dina egna upplevelser?

– Ja, det skulle jag säga. Speciellt musiken jag släpper som soloartist. Alla mina låtar hittills står mig super-nära och är skrivna ut ur mina egna upplevelser. Att få släppa musik är en väldigt stor befrielse, för mig, och det finns en väldigt stor mening med varför jag måste få ut dessa låtar... men jag skriver också musik utifrån andras upplevelser och jag har väldigt lätt för att relatera samt få tag i berättelser... och i känslor, som behöver bli uttryckta genom musik. Som en låtskrivare och en producent så anser jag att min styrka är just min storytelling.


I både texterna och i melodierna.


Dina andra låtar har du skrivit själv. Den här samarbetade du ihop med låtskrivaren Tim Morell. Blev det annorlunda emot hur det brukar se ut?

– Det var jätteroligt att få jobba med Tim och skriva i hans studio, jag kom först i kontakt med Tim då jag hade en spelning i Helsingborg... ihop med min duo Lightworkers, på Dunkers Kulturhus. Dagen efter det så mötte jag upp Tim i hans studio i Helsingborg och faktiskt så spelade vi då in en helt annan låt till han... men när vi var klara med det hörde jag Tim spela ett ackord på pianot och jag bad han spela in den då och sen började jag skriva på text och melodin på det. 'Maybe' skapades och kom till väldigt plötsligt. Tim var med och skrev piano och instrument på låten och jag skrev text och melodi... vi spelade in första draftet på hela låten under den första dagen. De var en väldigt speciell upplevelse där vårt flow och samarbete synkade otroligt fint.


Dina låtar bottnar som sagt i att nudda vid ganska ledsamma saker men att du ändå lyckas se ljuset på andra sidan utav det. Vilket inte alltid är så lätt att göra just när man är i de där känslorna. Tror du det kreativa i sig självt varit lite som terapi för dig ibland. Vare sig det varit dina låtar eller som när du är i en roll som skådespelare eller när du stått modell?

– Absolut, det kreativa är definitivt min terapi, under min uppväxt så har det även varit mitt sätt att kunna få avstånd... eller fly det jobbiga som hände runt omkring mig. I mina skådespel och i modell-jobb så får jag vara någon helt annan för en stund vilket verkligen ger grund till att utforska och utveckla mig själv samt ifrågasätta min egna "roll karaktär" i mitt liv. Det är lite som att jobba utifrån och in. Inom min musik blir jag den mest djupa versionen av mig där mitt egna under-medvetna, tankar och mina känslor lyfts fram... det här är en version som jag inte ens själv ibland förstår mig på... då den delen av mig vet om och förstår saker på ett djupare plan som jag själv fysiskt inte ens kan sätta ord på. I musik jobbar jag inifrån och ut... dessa två verktyg hjälper mig i mitt liv att kunna vara fri, känna av saker på ett djupare plan. Och att få uttrycka, utforska och speciellt att kunna få bearbeta.


Kan det ibland vara enklare att leva ut ens tankar och känslor i en roll?

– Det skulle jag säga att det är för det var väldigt svårt att exempelvis släppa låten 'Little girl' för det var verkligen så personligt och jag var livrädd för att släppa den och jag behövde verkligen det där året som låten och den processen den låten hade. Jag tror alla vi människor är rädda att vara sårbara. Men just den stunden där man vågar vara där

och visa det och steps out of ens comfort zone finns det en befrielse.


Man kan också relatera till andra på djupare plan om man är sårbar.


Bara elva år så stod du modell men fastän att du var så ung var det inte det första kreativa du hunnit göra. Vad var ditt första kreativa uttryck?

– Jag skulle säga att det var musik i alla dess former... speciellt dans-musik. Jag började spela piano när jag var 6 år gammal. Och jag blev direkt kär i det och började skriva musik sen gjorde jag även mycket stand-up komedi. Så det allra första kreativa utloppet skulle jag nog säga var musiken och skådespelet... jag visste alltid att jag ville göra nåt med musik och skådespel men det kändes inte så uppmuntrade av andra att göra dom sakerna. Men det visade sig vara fullt möjligt.


Lika givande och närande som den kreativa processen kan vara så finns det även en stor del av konst och popkultur där man öppnar upp sig för andras åsikter och att ständigt bli bedömd, inte minst med modellande. Var det ändå alltid en helt positiv upplevelse för dig, eller kan du så här efteråt tänka att det gjorde dig mer utsatt och sårbar. Än du redan var?

– Det har oftast alltid för mig varit en väldigt positiv upplevelse... jag är nog mer rädd att visa den jag är inuti då jag lärt mig att spela olika roller för att passa in. Den utsattheten och sårbarheten utmanar jag i min musik. I musiken visar jag min egen inre sanning. Och uttrycker mig väldigt sårbart och för den upplevelsen bryr mig inte, så mycket, av att få kritik eller att vara utsatt, då bara releasen ger mig en sådan befrielse. Och jag kan känna att den största kritiken jag fått har varit ifrån mig själv och jag har lärt mig att inte riktigt spela stor vikt i vad andra tycker. Utan mer vad jag tycker själv och vad som är viktigt för mig. Jag har haft massvis problem med perfektionism och att behöva framstå som en perfekt bild av vem jag är men det är någonting som jag verkligen känner att jag utmanar med min musik... och att det är nåt en kan utmana sig med varje dag, försökt öppna upp mig om det.


Och jag försöker att prata om det här ämnet på mina sociala medier.


Nu släpper du dina egna låtar, har synts till i stora serier som 'Kärlek & Anarki', 'Eagles' och 'Skitsamma'. Och tidigare i somras blev du också en Suomen Festivaalimissi. Känner du att du är på en bra plats i livet idag?

– Jag känner att jag är i en väldigt fantastisk och magisk fas i mitt liv där jag verkligen arbetar med det jag alltid drömt om. Min vardag är väldigt fullbokad med mycket gig, jobb och resande. En del utav mitt jobb som modell, skådespelare och Finlands Festivaalimissi är super socialt och jag får stöta på många och mycket intressanta människor. Men skulle absolut inte säga att allt det dåliga är bakom mig... för det jag har upplevt påverkar mig på väldigt många olika plan och jag tror inte riktigt heller man nånsin är helt och hållet klar med det arbetet.


Eftersom det som jag har upplevt har format mig till den jag är i dag. Men idag är jag så tacksam för det jag upplevt, utan de upplevelserna hade inte jag eller denna musiken existerat. Det är mycket roligt som kommit ut av det och har saker på gång då jag har skådespelat i flera tv-serier och filmer hela sommaren. Det ska bli spännande att se vad det leder till, och jag är super-exalterad att få fortsätta släppa musik.


För att få befria mig från det som har hänt och berätta fler historier.


Genom all min konst.


Jag hoppas att det kan inspirera och hjälpa andra att göra detsamma.


INTERVJU DE DANIEL JOHN