Intervjuad i samband av låten 'Look Up Kid' [Kin Records]
Bildrättigheter, Press.
Din nya låt gör ju absolut ingens dag sämre. Det är snarare en låt värdig att ta sig an en ny dag med. Att lyssna på 'Look Up Kid' är lite som att få vakna upp till morgonens första solstråle, och höra fågelkvitter. Det här är en fin, kanske till och med en på riktigt vacker, låt. Hur blev den till?
– Vad ska man säga... tack för dina väldigt snälla ord om låten! Jag är så glad att du gillar den. För mig så kom låten faktiskt ut ur en gans-ka ledsam känsla. Jag hade dejtat nån ett tag, och euforin över att bli förälskad tog fart och lyfte, men samtidigt bar jag under det på myc-ket sorg. Tror att jag kände mig som ett mörkt moln i hans soliga liv.
Vad betyder det för dig att kunna ha låtskrivandet för att bearbeta dina tankar och känslor. Skulle du säga att det är nått som mest låter dig ta till vara på dagen för att vara närvarande i varje ögonblick eller kan ditt skrivande även ta uppmärksamhet från vad som händer nu. Då du klam-rar dig fast vid gamla upplevelser. Är musik alltid frigörande, eller inte?
– Att ha låtskrivandet som ett uttryck är en av mina absoluta favorit-saker. Jag tror att det oftast tillåter mig att omfamna nuet, men jag är även en som använder låtskrivande för att ta upp och bearbeta saker ifrån mitt förflutna som står i vägen för min nutid. Mitt förhållnings-sätt till låtskrivande är lika mycket fångenskap som det är frigörande ... jag verkar inte ha så mycket kontroll, över det. Då jag känner mas-sa känslor som överväldigar mig, kommer låtar bara ur mig... om jag försöker sitta och skriva något ur ingenting så är det nästan omöjligt för mig att skriva nånting bra. Jag tror att musiken i sig själv alltid är frigörande, men musikbranschen, och det sätt som den fungerar nu-förtiden, kan ibland kännas mer instängt. Virtuell närvaro och social media har blivit en så stor del av det, och för någon som inte bryr sig så mycket om såna saker, kan det ibland kännas som lite av en kamp.
Jag försöker fokusera på vad musiken är för mig.
Och inte vad den ska vara för att ses som "framgångsrik". Att hålla sig borta från sociala medier hjälper med det en del.
Så väl som att yoga.
När visste du om att du ville bli artist. Är det nåt du alltid har vetat om?
– Definitivt inte. Jag tyckte alltid att det verkade väldigt coolt och när jag gick på konserter och lyssnade på live-musik tittade jag på musi-kerna och tänkte att "det vore drömmen", men jag växte inte upp i en miljö precis som fick mig att tro att det var att alternativ, för mig, att vara artist. Så jag tror verkligheten av det först kom när jag var äldre och bodde själv. Jag köpte en gitarr och använde den till att skriva lå-tar och för att sjunga. Jag höll det mestadels hemligt men sedan träf-fade jag någon som jag litade tillräckligt på och jag sjöng för han och han fick mig att känna att jag hade något, som var värt att lyssnas på.
Jag antar att jag, på ett sätt, är skyldig honom allting.
Nu är det inte ens ett år sen du släppte din allra första låt. Men här är vi och lyssnar på din fjärde singel! Vanligtvis när någon släpper låtar i den här takten betyder det att man går mot något ännu större. Är dessa låt-arna sammanbundna på fler sätt än vad vi ser just nu. Som en EP-skiva?
– Absolut att det är så! Producenten Eliot James och jag har nu spel-at in fem låtar totalt, vi släpper dem individuellt först men i slutänd-an så kommer de att gruppera ihop sig för att utgöra min allra första EP-skiva någonsin, det hela känns väldigt spännande.
Hur kom du och Eliot James att träffa varann och börja samarbeta ihop?
– Jag hade tur nog att Eliot snubblade över en video som jag då delat på min Instagram... åtminstone en orsak till att vara tacksam för so-ciala medier. Det var den första och enda videon jag har delat av en låt jag skrivit, och jag antar att han gillade den. Vi har sen dess även spelat in den låten, och jag tror faktiskt det blir nästa låt jag släpper.
Hur länge har alla av de här låtarna som vi får höra nu funnits med dig?
– Jag skrev de flesta av de här låtarna när jag bodde i Bordeaux, vilk-et faktiskt var under höjden av Covid, så livet gick väldigt långsamt... och var ju väldigt konstigt. Låtskrivandet för mig då var... som jag är säker på att det var för de flesta låtskrivare en enormt stor tröst un-der den tiden som var väldigt surrealistisk, och overklig, och läskig.
Du är född i Paris, och växte upp på Franska Rivieran, men kom att flyt-ta till London för att finna en egen röst, hur länge har du varit i London?
– Jag har varit i London i lite drygt över ett år nu. Det är definitivt en plats att vara för musiker, finns så många möjligheter här. Men på ett personligare plan, så måste jag säga att jag är sugen på att få lite mer solsken och vidöppen natur igen. Men som artist, och för här och nu, är jag definitivt på den platsen som jag känner att jag borde vara vid.
Tack för denna här fina intervjun!
– Detta var groovy! Älskar att få vara med på din plattform! Tack, och förlåt att det tog en så löjligt lång tid att hitta en tid för att få till detta här! Mina scheman har varit lite hektiska så det har varit svårt att kl-ämma in lediga minuter alls. Mitt liv har varit överallt på sistone. Jag önskar dig en fortsatt härlig dag, vecka... och en ännu härligare helg!
INTERVJU DE DANIEL JOHN