MANDY VENTRICE

Intervjuad i samband av låten 'Have You Cried' [This Is Cheeky Music]

Bildrättigheter, Press.

Detta är ditt första egna låtsläpp sedan 'Catch' år 2021, ett nästintill fy- rårigt uppehåll. Hur såg tiden dessemellan ut. Vadan den långa pausen?

– Ärligt kämpade jag med min identitet i musikindustrin. Jag var inte helt säker på var jag passade in, eller om jag ens ville vara del av den längre. Efter att jag flyttade till Nashville och började jobba med and- ra artister förändrade det på ett sätt mitt perspektiv och påminde mig om varför jag började göra musik från första början.

Är du helt tillbaka i ditt eget artisteri nu. Finns det flera låtar på gång?

– Ja, jag har en till låt med en annan artist från Nashville, Zane Neale.

Förhoppningsvis ännu mer efter det!

Är det en återkomst du hoppats att kunna göra, eller hur kom låten sig?

– Allt av det var oplanerat. Jag var i min studio och nynnade bara med till en låt som en producent-vän, Sawyr, hade skickat till mig. Däreft -er kom texten till refrängen väldigt snabbt. Jag postade en video där jag skrev den på min Instagram och det verkade verkligen som att den resonerade med människor så jag bestämde mig för att göra klart den men utan intention om att någonsin släppa ut den. Ju mer jag lyssna- de på den desto mer kände jag att behöver dela den eftersom att låten handlar om nånting som många känner i slutet av ett förhållande men den känslan sägs aldrig riktigt högt.

Vilka känslor har du känt nu efter släppet. Hur känns det att dela igen?

– Att ge ut min egen musik är en väldigt sårbar sak för mig. Jag föred -rar att vara bakom kulisserna, och skrivandes för andra artister. Så för mig krävde det här mycket mod men jag är stolt över mig själv och jag är bara glad över att den finns där ute och att folk verkar gilla den.

Du skrev din första låt bara sju år ung. Hur fann du skapandet så tidigt?

– Min pappa är en musiker och han skrev alltid låtar. Det är bara någ -ot som har varit en del av mig så länge som jag kunnat prata, så egen -tligen minns jag inte någon del av mitt liv när jag inte har gjort musik.

Tidigt in var du med i tjej-gruppen Poetry In Motion. Hur ser du tillbaka på den tiden i ditt liv, och att kunna samexistera i det kreativa som så?

– Jag uppskattade det inte där och då, men nu ser jag tillbaka på det

som en av de bästa tiderna i mitt liv. Tjejgruppen lärde mig att harm- onisera och göra sång-arrangemang, den formade på djupet vem jag

är som en musiker idag. Jag pratar fortfarande med de flesta av de tj -ejerna, en av dem bor i samma stad som jag nu av en ren och skär sl -ump, och vi umgås lite här och där.

Ditt musikskapande är så klart ändå något du fortfarande väldigt mycket delar med andra, även när det bara varit att arbeta på andras låtar, vilk- et också ska sägas inte är med vilka som helst utan du har bland annat skapat med artister så som Jay Z, Eminem, Charlie Wilson och Rick Ross. Hur är det annorlunda att skriva så och då du bara skriver för dig själv?

– Jag älskar att skriva för mig själv. Det är min favorit-sak. Men att sk -riva för mig själv och att våga sticka ut och vara sårbar som en artist är två totalt olika saker, och det kan vara svårt för mig ibland. Det fin -ns nåt magiskt med att skriva för någon annan och se dem ta det ut i världen och se allt ta form från utsidan.

Vad skulle du säga det betyder för dig att ha med dig musiken i ditt liv?

– Det är verkligen en gåva från gud och jag tror att det är vad som pu -shade mig till att börja släppa musik igen. Jag vill inte slösa bort eller vara anspråkningslös över det han har gett mig. Det är så tillfredsstäl -lande för mig att plocka ur idéer ur mitt huvud som pusselbitar och sedan försöka få dem alla att passa ihop till att utgöra en bild, ett mot -iv, och det är ännu bättre när den bilden visar sig vara nåt lite cheeky.

INTERVJU DE DANIEL JOHN