Intervjuad i samband av filmen 'Goodbye, Petrushka' [Parsley Production]
Bildrättigheter, Press.
'Goodbye, Petrushka' lyser upp en på ett så innerligt sätt, tack vare allt ifrån Nicola Roses manus och regi, till skådespelarna och det konstanta pianoklingandet. Det är en vackert berättad historia med mycket hjärta och mänsklighet. Var det lika kul och fint för er under själva filmandet?
– Det var väldigt roligt. Jag gjorde bara en dag av filmning... men det var fantastiskt, det teamet var fantastiskt och dem var super-gulliga.
Madame St. Pierre är ju intressant då hon både framstår som ganska så empatisk och förstående men samtidigt har en annan sida som däremot inte är det. Det verkar som i alla fall en del av henne skulle älska att få reda på att Claire gjort misstag. Claire är något av hennes nagel i ögat?
– Jag hade väldigt kul med att spela Madame St Pierre, det var nästan som att vara på en teaterscen, eftersom Nicola verkligen lät mig gå in för det och och bli så stor som jag ville. Jag tror att Madame St Pierre är frustrerad i hennes äktenskap och inte riktigt har något bättre för sig än att anmärka på allting det som Claire gör, eller kunde ha gjort.
Hon tycker inte om henne ens ifrån början och vill bli av med henne.
Och det blir nästintill som en lek mellan henne och hennes mamma.
Scenen där hon verkligen frågar ut Kadhija är så kul. Då den här andra sidan av henne verkligen visar sig. Den scenen, att verkligen bolla fram och tillbaka med Regine Mont-Louis, måste ha varit väldigt roligt med?
– Åh ja... det var så väldigt roligt. Jag älskar scener som är så koreo-graferade som den. Det är tetraliskt, och det personligen älskar jag.
Det var svårt att inte skratta.
Claire flyttar från New York till Paris, vilket intressant nog är raka mot-satsen till flytten som du själv gjorde för nu några år sedan, var din flytt lika impulsiv som den är för Claire, vad tyckte du först om din nya stad?
– Jag flyttade från Paris till New York för sju år sedan nu. Men det var inte så impulsivt däremot, jag hoppade mer på chansen. Min pojkvän ... som är min make nu... hade möjligheten att få komma och arbeta i New York och det har också varit min dröm att leva här men jag hade ingen aning om när och hur den möjligheten skulle komma. Så... jag för säkert tog chansen!
Och jag ångrar det inte.
Jag kände att det är precis där jag hör hemma.
Då du växte upp i Paris, hade du redan varit en skådespelerska i nästan ett decennium innan du flyttade till New York... du hade till och med ett eget litet teaterbolag som producerade pjäser. När insåg du först att du hade den här nyfikenheten, och passionen, för att skådespela inom dig?
– Jag har alltid velat bli en skådespelerska sedan jag var ett barn, när jag sedan växte upp, insåg jag att jag älskade att regissera pjäser, och även producera mitt eget innehåll. Jag skapade ytterligare ett bolag i New York där jag nyligen vart med och skapade, skrev, producerade, och även medverkade i, en webb-serie som heter 'Check, Please!' Du kan hitta hela den första säsongen på YouTube.
Var det i teater som du började med att uppträda?
– Ja, jag började med teater. Jag älskar det, det är en annan sensation än att agera i en film, helt klart. Jag fokuserar mera på film och tv nu men älskar att gå tillbaka till teatern när jag kan.
Budskapet i den här filmen kan ses som att lita på sig själv, att vara sig själv, att leva och ta chanser. Medan du verkar så fri i ditt skådespeleri nu, skulle du säga att du alltid haft det så att du bara kunnat ha roligt?
– Nej, det tar en lång tid, helt klart. Massor med lektioner, massor av träning och massor av erfarenhet. Men när du påminner dig själv om att du agerar för du själv älskar det, och eftersom att du har så roligt då du gör det, då blir det en underbar upplevelse.
Vad är den mest belönande delen av skådespeleri nu. Känner du dig fri?
– Jag känner en känsla av frihet av att skapa... helt klart. Det är mera frihet när jag skriver eller skapar mitt eget innehåll, eftersom jag väl skapar det så att jag kan göra vad det än är jag själv vill göra. Och då jag skriver och producerar mer själv, lägger jag mindre press på mig själv när det gäller mitt skådespeleri, och jag skådespelar bara då jag vet om att jag kommer gilla att göra det. Jag har bara kul med det nu.
Tror du på att du som kreativ skapar din egen lycka?
– Ja, absolut! Etthundra procent! Som en skådespelare, kan man inte vänta på att folk ska ringa till dig. Det är inte så det här fungerar. Du måste ge dig ut där, möta människor, göra en hel massa projekt, och skapa ditt eget material, ta lektioner, vara aktiv, skapa ett grymt nät-verk av människor som också är aktiva, och som kan få saker att ske.
INTERVJU DE DANIEL JOHN