Intervjuad i samband av EP-skivan 'More Than Fun' [Independent]
Bildrättigheter, Jared Yeoward.
Din debut EP, 'More Than Fun', är här. Med dina fyra tidigare singlar, och en ny hit, som överraskning. Förutom att vara super-bra... och till synes omöjliga att inte dansa till... vad är det som håller ihop dessa fem låtar?
– Tack så mycket för att du lyssnar på EP-skivan och för dina vänliga ord! Konceptet med den var att ta retro-inspirerade element, så som soul, disco och sjuttiotalskänsla och kombinera dem med modernare danspop och RnB, för att skapa ett fräscht sound. Jag har alltid älskat musiken från sextio- och sjuttiotalet... och jag är en super-nostalgisk person, så jag är glad att vi lyckades föra ihop allt av det! Och överlag hyllar EP-skivan gammalt och nytt, och tanken om att livet är till för att levas, livet är till för att kännas... för att omfamnas helt och hållet.
Så levde och kände och omfamnade du firandet för releasen, ordentligt?
– Det gjorde jag! Jag framförde en releasespelning för EP:n ihop med ett gäng av mina vänner och kollaboratörer, och med några av alla de fantastiska människor som har stöttat min musikaliska resa. Det vart en enda stor fest och var det perfekta sättet att sända iväg låtarna på!
Då den nu är ute i världen kommer den att få sitt eget liv. Det är din EP-skiva, men som du delar den, blir den även andras. Känner du mer upp-rymdhet, lättnad eller en oro och ångest över att många lyssnar på dig?
– Åh, wow, definitivt en kombination av alla dessa känslorna! Jag har byggt upp upprymdheten med varje ny singelrelease så jag har alltid förväntat mig att människor skulle höra hela projektet... det är också en massiv lättnad, då jag öst in en massa passion, tid, och energi in i projektet... och det är lite dags för att ladda batterierna, och tror nog att det kan finnas lite oro i det och vad gäller nästa steg efter det här! Då jag vill hålla farten uppe. Ha momentum. Men jag vet om det att i slutändan finns det inte nån brådska och jag vill njuta av detta ögon-blicket och känna mig stolt över vad jag ju har åstadkommit. Att veta att människor lyssnar på min musik är en bisarr känsla... det blir rätt avslöjande, men det ger mig glädje att andra omfamnar delar av mig.
Att för mig själv, se hur andra människor omfamnar en så sårbar del.
Då jag lyssnar på din musik får den mig att känna mig helt bekymmers-lös. Men att nå dit, för något att kännas bekymmersfritt, föreställer jag mig är allt annat än enkelt. Hur hanterar du sådant som perfektionism?
– Det är häftigt att höra! Definitivt att det var mycket ansträngningar som las ner i den här musiken, särskilt i produktionssidan av saker... textmässigt flödade allt ut ganska enkelt vilket hjälpte till att få igång processen. Perfektionism är en rolig grej... den kan vara hjälpsam för att pusha en längre och göra saker så bra de kan bli men jag har även funnit att det mentalt på många vis är ganska begränsande... den här EP-skivan tog vi så långt vi kände att vi kunde ta den, och kom till en punkt där den träffade en sweet spot... det var så vi visste att den var klar. Men det måste vara ett beslut du tar annars kan en sitta där och mixa och redigera för alltid! Kreativt försöker jag medvetet hålla min perfektionism i schack... och finner att samarbeta med andra hjälper till med det med... då du kan lämna över nånting till någon annan för att ta över tyglarna i alla fall för en stund. Och se vad som dyker upp!
Hur nära releasen av EP-skivan satt du fortfarande och jobbade på den?
– Det erkänner jag, att vi fick klippa av tätt inpå för att göra klart EP-skivan! Vi hade en deadline satt, och jobbade på den i ungefär mellan åtta och tio månader totalt. Vi stötte på mer än några hinder på väg-en, så blev verkligen tvungna att dra i alla nödbromsarna då på slutet för att färdigställa den. En kreativ process är väldigt upp- och ner av sig själv med, så jag vet nu att jag kan förvänta mig det oväntade. Det kändes lite brådis och det lärde mig vad jag inte ska göra nästa gång!
