Intervjuad i samband av filmen 'The Possessed' [Scream Factory]
Bildrättigheter, Press.
Jag fick nyligen vara den som visade 'La La Land' för en bekants son och bara genom att även han heta Sebastian, vill han nu vara Ryan Goslings karaktär i den filmen, men vem vill förvisso inte vara det. Med det sagt, hade du nånsin en chans mot att vilja bli en skådespelerska, då du blev döpt efter inte en utan två ikoniska skådespelerskor. Vart det med dig?
– Det verkar faktiskt vara lika delar komiskt och ironiskt, att jag blev namngiven efter Lauren Bacall och Lauren Hutton... ingen utav mina föräldrar är i konsten... om vi pratar yrkesmässigt, även fast de båda är generösa konsumenter. Oavsett om detta är ödet i att följa namne.
Eller vice versa,
Verkar det verkligen finnas någon slags bisarr kosmisk humor i spel.
Där.
Jag har skådespelat till och från i hela mitt liv... men hade aldrig mitt "glödlampsögonblick" förrän jag tog en längre paus från det och sen kom tillbaka till det igen, av en slump. Från det ögonblicket som jag klev ut på scenen den första föreställningen jag var tillbaka så visste jag att det här skulle bli min livs gång, mitt livs riktning... och att det skulle fortsätta att hela tiden komma tillbaka till mig, till jag svarade.
I takt med att du fortsatt göra roller, har du blivit ganska närvarande i skräckgenren, har det varit en fråga om omständigheter eller är det ett medvetet beslut och vilja om att utforska just det här genre-utrymmet?
– Det här är en intressant fråga och nånting som jag har funderat en hel del på. Det är inte nödvändigtvis nått jag specifikt eller medvetet sökt mig till, men jag känner samtidigt att när man väl etablerat sig i en viss genre bekvämt, så förmodar människorna ens kapacitet i det utrymmet och följaktligen är det mer sannolikt att man får mer jobb inom det området. Nu gillar jag verkligen skräck, allting läskigt, eller gotiskt litteratur och arkitektur, så måhända att det ändå är så att jag lämpar mig mera för den här genren än vad jag själv medvetet inser.
Vad gjorde dig mest upprymd över att vara en del utav 'The Possessed'?
– Så många saker gjorde mig uppspelt över att vara en del utav 'The Possessed'. Jag hade velat arbeta med regissören Chris Sun i flera år, hans entusiasm är magnetisk och det är svårt att inte vilja vara runt någon som älskar det dem gör lika mycket som Chris älskar att göra filmer. Manuset är också riktigt kul, och baserad på historien om en livs levande exorcist, vilket är ganska vilt. De här karaktärerna... och att jobba med de otroliga skådespelarna och besättningen. Och att få spela in i soliga Queensland var även alla enorma dragplåster, också.
Medan hon på ytan är en hipp, trend-riktig, nattklubbs-DJ, bär Atalie på en hel del. Hur närmade du dig att spela alla dessa lager utav henne och det hon går igenom. Mycket av vilket hon själv upptäcker, som historien fortsätter... vad gjorde du för att komma dit du behövde vara för henne?
– Vid sidan om de uppenbara "nuddningspunkterna" för att utveckla vilken karaktär som helst... att referera till manuset, att samtala med regissören, så använder jag musik som ett annat slags verktyg för att forma karaktär. Atalie har en väldigt specifik ljudbild som skiljer sig markant från min egen... hon tycker om rave-kultur och techno... så jag spenderade mycket tid på att lyssna på technomusik och med att observera de människor hon skulle se upp till inom den världen. En hel del av att utveckla en karaktär är att hitta gemensamma drag hos dig, inom dig, och justera volymen därefter till vad som passar in, att vrida volymen upp och ner på alla dessa likheter... eller skillnaderna.
Jacob, med sitt färgstarka sätt och lika färgglada skjortor, är ganska så långt bort ifrån den Max Von Sydow-exorcist vi tidigare fått lära känna i film. En verklighetsbaserad sådan däremot, då Jacob ju är baserad på en faktiskt människa, Mark Gardener, fick du träffa Mark på inspelningen?
– Mark var ofta på inspelningen... eller runt omkring produktionens kontor då vi filmade. Han är en fin och anspråkslös man vilket är nåt jag verkligen tycker om med honom. Den "trope" om en exorcist som de flesta av oss har inrotat i oss är bilden av en högtidlig präst iklädd religiösa regalier... och Mark är verkligen ingen av dessa saker! Att gå förbi honom på gatan eller träffa på honom när en är ute på krogen...
Man skulle aldrig förvänta sig att han är en exorcist.
Tror du på det okända. Att det finns mer där ute än vad vi dödliga anar?
– Jag är inte helt säker på exakt vad du menar med "det okända", men jag antar att kärnan i vad jag tror är att universum är så exceptionellt och extraordinärt och otroligt magiskt... men jag menar inte detta på något slags mystiskt eller flummigt slags sätt även fast det så klart är det, också... men att fysikens lagar som styr vårat universum är i och i sig själva, magiska. Det faktum att vi överhuvudtaget existerar är så häpnadsväckande. Det faktum att vi lever på en blå boll som svävar i rymdens vakuum... som hålls vid liv endast av en exakt närhet till en eldboll, är vansinnigt. Tror att det är naivt att tro att vi har förmågan att fullt ut förstå vad det här är... jag vet tillräckligt för att veta att jag absolut inte vet, men det jag vet om är det att jag tror på den absolut bisarra magin av existens, jag tror på vetenskap och fysik och så tror jag på kärlek och att vara god mot sina medmänniskor.
Du har nyligen jobbat med regissören Alex Proyas, förstås känd för sina filmer som 'Dark City' och 'The Crow', och som nyligen sett en ny våg av kreativitet med kortfilmer. Hur var det att jobba med 'Sister Darkness'?
– Att jobba med Alex Proyas var en virvelvind och en ära. Han skrev och regisserade 'Sister Darkness' med mig i åtanke för huvudrollen, och vi spelade in hela den kortfilmen i en studio med green-screen, vilket var en intressant utmaning i sig självt. Alex var generös. Och väldigt öppen för min tolkning av karaktären. Den kortfilmen är ju fortfarande i efterproduktion, men jag är väldigt uppspelt över att kunna få dela den med världen när den har blivit färdig.
Det råder ingen tvekan hos mig om att du kommer fortsätta "possessa" publiken, inte minst med regissör som han, som tidigare sjösatt skåde-spelerskor som Melissa George och Jennifer Connelly. Och jag kan inte vänta på att se vilka roller det blir. Finns det någon drömroll eller slags film du skulle älska att få utforska framåt, om du vill "put it out there"?
– Det finns ingen specifik handling eller en genre jag är bunden till.
Jag vill bara kunna fortsätta göra filmerna som jag älskar.
INTERVJU DE DANIEL JOHN