Intervjuad i samband av Ormella-låten 'Why Do I Need You, Man?' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Du var tidigare med i popbandet Takk, vad har omfamningen av din inre Joni Mitchell och att gå solo betytt för dig kring den konstnärliga sidan?
– Friheten att göra den musik som jag alltid har skrivit. Att skapa den värld jag vill med musiken, att till fullo förverkliga alla idéer och få al-la låtar jag skriver att resonera med mig. Jag hatade att inte kunna by-gga momentum och jag älskar att skriva musik. Jag lever verkligen för att skapa så mycket nu då jag är själv.
När började du först att skriva musik?
– Jag skrev förmodligen min första låt runtomkring tretton-fjortonårs -åldern. Det var en hemlig dröm under en lång tid. Bekräftelsen ifrån killarna i Takk och min tid på scen-skolan gav mig självförtroende för min sång, helt klart. Det var först efter att ha varit riktigt sjuk för ett par år sedan och jag visste att jag hade någonting verkligt att säga med mitt låtskrivande som jag bestämde mig för att ge mig själv en chans.
Du är fortfarande inte helt ensam i det, då du ofta verkar ha producenten Katie Mays nära. Vad är det som du har funnit i samarbetet med henne?
– Ingen singer-songwriter är verkligen ensam så vida de inte även är ljudtekniker och producent och gör mixning och mastering själv. Jag tycker att det är riktigt synd att fler artister inte krediterar sina prod-ucenter högljutt. Vi träffades genom våran gemensamma vän Chester Caine, vars album hon producerade, och efter att ha hört hennes arb-ete och hennes stil visste jag att jag ville bli hennes bästa kompis, haha.
Jag har funnit en riktig musikalisk följeslagare med Katie... hon bara fattar. Det är inte bara hennes oåterhållsamma talang, heller, hon är så rolig, så jordnära och bara en riktig fröjd att vara nära. Hon hjälp-te mig att tro på mig själv och mina låtar så mycket.
Även en dramateater-utbildad skådespelerska, vilka olika betydelser har musiken och skådespeleriet för dig. Är musik fortfarande en plats där du närmar dig ditt historieberättande på ett förhöjt vis, eller är det en annan slags känslomässig frigörelse, alltid mer sann mot din egen verklighet?
– Åh kul fråga! Jag tror bara att jag är en dramatisk person till att bör-ja med. Jag växte upp med väldigt känslomässiga föräldrar och det åt-erspeglas djupt i min egen personlighet. Jag krediterar min skådesp-elarutbildning för min djärvhet och det jag skulle beskriva som "bru-talt ärliga texter". Jag döljer inte hur jag mår särskilt väl... kärlek eller hat. Jag älskar att vara uttrycksfull, jag älskar bara den frihet jag har funnit med musik. Skådespeleri är skådespeleri, musiken är verklig.
Men utred inte 'Stick the knife in' för mycket kanske.
Den skulle jag kalla förhöjd!
De hjärtskärande känslorna i 'Why Do I Need You, Man?' skulle jag säga framstår som väldigt verkliga, jag tycker att man kan höra äktheten av det du sjunger om här. Vad kom den här låten ut ur. När skrev du låten?
– Tack, jag uppskattar det. Denna kom ur en riktigt rörig tid i mitt liv då jag hade gjort det rätta och gjort slut med någon som var dålig för mig, men sedan gjorde det verkligen värsta, som var att fortsätta att träffa den personen. Under en lång tid. Jag trodde verkligen att vi sk-ulle bli ihop igen men det blev vi aldrig och det knäckte mig i måna-der. Jag skrev den dagen innan ett par dagar som jag hade bokat med Katie i Juni det här året, och vi gjorde den samma vecka som jag skr-ivit den. Jag hade aldrig gråtit i studion innan dess.
Du får visa upp lite mer av din teatrala sida i den officiella musikvideon?
– Ja, det var ett gott skratt för att vara ärlig! Jag visste att jag ville förs- öka elevera historieberättandet med det visuella så det var verkligen varför jag gjorde det! Grymt att få göra den mina dramaskolevänner.
Vi är bara tre månader från då du släppte din EP, och ännu mer häpnads -väckande bara fem månader från när du delade din allra första låt som soloartist med oss i våras. Det är mycket utrymme som har täckts på en kort tid. Var är du på din resa med att laga ditt krossade hjärta just nu?
– Ja, jag antar att det är mycket jobb inom en kort tidsrymd, men jag hade planerat och skrivit för det i ett år. Jag visste att så fort jag börj-ade släppa musik skulle det vara viktigt att hålla upp momentumet i den här nya versionen av musikbranschen som vi alla kämpar inom.
Mitt hjärta är okej, fortfarande ömt, men måhända inte lika krossat.
Jag har mina stunder.
Jag har så mycket musik på banken som jag skrev förra året, i år, för-ra veckan till och med. Jag planerar en 6-spårs EP för nästa år som jag tror kommer att likna min första i sina mörka toner men jag har någ-ra fler singlar planerade med som är i en ljusare värld.
Du kommer att få se!
INTERVJU DE DANIEL JOHN