Intervjuad i samband av låten 'Kanske Kanske' [Ninetone Group]
Bildrättigheter, Press.
Ditt år börjar med en singel, och inte vilken som helst, utan en avskalad ballad som placerar oss i känslor av, vågar man så påstå, nedslagenhet?
– Nedslagen är ordet, haha. Jag ville skriva en låt om längtan efter att vara betydelsefull i någon annans liv. Och hur den drivkraften ibland kan gå överstyr. I alla fall om den person som man vill hjälpa inte är mottaglig för att ta emot hjälpen, på ett bra sätt. Då kan man faktiskt bli lite nedslagen. Den första frasen "Du som är trasig och jag som är stark" ledde mig in på det här temat och sedan grottade jag ner mig i på vilka sätt som detta omhändertagandet kunde komma till uttryck.
Denna låten släpps i symbios tillsammans med dina två förra singlar, 'Ta Dig I Kragen' och 'Ditt Hus'. Även de låtar du släppt förhållandevis nylig-en, och låtar som alla verkar tolka den ofta sköra, pirriga, första fasen i relationer. När allt pendlar mellan att kännas helt glasklart och alldeles omöjligt. Anar man en liten röd tråd, för dig. Blir det ett dejting-album?
– Tre låtar in och du har redan läst av hela min livssituation... haha... det stämmer! Det kan vara ganska otacksamt att vara i det där första dejtingskedet. Ibland blir det bara totalkrock när man ska lära känna en ny människa. Det är ju både underbart och asläskigt. Krocken blir inte direkt mildare om man är hetero, och lever i en värld där män å kvinnor är uppfostrade med olika förväntningar på sig, och viljan att hitta kärlek kan leda till att man har överseende med mycket. För att man verkligen vill att det blir bra. Jag märkte att det var en röd tråd i låtarna jag skrev... så ja... det kommer ju att komma ett album där jag försöker både romantisera och problematisera den där "första fasen".
Alla av dessa låtarna, också de första två, kom som sagt ut rätt nyligen. Men de är även dina första sen ditt förra album, som väl kom för nu lite över ett år sedan... så jag tänker att de låtar du ger oss nu är de du har skrivit på sen dess. Hur länge vrider, vänder och petar du på dina låtar?
– Det beror på hur mycket tid jag har, vissa av dom här låtarna skrev jag redan för två-tre år sen så då går det att pilla och ändra och flytta om några vändor men ibland går det snabbt. Jag skrev exempelvis en låt för någon vecka sedan som har potentiell att knuffa ut och ersätta någon av de andra albumlåtarna. Det är nånting skönt med att skriva en låt i ett flow, och att bara tuta och köra. Men ofta blir det bättre av att låta den ligga ett tag, lyssna igenom och se om jag verkligen säger det jag vill säga med låten... eller om det går att spetsa till budskapet.
Det är Joacim Clemin som har producerat de här låtarna. Vad tar Joacim fram hos dig och i dina låtar. Som du inte hade funnit på din egen hand?
– Ja, det är Joacim och jag själv som har producerat och faktum är att med det här albumet, så är det första gången jag känt att jag på egen hand kommit långt i utvecklandet av låtarnas sound och att jag blivit nöjd. Låtskrivandet och producerandet har kunnat smälta ihop mera när jag har kunnat sitta i min bubbla och utveckla det. När jag har en demo med en tydlig idé på låt, uppbyggnad å ljudbild skickar jag den till Joacim. I detta skedet är det guld värt, med någon som kan ta den idén vidare och antingen putsa till alla ljuden så det blir perfekt eller säga... "Den här låten skulle kunna låta mer så här". Han är bra på att ta det till nästa nivå, lägga till de element som fattas och att se till att mina sång-tagningar sitter där de ska. Jag gillar att han uppmuntrar mig till att plocka fram det mest avskalade, och sköra. Som i 'Kanske Kanske' men också släppa en låt som 'Ta Dig I Kragen', som ju typ är motsatsen. Dessutom är han en stor draghjälp i mitt musikprojekt i stort eftersom det att han är min A&R-person på mitt skivbolag och det är Joacim som ser till att min musik kommer ut överhuvudtaget.
Du började gå musikklass i sjuan, men hade redan sjungit hemma i ditt rum, i några år. Vad är ditt tidigaste minne av att vilja göra det här. Att uttrycka dig på detta här sättet. Med att sjunga pop-texter på svenska?
– Jag minns att jag skrev låtar på mitt rum redan i tio-års-åldern. Så någon slags dröm fanns det, om att få göra det jag gör nu. Sedan vart det på gymnasiet, när jag började låtskrivar-linje och fick testa på att spela upp mina egna låtar som jag insåg att svenskan är roligast. Min bild är att när jag skrev låtar på engelska flög texter över huvudet på lyssnarna. Då är det roligare att skriva texter på svenska, som kryper in på huden och som gör folk obekväma, istället... tycker jag... haha...
Minns du din scen-debut?
– Japp. Jag och mina två kompisar... som precis hade startat ett band, skulle uppträda på en skolkonsert i sjuan. Vi hade repat varje lunch-rast och jag var så nervös. Livrädd. Jag och den ena tjejen grät på toa innan minns jag. Sedan gick allt jättebra. Och jag var världens lycko-pirrigaste och stoltaste. Vi fortsatte sedan spela på varje skolkonsert.
I resten utav högstadiet.
Vill man stötta, peppa och fira dig kan man göra det på gig redan denna här veckan. Den andra Februari så spelar du låtar i Malmö. Det blir kul?
– Ja! Jippie! Det var ett halv-år sedan jag spelade live sist, och det ska bli så kul. Jag blir jätteglad om nån läser det här och kommer dit och lyssnar. Det är så fint att få ansikten på lyssnarna... som annars bara syns i siffror på Spotify.
INTERVJU DE DANIEL JOHN