top of page

JULIANA TUCKER

Intervjuad i samband av EP-skivan 'The Great Indoors' [Independent]


Bildrättigheter, Press.


Du sa redan förra året att du hade mycket mer att ge så ingen kan säga att du inte förvarnade alla. Då du startade året så spektakulärt bra som du gjorde med din nya EP-skiva. Hur länge har EP låtarna varit med dig?

– Tack så mycket! Det tog mig lite över ett år att helt färdigställa 'The Great Indoors' EP:n. Jag började skriva den första låten 2021, och gav ju ut EP:n nu, år 2023, så jag hade suttit på de under ett litet tag. Den första låten jag skrev för EP:n var 'Alone But Not Lonely' som faktiskt är den sista låten som listas på min EP. Den sista låten jag skrev, blev 'The Great Indoors', som både är titelspåret på EP:n och låten som är tänkt att lyfta fram det övergripande temat.. som är om att växa upp.


Jag skrev 'The Great Indoors' i min enrumslägenhet under toppen av pandemin. Den handlar om att växa upp i en värld där vi var tvungna att leta inom oss själva för att finna lycka eftersom vi inte hade lyxen att använda oss av omvärlden längre. Den låten var allomfattande för hela EP:n då hela EP:n handlar om att växa upp, lära sig att älska oss själva och komma på vad det är för nått som gör oss lyckliga och vad som inte gör det, så det var en no-brainer att den skulle va titelspår.


På min EP.


Hur var det egentligen att släppa skivan. Och dela det här med världen?

– Min releasedag var otrolig! Jag firade releasen genom att uppträda, jag uppträdde på ett av mina favoritmusikställen i Hollywood som är The Hotel Cafe. Det var den bästa kvällen... jag stod faktiskt där uppe på scenen när min EP släpptes officiellt så det var en ganska overklig känsla, det är surrealistiskt! Jag hade sån tur som fick uppleva det så.


Det är en känsla jag aldrig kommer att glömma.


Vilka är dina allra tidigaste minnen, av att vara en kreativt lagd person?

– En av mina mest levande minnen är från när jag var runt tio år och jag satt vid mina föräldrars piano, med min Hello Kitty-antecknings-bok, och försökte skriva låtar. De låtarna var väl absolut avskyvärda...


Men man måste starta någonstans... eller hur?!


Jag var väldigt ung när jag visste att jag ville bli en sångerska. Enligt mina föräldrar var det, i stort sett, så fort som jag hade börjat prata. Jag dansade och sjöng non-stop och överallt i huset... allt är sig likt!


Vad kunde låttexterna som hamnade i den antecknings-boken vara om?

– När jag var mellan tio och femton år skrev jag alltid om kärlek, och om min mentala hälsa. Ingen av de där låtarna blev det någonting av, men jag tittade nyligen tillbaka i min gamla låtskrivningsantecknings bok och jag minns överraskande nog fortfarande de flesta av melodi-erna i låtarna vilket ju är galet! När jag tittar tillbaka på texterna idag verkar det definitivt som att jag gick igenom en del saker för vissa av de var på den tyngre sidan. Det är intressant att se gamla låtar. I och med att att jag alltid har varit en som skriver om egna upplevelser är det nästan som att titta tillbaka i en dagbok och då kunna se exakt då jag var glad eller ledsen eller överväldigad eller kanske var förälskad.


Född och uppvuxen i Los Angeles har du naturligtvis alltid varit omgiven av inte bara kreativa människor utan också av de bästa i världen på vad de gör. Även om jag kan se det vara inspirerande på många sätt kan det utan tvekan också låta ganska krävande att vara omgiven av framgång?

– Att växa upp i en kreativ stad som L.A var fantastiskt bra på mer än ett sätt, på de flesta sätt. Men det var definitivt lite tungt för mig som en liten tjej som försökte navigera mig fram till min egen identitet, å vad jag ville i livet. Jag visste att jag ville vara en sångerska, men även att jag ville skriva mina egna låtar och, när jag var yngre, vart jag inte tillräckligt bra på att skriva mina egna låtar. Så jag fick låtar av bolag och människor i branschen att sjunga och det kändes helt enkelt inte rätt för mig... det kändes aldrig rätt för mig. Det är en utav de största anledningarna till att jag tog tid bort ifrån branschen. Jag behövde en tid och utrymme för att komma på exakt vad jag ville och vilken slags artist jag ville bli. Det var även den tid jag behövde för att "finjustera" mitt låtskrivarhantverk som för alltid kommer att fortsätta utvecklas.


Jag tror att allting händer på det sätt det ska. Och jag kunde inte vara mer tacksam än jag är för hur min musikresa har fortskridit hittills...


Var det alltid enkelt för dig att ta de beslut som kändes rätt för dig. Att lita på att din egen röst var tillräcklig, och inte behövde jämställas med andra. Att du inte behövde "ta på dig en mask" och sjunga andras låtar?

– Nej. Det var aldrig enkelt. Det här är en väldigt tuff bransch, och en måste verkligen vara hårdhudad för att vara i den... när jag var yngre var jag inte redo än. Inte begåvningsmässigt. Inte känslomässigt, och inte mentalt. Om nån inte tyckte om min musik skulle det direkt på-verka min självkänsla, och avskräcka mig från att skapa mera musik. Som jag har blivit äldre har jag fått självförtroende för mina förmåg-or och kommit att förstå de negativa konsekvenserna, av att jämföra mig själv och mitt arbete med andra. Mitt arbete är mitt eget och det är det som gör det speciellt... så jag kommer alltid att göra mitt bästa för att inte jämföra mig själv med andra, och endast fokusera på mig.


Är det viktigt att omge dig med branchfolk som du känner dig nära till?

– Genuina kontakter är en av dom mest viktiga sakerna vi har... i den här världen. Jag tror starkt på att omge sig med de människorna som man älskar och litar på och jag är tacksam över att kunna säga att jag har den allra bästa familjen, vännerna, och bästa teamet på min sida.


L.A. kultur har så klart en räckvidd och inverkan över hela världen. Men finns det någon Skandinavisk kultur som nått till dig och som du gillar?

– Jag är ett stort fan av Astrid S. Hennes nya låt 'Fuck Off' är så rolig. Jag har följt hennes karriär sedan början och jag skulle absolut älska att jobba med henne nån dag! Hon är extremt begåvad, och jag bara älskar hennes sound. Hon har ett stort, stort fan som står här borta.


INTERVJU DE DANIEL JOHN
bottom of page