Intervjuad i samband av låten 'Timothée Chalamet' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Under uppväxten, som jag förstår det, blev du familjär med musik hemi-från. Var det där du fann din egen kreativitet. Vad växte din passion ur?
– Ja min pappa spelade alltid på pianot hemma eller så lyssnade han på musik eller sjöng. Det var aldrig på en professionell nivå men det fanns bokstavligen alltid musik runtomkring mig. Jag minns på dag-ar då han släppte av mig i skolan att han brukade spela upp sina fav-oritlåtar för mig, då med. Jag minns inte det exakta ögonblicket som jag bestämde mig för att jag ville göra musik men jag minns inte hur den här drivkraften som jag har inte funnits där. Jag tror att männis-kor föds som "någonting". Vad jag menar är att vi redan vet vad våran passion är när vi är bebisar, och det tar bara lite tid att låsa upp den-na kunskap, antar jag. Vi blir distraherade av denna enorma värld av möjligheter vi lever i så väl som av oviktiga saker, så som samhällets förväntningar på oss. För många tar det år att förstå var deras passi-oner ligger men i verkligheten tror jag att vi visste om det hela tiden.
Detsamma gäller för mig.
Jag har alltid varit kreativ. Jag började med att rita och måla. Jag intr-oducerades till målandet långt före ett piano eller någonting sånt. Så det var mitt kreativa utlopp under en väldigt lång tid. Jag brukade ri-ta överallt jag gick. Hade bokstavligen alltid en uppsättning av penn-or och papper med mig i min ryggsäck. Sen blev jag intresserad utav musik, fotografi, art direction, film, och mode design. Det har aldrig funnits ett ögonblick där jag velat vara nånting annat än vara kreativ.
Visst, jag tog en examen i psykologi, men för mig är också det en kr-eativ vetenskap, om jag ska vara ärlig. Jag har alltid testat mig på oli-ka kreativa uttrycksformer men musik har alltid varit den konstanta.
Det är ändå, relativt, nyligen som du började släppa musik. Du hann till och med skapa ditt eget klädmärke innan det. Varför tog det den tiden?
– Musik har varit nånting som jag bokstavligen alltid velat göra. För-söker alltid komma på nåt specifikt minne eller ett ögonblick där jag insåg detta, och det gör jag, men sedan kommer alltid ett ännu tidig-are minne. Jag ville uppträda på scenen innan jag ville bli låtskrivare men jag tror inte heller att jag i den unga åldern visste att det ens är ett jobb. Jag skrev redan texter, men jag tog inte den aspekten på all-var än. Jag började ta sång samt gitarrlektioner i grundskolan. Runt-omkring femte klass, om jag minns det korrekt. Jag gillade det myck-et men hoppade snabbt av. Jag var redan fruktansvärt mobbad, så då jag hade min första skolkonsert buade alla på mig, och jag brast bara ut i gråt på scenen. Det var en mardröm. Allt jag ville var att få vänn-er, så jag la ner gitarren rätt snart efter det, och började istället förs-öka spendera mer tid med mina klasskamrater. Jag är ju inte kompis med någon av dessa människorna idag, och ångrar ärligt talat att jag inte gjorde ett annat val då. Mina föräldrar lät mig sedan ett kort tag börja på en scenkonstskola men samma sak hände där jag blev mob-bad för att vara överviktig, och jag var redan så traumatiserad att jag inte riktigt kunde ge mitt bästa. Senare när jag lämnade för att gå på internatskola började jag att skriva dikter. Min pappa gav mig en git-arr så jag lärde mig själv att spela litegrann. Detta fortsatte fram tills när jag började i terapi när jag var tjugotre år. Och min terapeut fick mig att sakta komma ut ur mitt skal vilket är en desto längre historia men jag är verkligen bara så tacksam, för att jag är här som jag är nu.
Så, för att svara på din fråga... ja, det var nånting som tog sin lilla tid.
Men jag valde alltid nått annat helt enkelt för att musik skrämde mig.
Hur viktigt tycker du att det är att inte stressa kreativiteten, utan tillå-ta en själv att sitta på soffan, bildligen som bokstavligen. Är det viktigt att inte ständigt vara produktiv. Har det alltid varit lätt för dig att bara inte göra nånting. Även fast det ofta kan kännas som ett misslyckande?
– Jag är just nu mitt i en månadslång skrivkramp och jag absolut ha-tar det, det här är en väldigt svår fråga för mig, djupt i mitt hjärta tr-or jag inte att det är någon idé att stressa kreativitet... för det komm-er aldrig komma någonting bra ur det. Men jag gör detta ändå. Jag är en väldigt självmedveten och orosam människa, och för det mesta är jag alldeles för hård mot mig själv, detta är något jag jobbar på. Detta är inte specifikt för låtskrivande. Jag är bara, generellt sett, den slags person som inte kan slappna av. Jag jobbar under semestrar. Och jag vaknar klockan 6 varje morgon, bara för att ha fler timmar på en dag och fast jag inte nödvändigtvis har så jättemycket att göra den dagen.
Jag har fått det från min pappa.
Och jag tror inte att det här är en bra sak. Kreativitet är delvis skick-lighet och delvis inspiration och jag tror inte att det ena kan existera utan det andra. Våra hjärnor behöver laddas om, och ibland behöver man ett miljöombyte, en konversation, en färg, någonting som kom-mer att inspirera en att skapa vidare, och längre. Och för det att ske, måste man slappna av, ta sig ur huset, träffa någon, åka på semester.
