Intervjuad i samband av filmen 'Old Man' [XYZ Films]
Bildrättigheter, Press.
'Old Man' börjar med ett knack på dörren och välkomnar därefter alla vi i publiken till att följa med på ett tankeväckande, provocerande och lite obekvämt möte, det är nästan som att se en intim pjäs på scen. Med hur konversationsbaserad filmen är måste den talat till din inre teaternörd?
– Du är prick på! 'Old Man' skrevs ursprungligen som en scenpjäs för flera år sen av våran manusförfattare Joel Veach, som adapterade det till film väldigt väl och jag älskar att den har behållit sin ursprungliga teater-akiga känsla. Intensiteten hos karaktärerna, och det så väldigt konversations-tunga materialet fascinerade absolut min inre tespian och drog mig djupare in i historien. Det kändes unikt, och lite creepy på alla de bästa sätten och medan vi blockerade ut scener med Lucky och mina medskådespelare på filminspelningen kändes det ju nästan som om vi repeterade för en mycket intim pjäs uppe på scenen, då vi då stod på en gigantisk soundstage ända till det var dags för "Action!"
Inom filmens begränsade miljö, kommer vi så nära alla era prestationer. Och när du tar dig an väldigt olika sidor av din karaktär är din skildring lika fängslande som den är hisnande. Hur såg du på Genies roll i filmen?
– Genie är en integral del av 'Old Man', diskuterad genom hela filmen men gömd ända tills slutet... så jag visste att hennes närvaro skulle få en meningsfull inverkan i filmen. Hon är ju också den enda kvinnliga karaktären i historien så hon blåser av sin natur in nytt liv in i luften när man äntligen ser henne för första gången. Jag ville att hon skulle kännas kraftfull och levande, även i den här känslomässigt overkliga, tokiga, mörka, klaustrofobiska världen. Under Lucky McKee's regi så kom vi dit på ett väldigt fint vis. Genie har en ganska spöklik närvaro.
Och du kan känna den när du ser filmen.
Att skådespela emot Stephen Lang måste vara ett "Nyp Mig"-ögonblick?
– Jag nyper mig fortfarande. Jag känner mig så tacksam över att ha få upplevt hans process i en så pass intim miljö... han är briljant, vänlig och så väldigt generös. Det är något med hans allsidiga tillvägagångs sätt... dedikationen han har för hantverket... hans specificerade slags intensitet som sen låter dig, hans scenpartner, att dyka upp och vara redo för att arbeta. Han är en kraft, och jag lärde mig så mycket ifrån våra få dagar på set tillsammans. När det var dags för mina närbilder så valde han att stanna kvar i scenerna med mig bakom kameran och gav generöst mig så mycket att jobba med, han hade inte behövt göra det, men hans närvaro gjorde verkligen att dem närbilderna på slutet kändes än mera verkliga för Genie. "Slang" är verkligen "the man" och jag skulle hoppa på alla möjligheter för att få jobba med honom igen.
Hur var det annorlunda att arbeta med en så sammansvetsad cast som i denna och när du exempelvis var del av den stora 'Oceans 8' ensemblen?
– De här produktionerna var, helt och hållet, olika upplevelser. Men i slutet av dagen förblir målet alltid detsamma, då vi är där för att dela historier. Skapa ögonblick i de scener vi har givits. Och att leka. Gary Ross var så ivrig över att få leka på inspelningen av 'Oceans 8' och jag uppskattade den entusiasm som han hade. Över att få jobba med mig på mina scener... det måste varit trehundra personer i besättningen i filmen, bakom kameran och skådespelare.. den dagen jag gjorde min del, tillsammans med Sandra Bullock. Medan vi för 'Old Man' hade vi antagligen som mest ett femtiotal personer totalt. Och det på höjden av Covid. Så den största skillnaden var mest omfattningen och själva omständigheten för produktionerna. Jag älskar den intima miljön en får, av att göra independent-filmer som 'Old Man', för en kan faktiskt komma upp på nära håll och se vad varje individ på inspelningen gör vilket bara gör upplevelsen så mycket mera meningsfull och innerlig.
