Intervjuad i samband av filmen 'Dark Cloud' [Syfy Universal, Giant Pictures]
Bildrättigheter, Press.
Din film hade så lätt kunnat hamna i välbekant actionterritorium, men i din regi, rör den sig långsamt med mer psykologiska aspekter för att ge spänning. Jag är glad att den gör det. Men det är många filmregissörer i dag som är rädda för det nu. Ser du på ett långsamt tempo som en risk?
– I dag tror jag absolut att det är en risk. Tittare checkar ut snabbare och enklare än nånsin. Enligt min åsikt hjälper det inte att episodiskt berättande vinner. Du ställer det mot en långfilm och det blir så klart inte samma engagemang... en publik behöver inte ge upp lika mycket av sin tid för en serie och jag kan inte låta bli att känna att "content" i stil med Youtube, TikTok och Instagram och så vidare alla stödjer ett mer kortsiktigt berättande som ber om ens uppmärksamhet. Allt det har förändrats så mycket nu bara under dom senaste åren som varit.
Efter att själv ha regisserat många kortfilmer och musikvideor så är det här din allra första långfilm. Hur var denna övergången att göra för dig?
– Attityden som jag anlände med var att mycket av processen är den samma och det var den, den skillnaden som var är att allt skalas upp och att en måste balansera på en smal lina för att uppehålla nyanser och balansen i en enda berättelsetråd, som håller ihop alla scenerna. Det är viktigt att lämna tillräckligt med utrymme för att berättelsen i en långfilm ska kunna spela ut sig i stort, och inte studsa emot taket.
Jag var redo för det.
Är det nån del av filmskapande som du längtar efter att a.i. kan ta över?
– Min magkänsla är, "Gud, nej". Men vänta... vissa uppgifter inom för och efterproduktion... särskilt i filhanterings-världen, skulle jag vara okej med att A.I. hjälper till ytterligare med. Att sortera filer. Eller att organisera och synkronisera ljud till video... och så vidare, den delen är en mardröm. Så, jag skulle säga det här. Mitt slutgiltiga svar skulle vara att jag längtar till att a.i. kan assistera oss, ännu mer. Särskilt då det ökar hastigheten på arbetsflödet. Eller gör processen lite mindre tråkig för alla. Men inga övertaganden, och jag vill inte se hur vi som folk skalar ner kreativt. Vi behöver inte heller se människor bytas ut.
Som vi vet tack vare utvecklingen i A.I. konst på sociala medier så finns det inget originellt med det artificiell intelligens skapar. Det är mera en mix av referenspunkter som den bara kan härma. Vad för referenser var det som du ville lägga in i din AIDA i 'Dark Cloud' för att "forma henne"?
– Det här kan bli ett långt svar, men jag ska försöka hålla det så kort-fattat som möjligt, i början använde vi oss av Emily Atacks kropp och ansikte. AIDA var mer av ett "uppväckt porträtt" på väggen. Efter fler tester kunde vi inte hitta ett sätt för renderingen att inte vara allt för distraherande. Vi sprang rakt in i "uncanny valley" dissonansen. Och
till slut bestämde vi oss för att skrota det. Som man ser i filmen, fick vi henne så småningom att framträda som ett strukturellt data-träd, som ett komplement till alla de mindre kloten i alla de olika rummen ... tv-spels serien 'Final Fantasy' inspirerade mig på ett sätt att skapa det sfäriska rutnätet, där alla de kloten var kopplade till samma värd.
Det ursprungliga konceptet skulle ju ha varit ganska coolt att se men det fungerade inte. Så vi närmade oss det istället som en ljudbok där hennes ord låter publiken skapa hur AIDA såg ut i deras egna tankar.
Ett kul fakta är att i slutet av filmen när de är på stranden så kan en i bakgrunden se en avatar karaktär som liknar Rikku, i 'Final Fantasy'.
Relationen mellan Chloe och AIDA är en så viktig del för filmen men jag kan tänka mig att denna tog vid väldigt annorlunda än hur vi får se den. Spelade de två skådespelerskorna faktiskt mot varandra i de scenerna?