Vi är inte robotar.
Inom mode och som kläd-designer kan det vara ganska många som arb-etar på en kollektion. Men med musiken kan du i stort sett göra allting själv. Är det en del av lockelsen. Är din musik i slutändan ett personlig-are utlopp där den ursprungliga visionen och slutprodukten förblir mer sann emot dig själv än någonting inom mode någonsin skulle tillåta för?
– För mig personligen tillåter inte mode design mig att uttrycka mig själv. Jag vet hur man skapar någonting som är coolt och annorlunda men jag lägger inte mer min själ i det, det kan jag inte, det är mer en visuell sak där jag kan se vad som kommer "att se snyggt ut", men det är i stort sett allt det är. Musik är evig och mycket mer universell. Kl-ädes plagg kan inte beröra en på det sättet som musik gör... musiken är immateriell. Den lever sig kvar inne i ditt huvud, i din själ, på dina spellistor. Musik är en omedelbar representation av dina tankar, och känslor. Det finns ingenting liknande den. Det handlar inte om att få göra allting själv, det gör jag inte och det skulle jag inte vilja göra he-ller. Jag skriver alla mina texter själv men jag samarbetar med en pr-oducent, med gitarrister, och så vidare. Det handlar bara om orden...
Jag älskar att skriva texter.
Jag älskar att faktiskt kunna säga vad jag känner. Jag vet inte om nå-got av det här låter vettigt?
Men det är alltså inte så att det är mer personligt än mode det är ba-ra att det är det enda verktyget jag har för att uttrycka mig här & nu.
Så även om du gärna skriver själv, har du ingenting emot att samarbeta med andra. Vad är viktigt för dig då du släpper in andra i din "process"?
– Jag kommer alltid på den ursprungliga idén själv, och det börjar då alltid med texten och melodin för mig & jag skriver alldeles själv. Jag kan inte ens göra det när det är någon annan i rummet med mig. Se-dan tar jag med idén och alla bitar jag samlat in som samplingar och ackord och olika sounds och så vidare till min producent och vi börj-ar jobba på låten ihop men jag tror aldrig att jag kommer att låta nån annan hjälpa mig med texten. Det är för personligt för mig. Jag är lik en vakthund när det kommer till mina texter, haha. Det allra viktiga-ste hos andra människor för mig är tillit, passion, ambition, och ans-varstagande. Det måste vara nån som förstår att lika mycket som det här är en kreativ process så är det också arbete. Det måste vara någ-on jag litar på helt och inte är rädd för att visa utkast och hemska låt texter för. Det måste vara någon som älskar musik, med allt som det innebär, och det måste vara någon som är en lika ambitiös drömma-re som jag. Som jag måste dessa personerna tro på att allt är möjligt.
Hur kom den här låten, 'Timothée Chalamet', till. Vad, eller vem förmod-ar jag att man snarare kan gissa på i det här fallet, inspirerade det här?
– Ärligt är det här bara en fånig låt jag skrev på rent infall. Jag är just nu mitt uppe i arbetet med mitt album och det är väldigt mörkt, per- sonligt, och jag hade försatt mig själv under stor press. Och behövde bara en paus från det. Jag hade en anteckning sparad på min telefon som lite gick som "The only one to make me feel this was was Timo-thée Chalamet". Det var helt random... jag kommer inte ens ihåg när jag skrivit ner det där... men när jag än kände mig stressad så distra-herade jag mig själv med att jobba vidare på den texten och försökte göra något av den. Jag hade aldrig avsikten att det här skulle vara en seriös låt och vid den tidpunkten hade jag inte ens planer på att sed-an släppa den. Men så efter det, hände det nåt för mig under en fest.
Som jag började att skriva om...
Det var en konstig situation kring en flört... som jag inte vill gå in på för att inte skämma ut mig själv.
Haha!
Men så jag började skriva om det och på något sätt kom låtarna sam-man och den här låten hände. Det finns bokstavligt talat ingen back-story. Jag tyckte att den blev fånig och rolig. Så jag bestämde mig för att släppa den. Skriv-processen var så rolig, vi började dansa till den i studion, hela upplevelsen med den här låten vart bara så fantastisk.
När jag sen först la ut den på TikTok hatade internet den och jag fick så många hat-kommentarer och meddelanden. Jag vet inte ens varf-ör för att vara helt ärlig. Det var första gången som jag fått så mycket hat för nåt så det har varit lite svårt att hantera. Men jag älskar låten.
Ändå.
Det är bara komedi. Allting. Inget som man borde ta på större allvar.
Är alla de låtar du har släppt det här året, som den här, del av albumet?
– 'Bury Me' är en av låtarna från det kommande albumet! Men resten av de låtarna jag släppt hittills kommer fortleva som enskilda singlar.
Hur länge kommer det dröja till hela albumet, om bara en singel är ute?
– Jag siktar på Februari-Mars. Det kommer förmodligen att dröja lite längre än så. Jag vill inte skynda på nånting. Men definitivt före som-maren i alla fall! Mitt huvudfokus just nu är det här albumet. Jag skr-iver på mycket mer musik men planerar inte att släppa nånting förr-än albumet kommit... så att jag kan ge det min fulla uppmärksamhet!
INTERVJU DE DANIEL JOHN