Intervjuad i samband av filmen 'Happy Ending' [Netflix]
Bildrättigheter, Press.
Innan du skrev och regisserade dina egna filmer vart du redan skådesp-elerska. Du debuterade i en tv-serie för barn, femton år gammal. Visste du alltid. Även då i början. Att du ville skriva och regissera egna filmer?
– Jag minns att jag hade så roligt på min första inspelning när jag var femton och att jag var väldigt intresserad av allas jobb på inspelning-en men jag tänkte inte alls på mig själv i någon av de andra position-erna, inte annat än att agera. Måhända hade det att göra med det att jag inte sett några kvinnor i rollen som manusförfattare eller regiss-ör eller så kanske jag hade så roligt med att skådespela att jag aldrig ens övervägde och tänkte på andra alternativ. Men som jag skådesp-elade i fler och fler projekt märkte jag att mitt intresse ofta svängde till hur manuset var skrivet, eller hur regissören arbetade, eller hur filmen till slut blev klippt. Efter att ha agerat i flera student-filmer i college vid New York University bestämde jag mig för att försöka sk-riva och regissera min egen kortfilm. Det var då jag kärade ner mig.
Det var då jag blev helt förälskad i filmskapande.
Det var bara några år efter debuten som skådespelerska som du flytta-de till New York för att studera film där, vad fick dig att åka dit istället för att studera hemmavid. Hittade du det som du sökte efter där borta?
– Initialt ville jag studera i New York på grund av läroplanen som de har för "liberal arts", där du får göra en kombination av olika studier istället för att bara behöva välja en... jag var väldigt intresserad av sk-ådespeleriet men jag gillade även journalistik, juridik, mode och ma-tematik... verkligen en blandning av allt! Efter mitt första år vid NYU bestämde jag mig för att fokusera på skådespeleriet och journalistik-en, varefter jag fann min sanna passion i filmskapande, eftersom det kombinerar det bästa av två världar, i min mening. Både kreativitet-en i skådespeleriet, så väl som det samhälleliga inslaget av journalis-tik. Jag älskade att ha kontrollen över de slags historier jag ville ber-ätta, samtidigt som jag även fick jobba inom ett kreativt område. Jag ser tillbaka på den tiden med mycket glädje, särskilt eftersom jag in-te vet om jag hade blivit en filmskapare utan resan jag hade vid NYU.
Du är ingen främling för att nå publik. Också dina tidiga kortfilmer har visats på festivaler och har fått miljontals visningar på ställen som You-Tube. Men jag kan tänka mig det att nått sånt här slår annorlunda. Hur känns det att få se 'Happy Ending' placerad på toppen av Netflixs listor?
– Det är på riktigt overkligt och otroligt, och jag är så tacksam för att få meddelanden från hela världen ifrån människor som knutit an till filmen, som känner sig sedda och förstådda, på grund av berättelsen så väl som inspirerade att kommunicera mer kring sex i sina egna liv ... samtidigt känns det även ganska abstarkt. De här siffrorna är fan-tastiska, men det är inte så att jag får prata med alla människor som tittar på filmen, se hur de reagerar på den i sina vardagsrum och får ha en konversation om filmen med dem. Så verkligen varje gång som jag får ett meddelande blir jag till mig, det får det att kännas verkligt.
'Happy Ending' börjar med att en kvinna fejkar sin 132:a orgasm. Och fl-er följer. Det fick mig att tänka på vilka de vanliga romcom troperna är och det udda i att många, fast att de oftast försöker nå en kvinnlig pub-lik, porträtterar sex utifrån det väldigt manliga perspektivet "Sex händ-er, sex bra". Vad fick dig att vilja göra en film om den kvinnliga orgasm-en, och berätta en historia om vad som kanske är varje kvinnas egentli-ga fantasi. Att få ta en minut och bara förklara vad som behöver göras?
– Först av allt, tack du för den här underbara observationen! För nå-gra år sedan nu, under Covid-tiden, tittade jag på många olika rom-com-filmer som en distraktion från det verkliga livet, och jag älska-de att kunna fly in i den världen de har, men ju mer jag tittade desto mer insåg jag hur frånkopplad jag kände mig till hur sexet skildras i de här filmerna och vad synd det är, för många unga tittar på de här filmerna och tror att det är så sex ska vara. När det i verkligheten in-te alls är så, så jag kände mig inspirerad att skapa en film som lever i den där härliga färgglada romcom-världen men som sen har ett mer nyanserat och autentiskt förhållningssätt då det kom till att porträtt-era sex-scener och samtal om sex. Jag tyckte att det skulle vara upp-lyftande att få romcom-publiken intresserade, och sedan visa de nåt de inte förväntade sig och förhoppningsvis få dem att kommunicera, och på nytt vis se annorlunda på hur det kan vara att prata kring sex.
Hur gick du till väga för att hitta din Luna och Mink, vad gjorde de rätt?
– En hel del underbara skådespelare kom in i provspelnings rummet och vi parade sedan ihop de skådespelare som vi var intresserade av att se tillsammans, några av vilka vi parade ihop med flera andra un-der flera olika omgångar så att vi kunde titta på olika alternativ. Prov -spelningsscenen var scenen då Luna och Mink äter middag tillsam-mans och idén om en trekant först kommer på tal... när Gaite Jansen och Martijn Lakemeier provspelade ihop, så höjde de bara upp scen-en till en annan nivå, och de kändes omedelbart som ett riktigt par i ett förhållande. Som hade en besvärlig och lite pinsam konversation.
Om att ha en trekant...
Naturligtvis så finns det så många fantastiska begåvningar här i Europa vilket 'Happy Ending' är ett exempel på. Men för att leka med tanken på att du fortsätter utforska denna genren på andra sidan havet, måhända med en New York-romcom. Vilka skådespelare skulle du vilja para upp?
– Detta är en väldigt spännande fråga att tänka på, två skådespelers-kor som jag beundrar så mycket och som jag hade väldigt mycket tur att få gå ihop med på NYU ihop med är AnnaSophia Robb och Rachel Hilson. Jag skulle älska att få se dem tillsammans, i en film. Två and-ra nuvarande favorit-skådespelare för mig är Ayo Edebiri samt Paul Mescal. Jag skulle bli väldigt glad över att se dem i en kärlekshistoria.
Tillsammans i New York.
INTERVJU DE DANIEL JOHN