Intervjuad i samband av albumet 'Honestly' [Reason & Rhyme Records]
Bildrättigheter, Press.
Din sångröst beskrevs en gång som en "sexig toffifee" av en annan jour-nalist. Jag är inte säker på att jag personligen någonsin skulle ha kom-mit på den liknelsen till "hett" karamelliserat socker själv, men nu som jag har hört den, kan jag bara helhjärtat hålla med. Att lyssna på dig sj-unga är som att känna en varm bris, fylld av både så mycket hjärta och själ. Hur tidigt i ditt liv var det som du redan satt vid pianot och sjöng?
– Vilken komplimang, tack du! Jag började spela piano ungefär runt-omkring femårs-åldern tror jag och jag hade pianolektioner vid nio, vilket jag hatade! Jag kan läsa musik-noter men jag var mer intresse-rad av att lyssna på ett musikstycke och träna på det efter gehör. Vil-ket min musiklärare ogillade. Hon brukade också ryta till åt mig för att jag rullade med tårna & hon kunde trycka in sina fingrar i rygg-en på mig för att visa hur mycket press jag borde ha på tangenterna.
Undervisningen såg annorlunda ut då!
Hur såg vägen ut till att bli den Kat Eaton, artisten, vi idag känner till?
– Det har varit ett rent kärleksarbete att komma dit vi har kommit... jag föddes i Cardiff, faktiskt på samma dag som Nick, min gitarrist, producent och make, föddes i Sheffield! Jag var en smärtsamt blyg liten tjej men när jag flyttade dit, till Sheffield, när jag var sju år så började jag sjunga i en kör. Jag älskade det så mycket men var sam-tidigt så rädd för att uppträda solo. Så småningom så gjorde jag en duett, när jag var fjorton, och efter det bad Nick mig att vara med i hans band. Nick och jag började skriva musik i sextonårs-åldern & vi vann en 'Battle of the Bands' tävling i skolan. Priset var kostnads-fri inspelningstid och vi började att spela gig på de lokala scenerna.
Under år 2014 flyttade vi till London och det var då det blev en snö-bolls effekt för oss. Vi fick en agent, ett management, nationell och internationell radiotid och vi började supporta flera coola artister i Storbritannien och i Europa som Jools Holland och The Teskey Bro-thers och Paul Carrack. Vi ska just nu ut på en turné i Storbritanni-en och i Europa och jag kan inte vänta!
Du har inte längre några problem med att sjunga solon framför publik?
– Jag älskar nu alltid att få uppträda live, det är den bästa känslan av att vara en del av en gemenskap. Visst är det. Alla njuter bara av live-musik och den överskrider gränser och språkbarriärer. Jag ser mest fram emot att åka till Tyskland för första gången. Vi har ett gäng spe-lningar som jag ännu inte har annonserat men några finns redan nu.
Dessa är till försäljning på vår hemsida.
Föll det sig, den här blygheten till trots, ändå alltid naturligt för dig att vara öppen och ärlig och så personlig som du nu är, i själva artisteriet?
– Nej! Jag var väldigt blyg! Alltså väldigt blyg, men så fort jag började öppna upp kunde jag se att det var vägen till bättre kontakt till and-ra, inte bara med dem runt omkring mig, utan med människor i en större skala. Jag bär fortfarande några saker nära bröstet... men jag tycker att det är så viktigt att vara verklig, särskilt på sociala medier.
Om jag är sårbar så hjälper det andra att känna sig bekväma med att vara sårbara de med. Att höra andra känna sig trygga nog att dela si-na berättelser med mig är en riktig ära.
Det är en hel del lyssnare du har samlat på dig genom åren. Vad betyd-er det för dig att så många lyssnar, inte bara ibland... utan typ just nu?
– Det är galet! Min senaste singel har precis hamnat på A-listan hos BBC Radio Wales och NPO Radio 5 i Nederländerna, så det är fantas-tiskt att tänka att det finns människor jag växte upp med i min hem-stad som hör det, och att det även finns folk som hör min musik för första gången, och köper biljetter till mina shower i Nederländerna. Jag är på radion i USA och i Spanien. Och gud vet var annars! Det är galet att tänka på när man sätter ut sin musik i världen... den tar sig an sitt eget liv... min musik är mycket mer berest än vad jag själv är!
Du har det klart fullproppat med nytt material, efter att precis även ha släppt ditt andra album. Hur var det att göra den "svåra andra skivan"?
– Det var lite skrämmande att försöka emulera framgången ifrån det första albumet. Det krävs stort självförtroende för att sätta sin penna mot pappret, men Nick och jag bestämde oss för att skriva ett album som våran gamla mentor Frank White skulle ha varit stolt för. Frank var en bluesgitarr-legend och han bodde i Sheffield. Det brukade gå rykten om att han en gång blev ombedd att spela med Rolling Stones men tackade nej! Hans brorson är Richard Hawley. Det är så mycket naturlig begåvning, i den familjen. Hur som helst, vår första dejt var på en Frank-spelning, och vår första egna spelning spikades genom Frank. När han dog 2020 visste vi att vi var tvungna att skriva någon-ting för honom och 'Saturday Night at the Nbt' är en hyllning till han.
Nbt är en pub i Sheffield, som egentligen kallas New Barrack Tavern.
Ett annat gig som Frank skaffade till oss.
Vad gör att de här tio låtarna hör ihop. Vilken historia berättar skivan?
– Det ligger i titeln, 'Honestly', ärlighet. De här låtarna är väldigt avs-löjande. 'Let Me Let Go' handlar om hur jag kämpar med min menta-la hälsa. 'Addicted' handlar om mitt beroende till musiken & hur det kan vara så givande men ändå så dränerande. 'Bad Advice' är om nå-gra vänner till mig som hade blivit förtryckta av sina nära, och att de äntligen börjat komma till sin egen rätt nu. Och 'Trying' är om att ha det svårt med att bilda familj och att bli frustrerad över hur samhäll-et pressar oss att följa familje-planen. Allt finns där. Det var svårt att skriva men jag är ju glad att vi gjorde det.
Du sjunger förvisso "it is time we said goodbye" men förhoppningsvis så kommer vi att höra av dig igen. När tar du turnén lite närmare Sverige?
– På tal om Sverige, visste du att jag är ett hologram i ABBA-showen i London?! Jag dyker upp på slutet i kören! Ett roligt litet fakta! I alla fall... jag hoppas kunna komma och hälsa på er i nästa år! Under tid-en kommer jag att hålla ögonen öppna för eventuella möjligheter att uppträda där under sommaren och hösten.
INTERVJU DE DANIEL JOHN