Intervjuad i samband av filmen 'Snowdrop' [Ridder Films]
Bildrättigheter, Press.
Du är underbar som Izzy i 'Snowdrop' och visar på det skådespeleri som tagit dig hit till att börja med. Men jag vill också ge lite rosor åt Nicola Wright i rollen som Izzys mamma. Det här är en film som tar en plötslig vändning, men i dess hjärta finns det en stark mor- och dotter relation?
– Tack du för dina snälla ord. Ja, Nikki är fantastisk. Då jag skrev fil-men visste jag att det skulle bli Nikki som jag skulle få be om att spe-la Gwen, och tack och lov sa hon ja! Jag har jobbat med henne ett par gånger och vid ett av de tillfällena spelade hon även då min mamma. Hon är en sån fröjd att jobba med och har en naturlig men rå kvalitet över sina prestationer. Hon ger en så mycket i varje tagning man gör.
Hon stärker flödet i varje scen.
Jag kunde verkligen inte ha bett om en bättre skådespelare för rollen.
Innan skådespeleriet växte du upp som dansare. Vad minns du från det?
– Jag minns att min mamma tog med mig till min första balett-klass i en väldigt ung ålder, jag älskade det så mycket och utforskade snabbt alla olika dans-stilar. Jag brukade göra ett uppträdande varje år tills-ammans med min dansskola, Jean Hewitts. Min mamma brukade va-ra med och titta på varje lektion. Jag kände mig så stolt över att kun-na ha henne med mig där, det gjorde vårt band magiskt och kreativt.
När lutade det över till skådespel?
– Jag var alltid väldigt blyg i skolan men när det kom till dramalekti-onerna kom jag ut ur mitt skal. Det var mina favoritlektioner, och jag har alltid föredragit att få vara aktiv och vara kreativ. Min första sto-ra provspelning var för en komedi-film, 'Pulp'. Jag såg till att jag kun-de all min dialog ut och in så att jag kunde gå in med självförtroende.
Auditions var då fortfarande väldigt skrämmande, men jag minns att jag gick därifrån, och att det kändes som om jag var uppe på molnen.
Fick du rollen i den komedifilmen?
– Ja, jag bokade den rollen och det var fantastiskt. Jag hade en riktigt bra upplevelse av att filma under två veckor i Birmingham. tillsamm-ans med det bästa teamet... ett minne jag aldrig kommer att glömma.
Alla vägar i det kreativa är uppförsbackar, men att lyckas som dansare är nog särskilt svårt. Tror du din dansbakgrund, idén om att se på miss-lyckanden som en del av den kreativa processen, är med dig även i dag?
– Ja, jag tror att den disciplin som jag lärde mig från att vara dansare har hängt med till mitt skådespeleri... jag har alltid varit "hårdhudad" och inte tagit åt mig när jag fått höra "nej". Och jag har alltid tänkt att om en roll är menad att vara för mig, så kommer jag att få den rollen.
Språnget från dansande till skådespelande kan tyckas liten, åtminstone är de inte vitt åtskilda. Men var manusförfattande och regin nåt som du nånsin hade trott att du skulle göra innan du nu skrev och regisserade?
– Jag har alltid tyckt om att komma med idéer men inte nödvändigt-vis skrivandet i sig självt. Jag föreställde mig aldrig riktigt att jag sk-ulle regissera mitt helt eget verk, men när Louis James erbjöd sig att hjälpa mig göra filmen föreslog han också att jag skulle regissera, då han visste att ämnet ligger mig väldigt varmt om hjärtat så vi fick det att hända... Louis gick in i förproduktion och sedan hjälpte Blake oss.
Vi spelade in på en dag.
Vilken sorts regissör visade du dig vara, nu då du stod bakom kameran?
– Vi spelade in i stort sett hela filmen på cirka tio timmar, det blev på ett sätt en sorts "en tagning" film, då tiden var avgörande. Jag rollsat-te Nikki för att jag visste att hon skulle lyckas leverera. Jag blev till en ganska öppen regissör. Jag var öppen för andras idéer, då jag vet hur frustrerande det är för skådespelare som har en regissör med slutna öron. Jag gillar att hålla mig öppen för förslag på en inspelning vilket gjordes enklare då jag jobbade med två väldigt erfarna filmskapare i Louis James och Blake Ridder. Som jag också ville kunna lära mig av.
Gav regisserande dig måhända även några nya perspektiv på skådespel?
– Att regissera den här filmen fick mig att tänka på hur viktigt det är för skådespelarna att vara helt förberedda för en regissör. En skåde-spelare borde ha gjort djärva, tydliga val redo att testas tillsammans med sina repliker, som ska ha lärts ut och in. Detta möjliggör för en optimal sammansmältning mellan en skådespelare och sin regissör.
Så ser du dig själv sätta dig i regissörsstolen igen. Kommer du tillbaka?
– Jag skulle älska att regissera igen.
Det var stressigt, men samtidigt, så var det också väldigt belönande.
INTERVJU DE DANIEL JOHN