Även om du också har gjort dig ett namn inom mode och där jobbat med världskända varumärken som kommersiell modell så var skådespeleriet såväl som att dansa uppe på scenen faktiskt din första kreativa kärlek?
– Jag var alltid ett väääldigt uttrycksfyllt barn och mina föräldrar gav mig stöd i det från dag ett. Min far är en musiker och min mamma är kock, så jag var omgiven av kreativitet och självuttryck från den allra första början. Jag gick med i ett danskompani vid åttaårsålder och då drabbades jag omedelbart av kärlek för scenen. De teatraliska och de karaktärsdrivna nummer som vi framförde så som 'Cell Block Tango' var alltid mina favoriter, och resten är historia. Jag studerade musik-teater och tog min examen från Pace University, i New York City, där jag skrev min första musikal 'Elise'. Jag hade aldrig föreställt mig som en författare eller låtskrivare, men jag kommer ofta på mig själv med att säga "ja" ofta, och se vart det tar mig. Jag jobbar för närvarande på att skriva min första långfilm, och den resan är en helt ny lektion vad gäller uttryck och disciplin... det finns oändliga antal sätt att uttrycka oss själva och jag älskar att hitta nya sätt att göra detta. Jag har aldrig föreställt mig något annat liv än det här, för mig själv. Även om jag ju alltid har älskat djur... så det kanske kan bli en karriär inom det med!
Hur håller du fast i gnistan. När är du som allra lyckligast kreativt sett?
– Jag är lyckligast, kreativt sett, när jag jobbar hårt på nåt jag brinner för, som jag är passionerad för, och är omgiven av de människor som jag inspireras av. När jag fullt kan fördjupa mig själv i en annan värld eller projekt och mål. När allt annat, stress, vardagen och bekymmer och oro smälter bort. Många av mina bästa vänner och kollegor är de människor jag har mött på inspelningar eller genom olika kreativitet och jag är alltid glad över att arbeta, då jag ser att vi ska få jobba med varann igen. Jag älskar att skapa varaktiga kreativa relationer. Då det för mig mycket handlar om att kunna växa tillsammans.. och utmana varandra konstnärligt. Att omge sig med människor som kommer att pusha ur en från sin komfortzon, oavsett om det är framför kameran eller med vad som sker bakom manus-sidorna, eller nån annanstans däremellan, så känns det bara bra att gå upp och gå ut, och verkligen fylla upp det kreativa begäret. Även de dagar då det verkar lättare att bara låta bli. I den sekunden som förhalandet eller självtvivlet börjar att smyga sig på mig, så börjar också min lycka kontinuerligt att avta.
Någons kreativitet ses så ofta på som en naturlig förmåga att det är lätt att glömma allt jobb som ligger bakom. Jobb som ger men också kan ta. Tog det lite tid för dig att komma till en bra hälsosam plats där du bara kan vara trygg, bekväm och säker i att utforska din kreativitet positivt?
– Kreativitet kan inte tvingas fram... men den kan tränas upp. I slutet av dan är vi alla människor, vi är fantasifulla, vi har tankar och idéer, och känslor som skiljer oss från den personen som sitter bredvid oss ... det är det som gör oss unika... det är viktigt att vårda det du älskar och som får en att känna sig sedd och hörd. Alla kan vara kreativa på sitt eget sätt, oavsett om de väljer att göra karriär inom det eller inte.
Jag känner nog fortfarande att jag jobbar på att leva upp till min fulla kreativa potential och samtidigt upprätthålla en hälsosam och lycklig livsstil, men som konstnärliga... och som våra egna värsta kritiker, är det... tror jag... alltid en del av processen att försöka vara tacksam för det som man har idag samtidigt som man drömmer och vill ha mera.
I framtiden.
Lycka och självförtroende ser olika ut för alla och man som konstnär måste hitta den perfekta bitterljuva cocktailen som fungerar i sitt liv.
INTERVJU DE DANIEL JOHN