top of page

RIA MARIC

Intervjuad i samband av filmen 'Hostile Forces' [Myriad Pictures]


Bildrättigheter, Press.


Hur kom du först in på detta här med skådespeleri först. Fanns det någ-ot visst ögonblick i ditt liv när du visste att det här var vad du vill göra?

– Jag har för alltid vetat! Ända från mina tidigaste minnen, är det allt jag velat. Jag kommer specifikt ihåg när jag var fyra år gammal och vi i min familj såg på Angelina Jolies 'Tomb Raider', för det var just i det ögonblicket som jag insåg det att jag ville bli som hon, och bli en skå-despelerska. Det har alltid funnits en så stark känsla och övertygelse i mitt liv av att detta är vad jag är menad att göra... det har drivit mig.


Den är min största passion.


Och den eld som motiverar.


Även om denna filmen har premiär nu, var det ett tag sen du var på den här film-inspelningen. Detta var din allra första huvudroll i en långfilm?

– 'Hostile Forces' betyder så mycket för mig och den kommer för all-tid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Den här filmen öppnade dör-ren in till en värld som jag alltid varit så ivrig om att vara en del utav, och wow, det var och har varit otroligt. Oavsett hur tidigt på dan som vi började att spela in eller hur sent vi slutade, kände jag mig bara så tacksam och exalterad över att vara där. Och göra det som jag älskar.


Jag ville aldrig att mina scener skulle ta slut! Jag minns att jag i slutet av min första dag ringde till min mamma, och sa till henne att jag al-drig hade känt mig mer hemma än när jag varit på inspelningsplats-en... det kändes bara så rätt, för mig. Upplevelsen av att göra en film, även om det ibland också var utmanande var fortfarande så magiskt.


Att arbeta under Covid-nedstängningen, mitt i vintern och mitt ute i Aussie bushen förde oss verkligen samman för att skapa en film som vi kunde vara stolta över. Vi behövde arbeta hårt som ett team för att lyckas genomföra det. Det var kontakterna med människorna jag tr-äffade under den här filmen som verkligen förändrade mitt liv... vilk-en galen första filmupplevelse! Jag älskade varenda sekund av denna.


Det måste ha varit så nervkittlande att äntligen få se filmen framför en publik, då du närvarade under premiären under Lffau Festival. Men som din första film, innebar det också första gången du såg dig själv på vita duken. Kommer det ta några fler premiärer för att vänja dig med detta?

– Jag måste säga det att det var ganska episkt och känslan när jag såg mitt namn visas i förtexterna i början av filmen var surrealistisk. Det var ett ögonblick som jag hade föreställt mig så länge och ett som jag kommer att fortsätta värna om så mycket längre, och faktiskt kändes det inte alls så tokigt att se mig själv i filmen. Det kändes ganska nat-urligt att göra det... eller som om det vore en familjär, bekant känsla.


Janelle framstår, till en början, som något bortskämd. Men under henn-es taggiga och bitande yttre finns där även en väldigt viljestark person, en som inte, inte ens ifrån uppenbar fara, backar. Hur såg du på henne?

– Det som gjorde henne så fängslande var hennes mod och hur stark hon är. Som en väluppfostrad ung kvinna i en kärleksfull familj hade hon aldrig utsatts för någon verklig fara. Och hon var omedveten om den makt och kraft hon hade, inom sig. Det som verkligen inspirera-de mig var hur hon i så skrämmande och utsatta situationer inte gav upp eller gömde sig. Janelle fick gräva djupt för att hitta sin eld inom - bords, men hennes karaktär växte för varje motgång hon mötte på, hon är en inspirerande ung kvinna och det är därför jag gillar henne.


Det blir rätt intensivt för henne, inte minst i de scener som du har tills-ammans med Troy Honeysett. Jag kan tänka mig att sådana scener lätt kan kännas obehagliga, men förmodligen även ganska belönande i slut-ändan, eftersom de utmanar dig. Hur närmade du dig just de scenerna?

– Till en början kände jag mig orolig, men jag var mentalt förberedd och även något exalterad inför just utmaningen, jag visste att det här skulle avslöja ett djupare lager inom Janelle och den enorma styrkan hon håller. Det var också ett stort prov på mina färdigheter som skå-despelerska eftersom jag aldrig hade gjort en så utmanande scen in-nan. Även om man vet att det inte är på riktigt förstår ens kropp inte det. Fysiskt så gick jag in i en slags chock. då min kropp regerade på stressen i situationen. Men, Troy och resten av teamet var dock abs-olut helt fantastiska, stöttande, och helt och hållet professionella ge-nom allt av det. För att hjälpa mig förbereda inför scenerna satte jag mig i hennes position, sårbarheten, rädslan, det okända. Jag lät des-sa känslor styra min prestation... jag ville att det skulle kännas så på riktigt, så verkligt, så rått, och så obekvämt som det bara var möjligt.


Scener filmas ofta in i oordning i filmer... var så fortfarande fallet i den-na här filmen då det trots allt finns en så naturlig progression att följa?

– Ja, så var fortfarande fallet genom hela den här filmen, den hoppa-de från scen till scen utan en naturlig progression. Vi filmade alla de sista stugscenerna inom de första fem dagarna. Det var en utmaning i sig självt, att då förkroppsliga karaktärens tillväxt genom hela film-en utan att ha upplevt det själv, och detta var särskilt utmanande för mig att filma så intensiva scener redan på min andra dag som huvud -rollsinnehavare på en professionell inspelning men jag älskade det!


Tålamod är en dygd inom film-branschen... är du den sortens skådespel-erska som alltid funderar på nästa roll, hur du väljer, vem du vill arbeta med, sånt. Eller föredrar du mer att va i nuet och se vad som dyker upp?

– Ärligt så är alla projekt jag får vara en del av en välsignelse, fast jag måste säga att tanken på att spela en super skurk alltid har upphets-at mig! Jag är ivrig över att gå in i min nästa filminspelning, dyka in i en ny karaktär och dra nytta av alla de underbara aspekterna det har att erbjuda. Skönheten i att vara en skådespelerska, och ha möjlighe-ten att förkroppsliga helt nya personer med nya upplevelser & erfar-enheter, tankar och övertygelser, är bara magiskt för mig. Jag plane-rar att åka till USA nästa år, 2024, för att utöka mitt nätverk och förh-oppningsvis så kommer jag bli del av många nya spännande projekt.


Tack för den här här fina intervjun!

– Tack för ditt intresse att dela min historia... älskar att få vara en del av detta! Jag blev ganska imponerad av hur noggrana dina frågor var!


INTERVJU DE DANIEL JOHN

bottom of page