NICOLE RIEKO SETSUKO

Intervjuad i samband av filmen 'Something in the Water' [Samuel Goldwyn Films]

Bildrättigheter, Press.

I 'Something in the Water' följer vi en blivande brud och hennes tärnor i en underbar tid av livet. Firandes kärlek och vänskap. Det vill säga tills deras båt går sönder och de inte kan fly undan det öppna, haj infestera-de, vattnet. Vad var det som fick dig att vilja ta ett dopp i denna filmen?

– För mig var det ärligt talat mindre om hajarna än om hur handling-en hade skrivits. Manusförfattaren Cat Clarke hade gjort ett utmärkt jobb med att skapa en historia som vid första läsningen... och till och med under många av de efterföljande, fick mig att skratta, gråta, och det fick mig att trilla av stolen, sanningen att säga förälskade jag mig direkt i manuset på grund av förhållandet i den här gruppen av kvin-nor och hur noggrant och specifikt Cat skrev ut saker, ända från kar-aktärsbeskrivningar till väldigt talande beteenden för varje karaktär.

Jag tror att något i den här berättelsen verkligen talade till mig, kans-ke var det Cats förmåga att skriva ett manuskript som samtidigt som det var hysteriskt roligt även var otroligt hjärtskärande. Det var någ-ot med det som fick mig att tänka, "Jag måste vara en del av den här", när jag läste det. Det är, så klart, en skrämmande tanke när verkligh-eten som skådespelare, särskilt som en "uppkommande", är att du in-te kommer att boka de mesta. Men jag hade tur som fick möjligheten att få vara med och berätta den här historien.

Jag har fått höra ifrån ganska många skådespelare som fått spela in fil-mer med ett "monster" genom åren men inte från någon som har spelat in i havet. Vilket jag tänker kan vara panik-framkallande i sig självt. Att bara tänka att det är nått under ytan. Gav det mycket att vara i vattnet?

– Att vara i vattnet gjorde verkligen mycket för min inlevelse. Specie-llt att få spela in i en båt som aktivt höll på att sjunka, vilket var en ri-ktigt cool upplevelse! Vi spelade in de flesta av scenerna som utspel-ar sig i havet i en pool inne i Pinewood Studios... vilket verkligen var coolt, men som krävde en viss övertygelse för att få fram riktiga fra-mträdanden, då du trots att du är i vattnet har en kamera i ansiktet, bom-mikrofoner ovanför dig, och marina servicemän redo att gå in om nånting skulle gå fel på riktigt. Så jag skulle också vilja ge myck-et beröm till våra stunt doubles i den här produktionen. För det var de som placerades mitt ute i havet för drönarbilderna, och som fick utstå så mycket inklusive att bli brända av maneter men ändå gjorde det med otrolig positivitet. Ett stort tack till min otroliga stuntdubb-el Zeo Purdy såväl som de andra otroliga kvinnorna!

När vi spelade in hade en av marintjänstmännen en hajfena på rygg-en och nått slags undervattens-jetpack och cirkulerade runt oss. Så den praktiska effekten var oerhört hjälsamt för att sätta scenen. När man guppar upp och ned i vattnet och man tittar och ser en hajfena som kretsar runt en och utan att kunna se mannen där under, skap-ar det verkligen en känsla av panik även i vattentank.

Cam Sinclair är brudgummens syster, lite ohämmad i sitt sätt, och måh- ända inte lika bra på att fatta bra beslut som hon är på att göra grimas-er eller att höra hajar viska. Hur såg du på vem hon är som en karaktär?

– För mig är Cam någon som blev tvungen att växa upp för snabbt & på grund av den vikt som hennes föräldrar ständigt lägger på henne har hon som ett resultat missat och förlorat en del av att ha en barnd-om där hon bara kunde vara bullrig, rolig och bekymmerslös. Nu då hon är vuxen lever hon på ett sätt för att återta den förlorade tiden...

hon är lite av en lös kanon, men hon bryr sig djupt om sina nära och kära och vill att de ska kunna njuta av livet de också, hon må vara lite omogen och fånig, kanske en underdrift, men som vi får se i filmen, i den sekunden som hon behövs så går hon till handling.

Det är kul att höra dig nämna hennes olika grimaser som förknippa-de med henne. Jag tror att det tenderar att vara en personlig egensk-ap som jag tog in i karaktären, snarare än nånting skrivet för henne. Jag tror att Cam och jag är väldigt lika på många sätt, och ändå gans-ka olika på andra nyckelsätt. Hon är otroligt utåtriktad och impulsiv medan jag tenderar att vara mycket mer introvert och övertänka sa-ker men jag tror att den lekfulla, fåniga sidan av Cam verkligen bara var jag själv på många sätt. Jag tror att det finns mycket av Cams ka-raktärs bakgrund som jag kan relatera till, och på det sättet är Cam och jag verkligen ganska lika. Kanske att det bara är hur vi väljer att agera och hur vi hanterar situationer som skiljer sig åt.