Den nya låten, 'Something To Believe', är en feature med Wulfie. Vilket i stort sett också gör låten till ett ettårsjubileum sedan ni först arbetade tillsammans, när du var feature på en av hans låtar för ett år sedan. Vad för roll har han spelat i din musik... hur började ni först att skriva ihop?
– Wulfie har spelat en så viktig roll i denna processen... vi möttes för ett par år sedan nu på en ABBA-hyllningsturné, uppträdde runt om i landet, och anknöt verkligen till varann. Hans vision och stilen i hans produktion var perfekt för vad jag ville åt för min musik, och det vart grymt att få bollen i rullning med en feature på hans låt i fjol... han är är en fantastisk låtskrivare och kan popmusik utan och innan och jag skulle inte ha kunnat få nått av det här att hända, utan hans expertis!
Du anspelar som sagt rätt mycket på nostalgi, men som du lägger in din egen själ i det känns låtarna ändå purfärska. Hur ser just det ut, då som du skriver. Är det väldigt medvetet att du ska blanda gammalt med nytt eller kommer det sig väldigt naturligt för dig i och med dina influenser?
– När det gäller skrivandet gillar jag att ha ett visst "sound" i huvudet som jag skriver till, mer som en guide. Jag skulle väl inte säga att jag medvetet går in och vill försäkra mig om att jag har med vissa gamla eller nya element, de liksom bara kommer ihop på det viset. Och jag tror att min sångstil och vissa produktionselement som stråkar eller gitarrer verkligen för igenom de nostalgiska detaljerna... men alla av låtarna började med att spela på en gitarr. Sångmässigt har jag alltid emulerat artisterna Whitney Houston, Gloria Gaynor och Etta James och så vidare, så det föll sig rätt naturligt. Jag får, en hel del, melodi-idéer i duschen, ironiskt nog, och brukar vanligtvis sätta ihop ackord och texter för att skriva en låt. Wulfie har varit superhjälpsam för att hitta fram till alla de rätta sounden, och för produktion, vilket är hur signatur-soundet på denna EP-skivan skapades och sen sattes i sten.
Du har sjungit sedan du var en liten flicka. Hur kom du in i allt det här?
– Det har jag! Jag började först att sjunga i skolan och fördjupade mig själv i det i körer och skolteater, för att sedan gå vidare till att utbilda mig i musikteater efter gymnasiet. Jag ägnade mig åt det området av musik under några år och jag spenderade ett ganska bra tag med att resa som sångerska och dansare ombord på kryssningsfartyg... sam-tidigt som jag skrev min egen musik i bakgrunden. Nu i det sista året eller så kunde jag äntligen hitta det rätta teamet för att hjälpa mig att ge min musik liv... från att sjunga i skolan till nu har jag haft en resa!
Konst, på så många vis, symboliserar vilka vi är som människor, och det inte bara för vilka vi är utan även för vem som vi önskar vara under våra liv. Av goda skäl får konst mening och syfte och blir en del av vårt liv på ett speciellt vis. Vad betyder det för dig att ha med dig musik. I ditt liv?
– Jag kan inte föreställa mig mitt liv utan musik, att sjunga, uppträda, skriva, eller lyssna på den. Den är som en konstant följeslagare... och är mitt sätt för att uttrycka mig själv och hur klyschigt det än må låta lika oumbärligt för mig som luft eller mat. Musik hjälper mig själv att uttrycka mig på det mest autentiska sättet och hjälper mig att få sagt de orden jag kanske inte lyckas få ut bara genom att prata... musik är väldigt speciellt. Den känns som att en del av mig saknas när jag inte är omgiven av musik eller skapar den, så jag är skyldig musik en hel del för hur den har format mig till den jag är. Jag ser fram emot att få se vart som den kommer ta mig. Och vad jag kommer skapa härnäst!
INTERVJU DE DANIEL JOHN