MAISIE MAY

Intervjuad i samband av låten 'Trust Your Gut' [Harcourt Paloma]

Bildrättigheter, Press.

Om jag skulle, tjae, lita på min magkänsla så skulle jag säga att den här låten är rätt okomplicerad i sitt sätt. Den här låten är ganska rättfram?

– 'Trust Your Gut' är definitivt rättfram när det kommer till den lyris -ka bågen, dess ark, men det generella temat skulle kunna appliceras på många olika upplevelser. Vanligtvis är svaren till våra frågor myck -et närmare än vad vi inser.

Är du vanligtvis mycket i din egen bubbla när du skriver dina låtar, utan att tänka så mycket på publiken alls, eller skriver du med dem i åtanke?

– Jag kan inte ens börja att tänka på hur min musik kommer att uppf -attas av andra människor innan tanken eller idén är ganska så komp -lett. Om jag fastnar i mitt eget huvud om hur andra människor kom -mer att ta in det är jag rädd för att det kommer att påverka processen negativt, så jag tillåter bara mig själv att tänka på det när låten är klar.

Eller nära på klar.

Hur tidigt var du redan i 'lullaby land'. När började du först skriva låtar?

– Lullaby land! Jag älskar det. Ja, jag har fina minnen av att min mam-ma gnuggade mig på ryggen medans hon sjöng 'My Bonny Lies Over the Ocean'. Min mamma berättade för mig att jag nynnade på 'Ba Ba Black Sheep' på ett flygplan när jag var två och damen bredvid henne sa att jag hade bra tonhöjd, haha. Som litet barn var jag alltid intress-erad av av poesi med. Jag älskade 'Min mamma gås', 'Shel Silverstein, och Dr. Seuss. Och så fort jag kunde börja lära mig piano och ukulele runt tioårsåldern kunde jag förvandla de dikterna till sånger. När jag var tolv skrev jag min första kompletta låt som hette 'Flings' vilket var en hysteriskt rolig låt om att vilja ha en sommarromans med en pojke.

Jag laddade upp den på YouTube. Jag tror att den fortfarande är uppe.

Och att jag har tandställning...

Det är ganska roligt.

Vad för artister skulle du säga har haft ett stort direkt inflytande på dig?

– Några av mina favoriter, utan att det i någon ordning, är Joan Baez, Bea 1991, Okej Kaya, Joni Mitchell, Linda Perhacs, Wet, The Knife, Gr-etchen Wilson, Julia Jacklin, Sheryl Crow, Imogen Heap, The Chicks, Radiohead, Eartheater, Caroline Polachek, Yves Tumor, Gillian Welch, Blondie, Vagabon, Ladytron, Kelly Lee Owens, The Go Go's, Angel Ol-sen, Salem, Shygirl, Sassy009, Hannah Diamond, Hyd och Ethel Cain.

Och så vill jag inte missa Grimes!

Nu baserad i L.A. men ursprungligen från Hudson Valley, hur har det var-it att slå nya rötter på en plats långt borta, inte minst med tanke på att det är en flytt som jag antar representerar så många saker för dig, som ambition och göra drömmar till verklighet. Har du hittat din plats i solen?

– Lyckligtvis är stora flyttar inte ofamiljära för mig. Jag kommer alltid att tänka på Hudson Valley som mitt hem, men när jag var sjutton flyt -tade jag till New York City och bodde där i fem år. Men det kan känn-as konstigt att vara så långt hemifrån då New York fortfarande var en två timmars tågresa bort bara. Men om någonting, att vara i Kaliforn-ien gör bara att jag kan vurma för min hemstad ännu mer. Det klassi-ska "avståndet får hjärtat att växa sig kärare"-ögonblicket. Ju äldre jag blir, och ju längre bort jag kommer från min barndom, desto mer ser jag värdet i det. Att ha en känsla av hem och familj har också spelat en stor roll i min förmåga att ge mig ut.

Att ha ett support-system är så avgörande för att kunna göra det här.

Du samarbetar med många olika, som Aaron Sayre på denna låten, eller Kaleb Fumer på EP-skivan som föregick den. Är det alltid lätt att lita på och följa din egen magkänsla, din röst, när det finns fler kreativa i spel?

– Det är så nödvändigt att ha ömsesidig tillit, respekt och kompatibil -itet med ens kreativa kollaboratörer, vilket jag har hittat i både Kaleb och Aaron. Med båda projekten kände jag mig evigt trygg och säker i att uttrycka mina idéer och att studsa emot deras, vilket är en sån gå-va... jag avslutar normalt inte projekt eller låtar om det inte finns där.

Efter att ha släppt inte en utan två EP:s i år, båda två bara så otroligt bra, verkar det som du verkligen har 2much2give. Vad kommer efter det här?

– Det är väldigt gulligt sagt! Jag är också superglad att jag kunde släp -pa så mycket musik detta året. När det gäller vad som kommer härn- äst, tror jag att en stor förändring håller på att ske, men det är samti-digt svårt att inte känna så hela tiden då livet rör sig fram så fort. Eft-ersom jag är helt independent försöker jag dra nytta av hur mycket kr-eativ frihet jag har. Jag försöker att inte begränsa mig till någon form av genre eller sound, vilket kanske har hållit mig borta från nån sorts nisch publik men det har även hållit mig konstant inspirerad och exal -terad inför vad jag ska göra härnäst.

Mitt nästa projekt för 2025 är det närmaste jag har kommit "pop" vilk-et är fruktansvärt skrämmande men samtidigt spännande på samma gång. Efter mitt pop-projekt förutspår jag att jag kommer att ha mån -ga egenproducerade låtar i min pipeline, vilka jag redan är extremt uppspelt över att få dela med mig av.

INTERVJU DE DANIEL JOHN