Intervjuad i samband av låten 'Moolah-la' [3263701 Records DK2]
Bildrättigheter, Press.
Vad handlar 'Moolah-la' om. Vad inspirerade dig att göra den här låten?
– Jag offrar tonvis för att göra det jag vill göra i livet... men jag offrar inte min moral. Detta är vad 'Moolah-la' handlar om. Det är ju ingen hemlighet att makt ofta missbrukas i många av branscherna där ute, särskilt i musikindustrin. Som en ung kvinna som flyttade till Nashv-ille utan att känna en annan själ i hela USA stötte jag givetvis på någ-ra hajar medan jag kämpade för att få fotfäste i den här musikstaden och jag har varit här i sju år och kan bara säga att jag har gått igenom mycket. Men nu är jag välsignad över att vara omgiven av massor ut-av fantastiska människor, som jag vet att jag kan lita på. Det tog bara tid. 'Moolah-lah' är inte bara om hajarna, utan är även en skål till alla bra människor som jag har stött på som har min rygg och som jag är så tacksam över att få arbeta med. 'Moolah-lah' handlar om att ha si-na ögon öppna för den verkliga kampen mellan gott och ont, och om de beslut som lett mig till dit jag är i dag, där jag är till freds. Jag sov-er som en bebis och jag tänker inte byta ut det med någon framgång.
Inte någon mängd framgång.
Du skrev denna med Ben Flanders. Var det första gången ni skrivit nått?
– Nej, vi skrev 'Carousel' och 'My Friend' tillsammans. 'Moolah-la' var den tredje låten vi skrev med varann. Jag älskar att jobba med Ben då hans produktion och sätt att skriva är grymt. Han är väldigt professi-onell, och så rolig att jobba med. Då vi skrev 'Moolah-la' minns jag att han föreslog, som skämt, att jag skulle rappa raden "Everybody wan-na put they hands in the cookie jar but that shit's shut" och han börj-ade skratta men jag sa genast, "Nej, dude! Lägg faktiskt in den raden! Det är så det är. Detta är raden!" Och jag fick säga om det några gån-ger innan han trodde på mig... haha! Men den raden säger så mycket och på bästa sätt så jag är glad att han bestämde sig för att berätta ett "skämt", för det var inte alls ett skämt, det var faktiskt en bra textrad.
Ska vi nörda in oss lite på beatet?
– Ben producerade det här beatet, sen la jag in några saker i produk-tionen själv så även, vi justerade därefter beatet mer i takt med att vi skrev, tills det kändes som att allt i låten hade sin plats. Bens förmå-ga att producera får mig att häpna. Jag blir alltid så nöjd över låtarna vi gör tillsammans. Ingenjören som mixade 'Moolah-la' är Miles Wal-ker. Han gjorde ett så fenomenalt jobb. Mike Bozzi mastrade sen låt-en... och han gjorde också han lika bra ifrån sig. Den processen är så spännande. Men jag får även alltid en del ångest när jag lyssnar gen-om mina egna saker, och hör det gå igenom alla dessa förändringar i processen. Något som har hjälpt att slå ned den ångesten ett par steg har varit att själv lära mig mer om mix och masteringprocessen... det skulle ta mig så många år att förstå den större bilden. Men jag tycker att de saker jag lär mig på vägen är intressanta, och då jag har tanke-sättet där jag vill lära mig och växa, gör det bara hela processen roli-gare och hjälper mig att släppa tag om den där ångesten som vill ba-ra vill hålla kvar taget om mina egna saker alldeles för hårt. Det hjäl-per mig att se mer av verkligheten i vad som händer. Varför. Vad jag kan förvänta mig. Varför de här ändringarna får låten att låta bättre.
Det hjälper med att tysta ner den oron.
Hur tidigt fann musik sin väg in i ditt liv?
– Jag har så länge jag kan minnas älskat musik... musiken var för mig ren underhållning så väl som en tillflykt. Jag kunde vara helt tillfreds med att bara sitta och göra musik i timmar i sträck. Det sa en hel del, för ett barn som jag... som hade en väldigt kort koncentrationsförm-åga. Den var kort för nästan allt förutom allt musikaliskt, att läsa, el-ler långdistans-löpning... så länge som jag lyssnade på musik... haha.
Vad ger det dig att öppna upp om saker i din musik. Är det faktiskt fri-görande att ta negativ energi och bearbeta om den till upplyftande pop?
– Ja. Utanför musik, i min generella vardag... tycker jag att ha humor hjälper när något är frustrerande och bortom min kontroll. Jag sitter bokstavligen och gör memes om saker som gör mig arg och frustrer-ad och orolig. Det kan ta mig genom dagen. Med min musik så är det lite djupare än så men ändå lite liknande det. Jag tänker på musik ib-land som om att, "Om jag behövde en låt för att må bättre just nu vad skulle det vara för en låt?" och jag hoppas att det är vad den låten sen blir för andra människor också när de sen kommer att lyssna på den.
Det finns inte alltid ett före och ett efter. Du hör en låt om och om igen. Från det att du skriver den, spelar in, släpper, och uppträder... egentlig-en släpper du aldrig taget om det där negativa. Hur ser du till att känsl-an du utsätter dig för inte påverkar dig. Utan istället blir sin egen grej?
– Jag gör musiken, musiken gör inte mig. Det tog tid för mig att inse det men det hjälpte verkligen. "Perfektion" kan inte uppnås, speciellt inte i musik, musik är som allt som lever... det är inte så perfekt eller assymetriskt. Som en som kämpat massvis med tvångssyndrom, och och perfektionism, har jag funnit att separareringen av "vem jag själv är som person och vad jag gör" har varit helt avgörande för att kunna gå framåt kreativt i motsats till att bli stillastående. Att höra låten om och om igen under mixning och mastring är det svåraste för mig än i och med att det är då de kritiska öronen måste vara på, och ibland är det som omöjligt för mig att stänga av det när det blivit dags att okeja den slutliga produkten. Min hjärna stänger definitivt inte av det krit-iska på ett naturligt sätt... jag känner helt klart av smärtan av att be-höva tvinga mig själv att fatta ett beslut, men jag tvingar mig själv att göra det... vilket känns som att hoppa från en klippa. Men när beslu-tet väl är taget är jag alltid okej med det, haha. Och det blir lättare ju mer jag gör det, för att jag hela tiden möter mina rädslor... antar jag.
Att uppträda med låtarna är å andra sidan annorlunda. Jag tycker då att det är väldigt roligt att återbesöka låtarna och det som de kom if-rån. Det finner jag vara äventyrligt och helande. Jag kan då gå tillba-ka in i känslan av låten när jag framför den. Att själv lyssna på en låt om och om igen är, av någon orsak, annorlunda än att framföra den.
Det är något med din musik som gör den så otroligt tillgänglig, tillgän-glig, och empatisk. Är det viktigt för dig att andra ska kunna relatera?
– Det är hela anledningen till varför jag gör det här, så att andra kan relatera till mina låtar. Vi känner oss mindre ensamma då vi kan re-latera på en känslomässig nivå, men känslor är så svåra att porträtt-era med bara ord, även som människa ser jag detta som ett problem. Jag som så många andra, har gång på gång känt mig så missförstådd när jag försökt förmedla känslor med bara ord. Musik å andra sidan, är ett så känslosamt språk, och det är befriande att känna sig valide-rad, när man verkligen relaterar till en låt. Jag vill vara en del av det.
När det används för gott med avsikt att hjälpa och läka så kan musik vara en fantastisk sak. Så därför vill jag bidra med den sortens låtar.
INTERVJU DE DANIEL JOHN