Kemin emellan de fem tjejkompisarna i filmen framstår som väldigt gen-uin. Fick ni bra med tid att komma varandra nära innan ni hoppade ned i vattnet tillsammans, eller hittade ni bara varandra väldigt snabbt däri?

– Vi hade ungefär en vecka på oss innan vi filmade för att lära känna varandra, och lyckligtvis kom vi överens direkt. Vilket definitivt bidr-agit till att skapa den kamratskap och vänskapskänslan du ser i film-en. Vi skapade så många minnen, och samlade otaliga interna skämt både på och utanför film inspelningen. Jag känner mig så tursam att ha fått arbeta ihop med så begåvade, snälla, och kul kvinnor som de.

Jag ska erkänna att jag definitivt var lite nervös då jag inte hade träf-fat dem innan vi alla kom till Dominikanska Republiken, och vi skul-le spendera en och en halv månad tillsammans... men det fungerade väldigt bra... ärligt talat är jag ledsen att jag bor så långt bort från de andra för jag skulle älska att se dem alla mer, och hänga.

Du har skådespelat i andra, kortare, filmer innan, såväl som på teaterns vida scen. Men det här är väl egentligen din första riktiga långfilmsroll?

– Ja! Det här var min första långfilms-roll och, ärligt, känner jag mig fortfarande lite i misstro att det faktiskt har hänt, att ha fått möjligh-eten att arbeta som huvudrollsinnehavare i Dominikanska Republik-en i min första betydelsefulla roll, detta känns absolut helt overkligt!

Det är bara på riktigt en väldigt surrealistisk upplevelse.

När var det som du först påbörjade din "expedition" inom scenkonsten. Är det här någonting som du fann och förälskade dig i ganska tidigt i livet?

– Jag har varit passionerad för att uppträda sedan jag var väldigt ung. Jag började med dans och tog röstlektioner men övergick eventuellt till teater och film-skådespeleri-kurser, under en lång tid gjorde jag det bara som en hobby som jag var passionerad för. Min övergång till att satsa på skådespelande som en karriär, liksom att bestämma mig för att gå på college och där ta examen i film-skådespeleri, hände när den nördiga åtte-klassare versionen av mig såg 'The Hunger Games' filmen på bio för första gången. Jag hade läst böckerna innan filmen släpptes så jag fann mig själv helt besatt av den världen och de karak-tärerna som nu väcktes till liv framför mina ögon, något klickade ba-ra för mig när jag insåg att människor faktiskt fick göra det här, och skapa dessa historierna som jobb... och resten är historia.

Skådespeleri har alltid varit något som fyller mig med glädje och sp- änning oavsett om jag gör en rolig eller seriös scen. När jag gick ige-nom problem med psykisk ohälsa i high school var min klass i teater den enda delen av min dag där jag kände att jag levde. Och då vi spe-lade in 'Something in the Water' gick inte alltid allt som de skulle, vi-lket är fallet med att göra en film, men trots det så hade jag en fanta-stisk tid med att få vara på inspelningsplatsen och vara en del av film -skapande-processen. Jag är på inget sätt en morgonmänniska men ändå avskräckte samtalstiderna fyra-fem på morgonen mig inte. Jag var redo att gå upp och köra. Även fast det skulle betyda att jag hopp-ade ned i en kylig vattentank runt sju på morgonen. Genom det hela bekräftade det bara för mig att detta är vad jag är menad för, att det-ta är det där som jag verkligen är menad till att göra i livet.

Att hitta betydande roller kan lite vara som att försöka komma ikapp en fisk under vattnet, och till och med efter att en har fångat en, så måste en fortfarande simma upp efter luft och sedan dyka ner igen för att leta efter nästa bra roll. Som du fortsätter att finna nya djup som skådespe-lare, vad för slags roller och historier är det som du hoppas förverkliga?

– Jag är öppen för det mesta, och de flesta genrer. Jag känner att bra historier inte är begränsade till nån specifik genre, i slutet av dagen hoppas jag att få berätta bra historier som reflekterar vad det inneb- är att vara en människa i den här världen, och alla de krångligheter-na som följer med det. Jag kan säga som så, att efter att ha filmat en anständig bit av action för den här filmen, har jag utvecklat en affin-itet för att filma actionsekvenser eftersom de helt enkelt är så roliga.

Jag skulle även älska att få spela några ångest-fyllda karaktärer med torr humor, karaktärer så som Rosa Diaz från tv serien 'Brooklyn Ni-ne-Nine', eller April Ludgate från serien 'Parks and Recreation'. Men jag är öppen för de flesta typer av karaktärer. För man vet aldrig vad som finns där ute och vad man kanske kommer att gilla. Exempelvis trodde jag aldrig att jag skulle bli roll satt i rollen som en vild och få-nig karaktär som Cam men jag njöt av varje sekund av att få liv i hon.

Jag ser fram emot möjligheterna framöver, och kan inte vänta på att se vad min framtid inom den här branschen har att erbjuda.

INTERVJU DE DANIEL JOHN