Intervjuad i samband av filmen 'A Wounded Fawn' [Shudder]
Bildrättigheter, Press.
I 'A Wounded Fawn' för en seriemördare med sig publiken, och hans tjej, till en avlägsen stuga i skogen. Aj då. Och medans filmen absolut spelar på att publiken känner till att hon går in i en dålig situation, håller den sig även borta från många gamla genre-tropes som den går in i nånting mera overkligt. Vad tänkte du först om den när du läste detta manuset?
– Jag minns att jag läste manuset och bara inte kunde lägga ifrån mig det eftersom jag var tvungen att ta reda på vad som skulle hända mot slutet. Jag älskade även elementen av grekisk mytologi och en kvinna som slår tillbaka mot sin tillfångatagare. Och den psykologiska plåga som händer inom Bruce. Den liknade ingenting som jag hade jobbat med tidigare och jag drogs omedelbart emot det. När jag bokade den här rollen var jag överlycklig, och det har varit så underbart att få se det mottagande den har fått sedan premiären i Tribeca, tidigare i år.
Filmen kommenterar giftig maskulinitet, ur perspektivet av att vara en kvinnocentrerad fråga, som kvinnor är de som blir offren för den... men den närmar sig också kvinnorna som mer än offer. Hur såg du Leonora?
– Jag såg Leonora som en karaktär som led av ett enormt svek, men som tog tillbaka hennes makt och vägrade att vara ett offer... när jag förberedde mig för rollen visste jag att Leonoras historia bara måste bli berättad genom Megaera. När jag spelade rollen försökte jag med att visa det, och manifestera det, genom min fysikalitet och min röst.
Hon delar sin karaktärsbåge, tyvärr, med flera andra kvinnor. Som Kate, som spelas av skådespelerskan Malin Barr. Lärde du dig något svenskt?
– Malin är fantastisk! Hon är otroligt begåvad och det var fantastiskt att jobba med henne! Våra konversationer om Sverige fick mig ju att vilja besöka ännu mera än tidigare, det verkar så ljuvligt och vackert.
Förhoppningsvis får jag komma och hälsa på i någon av dessa dagar!
Innan du skådespelade jobbade du i mode som modell. Hur kom du mer in på detta. Var det något du alltid drömt om redan när du stod modell?
– Ända sedan jag var en liten flicka har jag drömt om att vara modell och skådespelerska... men jag var för rädd för att fullfölja det, när jag flyttade till New York, ägnade sig alla som jag träffade där åt sina livs passioner. Det inspirerade mig till att släppa taget om mina rädslor... och ge mig efter vad jag verkligen ville göra jag med. Jag började fri-lansa som en modell, signade sedan med en agentur och jag landade mitt första skådespelarjobb genom dem! När jag kom till set så insåg jag snabbt att jag inte hade någon aning om vad jag gjorde och att om jag på allvar ville göra det här till min karriär, så behövde jag fixa till det... så fort som möjligt! Så en dag efter började jag ta dramakurser.
Och här är vi idag!
Att visa upp sina passioner i världen kan vara en sårbar sak. Känner du att dina år som modell förberedde dig för den känslomässiga berg-och-dalbana filmindustrin kan vara, inte minst med auditions och selftapes?
– Att stå modell hjälpte definitivt till att ge mig självförtroende. Och det hjälpte mig även förstå att avslag är en stor del av industrin... att aldrig ta något personligt. Men bortsett från det skulle jag säga att ta skådespelarkurser och få kontakt med andra i industrin var vad som hjälpte mig mest för att navigera mig i den galna skådespelarvärlden. Det är ett utmanande yrke och det tar tid att lära sig hur man vecklar ut en karaktär och hur den karaktären passar in i en historia. Drama lektionerna hjälpte mig att känna mig mera bekväm i mitt eget skinn och vara sårbar för kameran, medan min kontakt med andra skåde-spelare och regissörer fick mig att bättre förstå hur industrin funkar.
Stämmer det att Sandra Bullock har varit en massiv inspiration för dig?
– Jag älskar Sandra Bullock! Jag såg henne för första gången i filmen 'Miss Secret Agent' och minns att jag tänkte, "Wow! Hon är en så rolig och smart och stenhård kvinna! Jag skulle älska att vara som hon är!"
Jag är ett jättestort fan av majoriteten av filmerna som hon har gjort.
Och är väl även bara ett stort fan av henne överlag.
Du hade förstås stått på scener förut... inte minst på catwalks, men hur var det för dig att skådisdebutera på teaterscenen tidigare i år. Var det ganska annorlunda mot hur det är att skådespela framför filmkameran?
– Att göra teater var en av de mest utmanande, men belönande upp-levelser jag, någonsin, har haft! Det är en helt annan känsla att spela upp en föreställning inför en live-publik emot att arbeta framför en kamera. Det är nått spännande med att veta om att man bara har en enda chans att få till ens scener rätt... medan du framför en kamera kan göra flera tagningar. Detta var en väldigt speciell upplevelse för mig och jag ser fram till att skådespela mer inom teater i framtiden!
Jag ville ju jättegärna prata med dig för premiären av 'A Wounded Fawn', men du gör även vågor i filmvärlden med din fantastiska, hisnande, roll-prestation som Aimi i 'The Hat Man'. Det är dock ett tag tills den får sin internationella premiär. Även i den blickar du in i sinnets mörka hörn... vad är det som drar dig till de här mörka karaktärerna och historierna?
– Tack du så mycket... jag är väldigt exalterad över att världen ska få se 'The Hat Man' när den kommer ut, det är roligt för dessa mörkare karaktärerna är raka motsatsen till den jag är i verkliga livet! Men jag tror att det är just därför jag dras till dem... det är så mycket roligare när du har chansen att spela karaktärer som inte lever inom gränser i vår egen verklighet. Man får använda sin fantasi mera, och det är så befriande att fly in i en värld dom flesta andra är rädda att ge sig in i.
INTERVJU DE DANIEL JOHN