Intervjuad i samband av filmen 'The Nightgown' [Amazon Prime Video]
Bildrättigheter, Press.
Hur såg din väg in i skådespeleriet ut... när började du med allt det här?
– Jag skulle vilja säga att jag först började med skådespeleriet när jag spelade Annie i en musikal, i tredje klass, men när jag verkligen allra först började vart när jag började tvinga min syster att spela upp oli-ka sketcher med mig för våra föräldrar, visste alltid att jag ville detta.
Jag visste alltid att jag ville skådespela.
Född, och uppvuxen, i New York växte du upp bland många ikoniska sce-ner. Där både uppkommande och etablerad kreativ talang har fått frod-as, och glänsa. Är det scener även du fick uppleva under uppväxten där?
– Jag uppträdde vid många olika professionella teatrar och scener då jag växte upp i New York City, så som Carnegie Hall, Madison Square Garden, Lincoln Center och Broadway on Broadway vid Times Squa-re. Det var en hel del coola, men med det också oroväckande, platser som de. Jag hade väldig tur, jag var väldigt tursam, som hade tillgång till den professionella världen som finns där redan från en ung ålder.
När var det du bestämde dig för att flytta till Los Angeles... hur var det?
– Jag flyttade till Los Angeles för fem år sedan, för att gå på Universi-ty of Southern California, USC. Inte bara för att jag älskade den skol-an, och dess fantastiska olika film- och skådespeleri-program, utan även och mest för att jag såg filmen 'Mandomsprovet' och blev totalt inspirerad till att leva en alternativ Kalifornien-livsstil där. Min favo-rit scen i den filmen spelades in på skolans campus! Jag visste att jag fortfarande kunde arbeta som skådespelare i New York City, men jag ville uppleva att bo på min egen hand för första gången. Det har varit väldigt svårt att anpassa sig till den här stan. Som att behöva köra bil.
Att lära sig att köra bil sög ju verkligen.
Med din invandrarbakgrund har du kanske en ram som de flesta i Holly-wood som med självklarhet söker sina drömmar inte har. Egentligen ha-de det inte varit möjligt för din mamma... eller hennes mamma, att leva det liv du nu lever. Har det förändrat din syn på vad det betyder för dig?
– Meh. Min mamma kunde ha skådespelat om hon ville det även som en invandrare, de var bara inte hennes passion. Asiater kan göra allt!
Vad som helst.
Så klart... vad jag menar är att de har en bakgrund av att överleva krig?
– Jag är bara lite uppnosig. Min mamma lyckades ta sig ur kriget och min mormor dog som tur var inte alla de gångerna som hon fick hö-ra att hon borde gjort det. Jag känner mig lyckligt lottad som har kvi-nnor som de som lär mig att inte vara rädd att göra nått annorlunda.
I slutändan vill jag förändra världen och saker och ting till det bättre genom att göra det jag älskar... och fortsätta bygga ett liv åt mig själv.
Känner du dig mest bekväm i att skådespela på scen eller för kameran?
– Jag tycker om båda de två hantverken på grund av deras olikheter...
Och jag gillar strängheten som behövs för att försöka bemästra båda.
I den här filmen, 'The Nightgown', förs publiken tillbaks till 1976, det bå-de berättelse och inspirationsmässigt, då filmen är ganska så influerad av sjuttiotalets skräckfilmer, ända ned till 'Exorcisten'-yran som då råd-de, hur förberedde du dig på att kliva in i den här febriga mardrömmen?
– Vad kan jag säga? Jag älskar hemska, ostiga saker. Det är ju ungefär nittinioprocent av vad jag varit med i, i det här skedet av min karriär.
Så jag har tränat.
Skräck brukar ofta sägas vara en bra genre för att få ut historier då de ofta lockar in en publik utan att det behövs allt för stora budgetar eller marknadsförings-kampanjer. Är det en genre du vill fortsätta utforska?
– Jag älskar skräckgenren mycket på grund av hur experimentell det kan komma undan med att vara så jag ser det definitivt som en grym genre för nya filmskapare att kunna uttrycka sin kreativitet i. Jag har alltid inspirerats av gotisk litteratur i synnerhet och jag hoppas kun-na göra mina egna skräckfilmer, då jag väl fått ihop budgeten för det.
INTERVJU DE DANIEL JOHN