Intervjuad i samband av låten 'Burn Down' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Vad kom sig denna nya låten ur. Vad är 'Burn Down' om, som du ser det?
– 'Burn Down' blev skapad under en punkt i mitt liv där jag kände att jag tappade kontrollen... det verkade som om världen bara tittade på som jag sakta förstörde det för mig själv. Och det var så där idén om 'Burn Down' uppstod. Jag visste att det var mitt liv och mitt ansvar att vara den bästa personen jag vet att jag kan vara men det kändes som om de runt omkring mig blundade åt mig. Jag tror att en måste vara där för nån när de är i behov av kärlek och support och att inte bara lyfta upp de när de är nere utan att hjälpa de att utvecklas och växa.
Detta var inte första gången du jobbat med producenten Jovan Jovanov?
– Jag har jobbat med Jovan sen jag var tretton år gammal. Vi skrev då många låtar tillsammans, inklusive 'Clouds of Grey', som då vart min första release, för två år sedan. Han har alltid förstått min vision, och hjälpt till att lyfta den med hans otroliga produktions-kunskaper. Att jobba med han på 'Burn Down' vart speciellt, då han fick se en sårbar sida av mig som oundvikligen gjorde låten så mycket mer känslosam.
Musik, som all konst egentligen är ett språk vi alla förstår men, och det är väl det mest intressanta för specifikt musiken, det som vi i slutändan uppfattar, kan vara olika saker för oss alla... vad betyder musik för dig?
– Jag började skriva musik då när jag var tretton år, efter förlusten av min mamma vände jag mig verkligen åt skrivandet som en frigörelse och på ett vis som min egen sort utav terapi, det hjälpte mig uttrycka hur jag kände mig på ett sätt som jag vart bekväm med, och framför-allt stolt över. I dag skriver jag för olika syften beroende på vad som just nu händer i mitt liv. Mitt huvudmål är väl att alltid vara äkta och rå, så att jag kan använda mig av min musik för att hjälpa människor känna sig mindre ensamma. Chansen att få släppa taget om nånting är allt när det kommer till att skriva en känslomässig, och sårbar låt.
Du vet aldrig hur nån annan kommer att uppfatta den.
Och hur den kan förändra deras liv.
Växte du upp i ett musikaliskt hushåll?
– Min pappa, som jag växte upp påminde mig alltid om Mick Jagger... han hade den här coola rock-personan som jag alltid graviterades åt. Han introducerade mig från ung ålder till några av dom allra största musikerna genom alla tider. När barnen i min klass lyssnade på The Jonas Brothers lyssnade jag på Bon Jovi, vilket gav mig uppskattning för musiken som låg bortom min egen generation och lärde mig hur man skriver ifrån hjärtat. Pappa i sig är en rockstjärna och har alltid älskat att spela gitarr och lyssna på mig sjunga. Vilket uppmuntrade mig till att vilja att ge mig an och ta på mig en karriär inom musiken.
Även om vi alla relaterar olika till det du skriver och sjunger om, så får vi naturligtvis stora delar av dig däri, delar som kastar ett ljus över ditt eget liv och dina personliga upplevelser på ett väldigt utlämnande sätt?
– 'Burn Down' var en av de första riktigt sårbara låtarna jag någonsin har släppt... när jag växte upp var jag rädd att dela med mig av denna delen av mig själv då jag frontar med en väldigt glad, och sprudlande personlighet. Jag ville inte att mitt förgångna och gamla erfarenheter skulle förändra synen på hur människor uppfattade mig men när jag blev äldre lärde jag mig att det är vad som gör oss alla till människor, de upplevelserna vi möter, de människor vi möter, och de liv som vi alla lever. Att vara sårbar är en del av vem vi alla är och jag tycker att det är en gåva om man har modet att dela med dig av det till andra...
Finns det någonting som du hoppas kunna inspirera med ditt skrivande?
– Jag hoppas att inspirera människor att utan ursäkter vara sig själva ... att leva utan rädsla för att bli dömda... att inte låta andra definiera vad de tror är deras sanning om en, och att man ska vara modig när man står upp för vad man själv vill, och vad det är man själv tror på.
Vad är en låt som du knutit an till på ett sådant sätt att den nästan blev som synkroniserad med de känslorna som du själv kände i den stunden?
– En låt jag relaterade till i den stunden skulle nog vara 'Control', av Halsey som hon omfamnade den här tuffa rock-produktionen, med en vacker själfull text som fångade en ledsamhet och en rå... verklig, del av henne som hon pratar om att tappa kontrollen och om att inte låta dem inre demonerna som hon har i sig ta över vem hon själv är.
Många, och jag är förmodligen skyldig till detta också, tycker om att se på Nashville som en plats där alla bara skriver country-musik. Men som några av de mest kreativa, i hela världen, samlas på en och samma plats kommer naturligtvis all den kreativiteten leda till att andra, nya, genrer utforskas. Hur var det för dig att komma till Nashville, vad betydde det?
– Nashville var en massiv del av min musikaliska resa, jag kunde där samarbeta med likasinnade individer som inspirerade mina texter... på så många olika sätt. Alla har olika sätt att skapa musik och att vara omgiven av så många personligheter och musikaliskt lagda personer motiverade mig att kliva ut ur min komfortzon och pressa mig själv...
Till nya nivåer.
Är du tillbaka hemma i Toronto igen nu?
– Jag är för närvarande inte i Toronto, jag reser runt till olika länder, i hopp om att få nya perspektiv och få utveckla mig själv i skrivandet genom att träffa människor från alla olika skikt och vägar inom livet.
Var i världen skulle du vilja resa härnäst?
– Jag skulle älska att besöka England och sjunga där, jag tycker det är så många duktiga musiker där som alla har en egen unik röst och en leverans som jag skulle vara uppspelt över att utforska, ihop med de.
Vad känner du sekunderna före du går upp på scenen för att uppträda?
– Jag har alltid en nypa nerver precis innan men den sekund som jag kliver upp på en scen verkar det alltid försvinna helt. Att titta ut över en folkmassa, och se alla de le och sjunga mina låtar, är den ultimata glädjen för mig och är nått jag hoppas få göra för resten utav mitt liv.
INTERVJU DE DANIEL JOHN