Intervjuad i samband av låten 'Cross the Line' [Nightlane]
Bildrättigheter, Press.
Det är en banger du ger oss. Är detta vad som sker då en älskar 80-tal?
– Jag lever för bangers, men jag levde aldrig genom åttiotalet. Denna låten är mitt sätt att ändå kanalisera just den där åttiotals-kärleken i min tid, genom ett modernt låtskrivande och produktion. 'Cross the Line' är en ode till att röra sig framåt... ett smakprov, på nästa steg... den är vad som händer när en lämnar hinder bakom sig, där de hör hemma. Min låtskrivare och producent och jag går alltid in i de här djupa samtalen om livet i Los Angeles och vad som krävs för att ens lyckas här i en så tuff industri. Att ha varit i den i decennier har nu inneburit att vi lämnat många saker bakom oss... självgodhet, snabb-fix-mentaliteter, negativa människor, å till och med våra sociala liv...
När det har behövts.
Även om du skrivit med och för andra artister innan, ja, hur många som helst, så är detta din första låt som feature. Eller har jag missat några?
– Jag har varit i studios och sjungit sedan jag var fem år gammal, så jag har varit välsignad med att ha varit med på många grymma låtar! Medan det mesta har varit som inhyrd sångerska eller i det dolda, se i alla fall till att lyssna på min favorit-feature på Logan Lynns låt 'My Movie Star' tillsammans med Tiffany, så väl som The Dandy Warhols.
Hur kom detta samarbetet tillsammans med producenten Nightlane till?
– När det gäller detta episka samarbetet... träffades jag och Nightlane genom våran mångbegåvade gemensamma vän och kollega Guy Tang efter att jag spelat keyboard i ett par av hans musikvideor, som också hade åttiotalstema! Anar vi kanske en trend?! Efter att vi två gick och blev vänner snabbt kom jag och upp med denna banger... som är vår första låt tillsammans, och av en slump en av mina favoriter, nånsin!
Hur kom du in i musiken först. Om du redan sen du var fem har sjungit?
– Tillbaka till den fem-åriga Madison, växte jag upp med musik och i en familj i musikbranschen. Jag lånade ut min sång till album som då sträckte sig från pop till barbershop-a cappella, innan jag ens kunde förstå låtarna som jag sjöng. Jag har alltid haft en benägenhet att utt-rycka mig själv genom musik och hade tur nog att bli uppfostrad i en miljö som främjande sådan kreativitet och som gav mig de verktygen som jag skulle behöva för att växa som låtskrivare. Och som en artist.
Minns du fortfarande nån av de första låttexterna du då kom att skriva?
– Den här frågan väcker så fantastiska minnen på nytt! Så den första låten jag skrev hette 'Snow Day'. Den hade ingen låttext och var ärligt talat ganska hemsk men mitt åtta-åriga jag var så stolt över den! Jag spelade upp den på pianot för alla som ville ställa upp och lyssna på den och jag är så glad att ingen sa till mig hur mycket den sög. Efter det började jag skriva rätt vilda grejer, vad min fantasi än kunde dra fram utan den faktiska livserfarenheten för att berätta en fängslande historia om mig själv. Det var mörkt, romantik, djupt, stort nonsens!
Hur kan det se ut när du skriver en ny låt idag. Har du nåt särskilt sätt?
– Vanligtvis brukar jag påbörja en låt så som en skulptur... jag hittar ackorden jag känner och sedan kommer melodin fram. Vid det laget har så mycket blivit avslöjat... att det i grund och botten handlar om hur jag bäst ska berätta historien jag just har grävt fram i mig själv?
Åh, och en hel del energidrycker!
Vilket är ditt favorit-instrument att producera musik med?
– Mitt "bread and butter" är keyboarden. Jag har spelat sedan jag var åtta så det är lika naturligt och väsentligt som att andas i detta laget!
Du är visst också väldigt, väldigt bra på att spela dragspel?
– Ja! Dragspelet är faktiskt ett av mina favoritinstrument, och det är en grym workout för armarna. Då jag är en mexikansk-amerikanska älskar jag att jag kan kanalisera en del av mitt arv genom min musik.
Hur är det med saxofon och trumpet. De är ju i alla fall rätt åttiotaliga?
– Även fast jag älskar saxofon och trumpet, ur vilken era som helst... är det enda blåsinstrumentet jag spelar... än så länge, melodica. Men är besatt av att lära mig nya instrument... så fråga mig om ett par år!
Vad tycker du mest om av att skriva för andra artister eller projekt, där du förverkligar en vision som inte nödvändigtvis är din egen eller när du får utforska saker i ditt låtskrivande som känns mer personliga för dig?
– Det är ju som att välja en favoritfärg! Jag älskar så mycket om båda sidorna av skrivprocessen. Att skriva ihop med andra pushar mig att tänka utanför boxen, och utanför mig själv, vilket är ett bra utrymme för att hitta nya sound och idéer.... att skriva solo ger mig chansen att titta in i mig själv och uttrycka det som ibland är svårt igenom någon annan metod eller medium. Så jag kan totalt sett inte bestämma mig men jag hoppas att lyssnarna kan relatera, till vad jag än vibbar med.
Som du har fortsatt att pusha dig själv kreativt i en bransch som, även om det långsamt håller på att förändras... fortfarande är väldigt mans-dominerad bakom kulisserna. Hur viktigt skulle du säga att det är för uppkommande kvinnor i musikbranschen att gå in i produktionen mer?
– Vi behöver fler kvinnliga bossar i musik! När jag först började lära mig produktion, så vart jag i studior omgiven av mestadels manliga kollegor. Ärligt talat fick det mig bara att lära mig mer och snabbare ... nuförtiden i dagar som dessa ser jag så många fler begåvade tjejer som producerar och som pryder topplistorna med sina färdigheter...
tror verkligen den mångfalden är orsaken till framstegen i musik nu.
Vi är framtidens sound!
INTERVJU DE DANIEL JOHN