– En grym fråga... Anna Stranz... skådespelerskan som spelar Chloes syster, Lucy, anlitades även för att vara vår AIDA under inspelningen och läsa för Emily Atack, som spelade in sin dialog efter... den viktiga delen just då var att ge Alexys i rollen som Chloe någon att bolla fram och tillbaka med, mer än den svarta rutan som satt tejpad på väggen.
Som ett barn av åttiotalet så blev du tidigt intresserad av filmskapande. Du brukade bland annat använda din pappas vhs-kamera utan tillstånd?
– Det var precis så det började... jag hade varit hemma hos min bästa kompis där jag fått se en 'Teenage Mutant Ninja Turtles' kortfilm han gjort med hjälp av sina leksaker och stop-motion animation. Det fick min hjärna att explodera. Och fick kugghjulen att börja snurra runt i mig. Efter det gick jag själv hem och gjorde om delar utav 'Star Wars: The Empire Strikes Back', 'X-Men: Night of the Sentinels' och 'Mortal Kombat'. Och det utvecklades sen till att ta med mig själv, min familj, och vänner i filmerna, det var många försök och misstag som hjälpte mig klura ut allt. Jag skapar mycket av tiden än i dag på det där viset.
Åh, och kameran ramlade av kanten av stolsryggen på våran familje- fåtölj. Vi hade inget stativ. Det var då det blev dags att berätta för min pappa att jag hade lekt med hans kamera... för en gigantisk spricka i basen utav en film-kamera uppstår ju faktiskt inte där helt magiskt...
Vad tror du det i dess kärna var, som fick dig att vilja berätta historier?
– Det var definitivt berättelserna i tv-spelen jag spelade. Manualerna till 'The Legend of Zelda', 'Mortal Kombat' och 'Final Fantasy', framför allt, introducerade idén om att vi kan bygga "fiktiva världar" än våran egen och hämta inspiration ur den vi är i, i skolan kunde jag sitta och rita välbekanta karaktärer, men skapa nya berättelser med dom. Och redan på mitten på 90-talet, skapade jag och Chad Fjerstad, som har komponerat musiken till 'Dark Cloud', en strategisk guide för ett spel som inte existerade med många av våra favorit-hjältar... och skurkar.
Tv-spel var givetvis också en delad upplevelse med nära och kära, så klart. Då närmare bestämt med min farbror Joe, och med andra barn i skolan. Mellan att titta på film, spela spel och dela böcker... så fanns där så även ett sånt delat band emellan oss, med alla de här grejerna.
Musiken i spelen och filmerna resonerade med mig ytterligare också ... mixen utav ljud, berättelse och karaktärer för att förmedla känslor som då skapade en upplevelse var ett koncept som jag blev förtjust i.
Filmen slutar på ett vis som får mig att tänka på att man kan gå längre än vad som händer i Test House B. Det finns 'Cloverfield'-potential i hur världen kan expanderas. Är det någonting som du sen skulle vilja göra?
– Kanske? Hela grejen med a.i. är så klart väldigt het, just nu. Så jag tänker att mycket redan finns, där ute. Vi spelade in 'Dark Cloud' år 2018. Det var en värld jag var tvungen att spendera mycket tid inom, till och från under tre år och med det känner jag mig mera benägen att utforska andra saker nu må det vara långfilm, kortfilm, eller i en episodisk form... det finns en kortfilm som jag regisserat som heter 'Human Resources', producerad av 'Stranger Things' och 'Oblivion'-producenten Karl Gajdusek, som våra skådespelare och besättning är exalterade över. Den kommer att gå ut i festival-kretsen nu, i år.
Den framkallar en dyster atmosfär... inte olik den som skapades för 'Dark Cloud'. I mitt sinne kommer man alltid att se aspekter av 'Dark Cloud', ur ett tonalt perspektiv, i allt av det regi-arbetet som jag gör.
Och man kommer se medlemmar ur det kreativa teamet komma till- baka och vara tillsammans igen för berättelserna som är framför oss.
INTERVJU DE DANIEL JOHN