KLARA TUVA WÖRMANN

Intervjuad i samband av EP-skivan 'Speglarna mot solen' [Ready Steady Go]

Bildrättigheter, Sam Segerblom.

Inte alla men många känner till dig från pop-duon Klara & Jag, tillsam-mans med Johanna Frostling. Inte många artister skulle avsluta samma år som de får sjunga framför kungligheter men det var just vad ni gjor-de förra hösten. Var det alldeles glasklart för er att gå åt varsitt håll då?

– Det var verkligen inte glasklart att vi skulle splittra men vi var kon-stigt nog sjukt synkade i beslutet. Det var såklart jätteläskigt att läm-na allt det som Johanna och jag byggt upp, men jag var också väldigt taggad på att få göra någonting helt nytt.

Du prisades själv nyligen som en av Sveriges snabbast växande låtskriv-are, men hur snabbt växande pratar vi om. Hur tidigt skrev du på låtar?

– Så länge jag kan minnas har jag skrivit musik, men jag har på någ-ot konstigt sätt inte identifierat mig som en låtskrivare fram tills för typ tre år sedan. Den första låten som jag var med och skrev till någ-on annan var faktiskt Olivia Lobatos 'Syrener'. Och det är nästan lite ironiskt att min största låt också är den första låten, så ur den aspe-kten gick det jäkligt snabbt! Även om jag alltid skrivit musik, tänkte jag aldrig att jag skulle bli låtskrivare när jag var yngre, utan det var mer någonting jag gjorde i hemlighet. För mig har låtskriveri-delen hamnat lite i bakgrunden av drömmen om att bli artist, och jag tror helt ärligt att det också handlat om självförtroende. Innan jag börja-de skriva till andra tänkte jag att det fanns några hemliga knep man behövde kunna för att titulera sig som låtskrivare, men det finns det ju inte. Jag skriver bara på känsla, och så har det för mig alltid varit!

Du har tidigare pratat om att kämpa med ett behov av att alltid vara en perfekt människa. Hur har det visat sig i musiken. En strävan efter per-fektion i musikskapande tänker en kanske inte rimmar på effektivitet?

– Jag har verkligen jobbat på att hitta balansen mellan perfektion och att ta mig framåt i mitt skapande, och för mig hjälper det jättemyck-et att vara medveten om hur man funkar kring prestationer. Jag för-söker ofta att rikta bort strålkastarljusen, och tänka lite mera "Äsch, vad gör det om hundra år". Det är känsligt att skapa och att dela med sig av det man gör men har man djävulen på axeln ständigt närvara-nde blir det ju ingenting.

Om än van med låtar som nått miljontals av lyssnare, hur har känslor-na kring dessa varit. Har det känts annorlunda att släppa som Klara Tuva?

– Ja men gud ja! Att ha skrivit låtar som nått många lyssnare är ju på ett sätt ett kvitto på att man gör någonting rätt... och det är klart att det är en dröm att mina egna låtar som Klara Tuva skulle nå samma nivå. Däremot spelar så många andra faktorer in i mitt eget skapan-de, och jag tror jag hade blivit galen om jag gett statistiken för stort utrymme. Min musik är ju liksom min konst och min ventil, och jag tänker nånstans att det måste få vara det primära.

Sitt kärleks-tema till trots, är 'Molnen' en låt om att stanna kvar i det som gör ont, vilket även låter lite som en fin metafor för musiken i sig självt. Är det vad musik är för dig, ett sätt att fånga och kanske sking-ra molnen. Har musikens innebörd förändrats då du skriver till dig själv?

– Tidigare har jag aldrig haft möjlighet att vara så personlig med min musik som nu, och detta öppnar ju verkligen dörren till att använda musiken som terapi. Jag har nog i och för sig alltid gjort det men det är nytt att få släppa någonting som är bara mitt och mina erfarenhe-ter... och att skriva på det sättet skingrar definitivt molnen, för mig.

Vad är det du utforskar genom de här spåren. Vad var det som reflekt-erades tillbaka till dig då du satte spegeln mot solen och himlen öppnades?

– Det kanske är lite klyschigt, men hela EP:n är egentligen en slags romantisering av det mörker man går igenom i sitt liv. Jag vill hitta hoppet i det mörka och jag vill tänka att oavsett vad man går igenom så kommer det förr eller senare att ordna sig, på ett eller annat sätt.

Antingen låter man spegeln ligga där och brinna eller så ser man lj-uset i den och gör någonting av det.

Vi är i denna stund bara en helg efter EP:ns släpp, men då ditt låtskriv-ande vad man hör rör sig i snabba takter, är du igång med något nytt?

– Jo men jag har några skrivprojekt igång. Dels åt andra och kanske något mer åt mig själv... men vad som händer med Klara Tuva härn- äst är fortfarande hemligt!

INTERVJU DE DANIEL JOHN