Intervjuad i samband av filmen 'Reporting for Christmas' [Hulu, Disney Plus]
Bildrättigheter, Press.
I 'Reporting for Christmas' träffar en idealistisk reporter en leksakstill-verkare, som inspirerar henne att söka efter vad sann lycka är. Det här är nu din andra julfilm. Vad fick dig att vilja gå in i julstämningen igen?
– Jag är alltid i julstämning, vem är inte det? Jag skämtar! Jag tror att man skulle bli galen om man alltid var i julstämning, hur som helst... för mig är filmprojekt om två saker, manusen och människorna. Om jag känner en kontakt till ett manus oavsett genre, och jag känner att min medverkan i filmen kommer att bidra till att göra en bättre film, då vill jag se till att få det gjort, och så människorna sedan, filmskap-ande handlar om samarbete och att arbeta med människor är de jag tycker om mest med att göra film. Jag hade arbetat med de här prod-ucenterna såväl som många av skådespelarna och de i filmbesättnin-gen tidigare så att kunna föra den här historien till liv ihop med vän-ner och fantastiska medarbetare var mer eller mindre nått självklart.
Jag har varit väldigt tursam, så här långt, som kunnat ta mig an proj- ekt baserat på mina intressen, för det mesta. Jag gör både komedier och dokumentärer om internationell ekonomisk utveckling, drama, reklamfilmer, och så vidare. Min filmografi fram till den här punkt-en är ganska blandad, jag har många intressen och jag utforskar de.
I mitt filmarbete.
Filmskapande är aldrig lätt, inte ens inom samma genre. Jag tänker att det alltid kommer vara annorlunda när man får jobba tillsammans med olika skådespelare och filmbesättningar. Men erfarenhet är ändå erfar-enhet, så finns det någonting som du tar med dig från tidigare projekt?
– Både glädjen och utmaningen med filmskapande, är att de lärdom-ar man lär sig från att göra en film nästan alltid är värdelösa för näs-ta film som man gör, varje gång man tar sig an ett kreativt projekt så är den specifika blandningen annorlunda med nytt manus, nya skåd-espelare, ny besättning. Tid har gått. Världen har förändrats. En själv har förändrats som person och man har förändrats som artist på gr-und av den senaste filmen en gjorde... så att det är alltid annorlunda. Det är bra... det gör att det alltid är intressant, spännande, utmanan-de, frustrerande. Jag har vid det här laget arbetat med hundratals av skådespelare, haft hundratals repetitioner, och förberett kameraarb-ete lika ofta också, det blir förmodligen lite lättare eftersom man har mer erfarenhet att dra ur och fler verktyg i ens verktygslåda men det kanske också kan bli svårare. På grund av förväntningarna. Jag men-ar då att man kanske går in och tänker "Det här kan jag, jag har gjort det här förut", och sedan när scenen av någon anledning inte funger-ar så kan en bli mer frustrerad för att det ju fungerade förra gången.
Så varför inte nu?
Jag antar att med mer erfarenhet är fallgrapen ditt eget ego som kan komma i vägen...
Många skulle nog däremot hävda att julfilmer just följer en tydlig mall?
– Jag tror att efter att ha gjort en så lär man sig genrens konvention-er och att man kan dra ut ur det för att hjälpa en att göra val. Jag ser på julen som en genre likt skräck, thriller, monsterfilmer, och så vi-dare... de har alla de saker som publiken förväntar sig att få se... vår-at jobb som historieberättarna är att leverera det. Det är därför som de tittar. Mitt bidrag till det är att försöka göra allt det här så bra det går. För mig så betyder "bra" organiskt, autentiskt, välspelat. Och så.
Jag vill att saker och ting ska hända som man förväntar sig att de ska hända utifrån förståelsen av "julgenren" men jag vill också att alla de sakerna då ska hända på ett sätt som känns autentiskt och organiskt.
Fanns det någon ny erfarenhet som du fick med dig efter denna filmen?
– Ja! Men för att vara ärlig skulle mitt svar göra det här till mer av en regi-föreläsning, än en intervju. Det enklare svaret till detta är att al-la filmer lär dig något och man får nya verktyg och tekniker till nästa ... en får även lära känna nya vänner! Hur är det svarets julstämning!
Vilka julfilmer är du personligen ett fan av. Vilka filmer ser du på julen?
– Jag är väldigt svag för alla versioner av Charles Dickens 'En Julsaga' men då helt klart med 'Mupparnas Julsaga' högst upp på listan. Här i Chicago gör The Goodman Theater en årlig föreställning av den som vi alltid går för att se... jag skulle nog betrakta 'En Julsaga' som en sl-ags 'källkod' för alla julberättelser som kommit efter den, om vi håll-er oss undan alla de religiösa här... enkelt uttryckt så är varje julfilm egentligen bara 'En Julsaga' med de specifika detaljerna ändrade. Så, med det sagt gillar jag att gå och se originalkällan och njuta av renh-eten, av den berättelsen. Det fina med berättelser och filmer som en återbesöker varje år är att du har ändrat dig men filmen har inte det.
Så det är en chans att se någonting nytt varje gång.
Det var uppenbart redan i dina tidiga kortfilmer att film-skapandet var en naturlig sak för dig. Det var först dina föräldrar som gav dig en vide-o-kamera i high-school, med ett redigerings-program som mer stjälpte än hjälpte. Men som, i alla fall, var tillräckligt bra för att kunna komma igång. Vad fann du i film som fick dig att härda ut alla programkrasher?
– Det är roligt att du hört om det... är det ifrån nån tidigare intervju?
Ja. Du berättade om hur programmet haltade sig fram. Och kraschade...
– Den historien är rolig eftersom detaljerna har ändrats men kärnan har inte det. På den tiden hade jag en idé för en berättelse eller film-er jag ville berätta och jag brottades med tekniken för att få ut dessa. Nu har jag berättelser och filmer som jag vill berätta men brottas ist-ället med finansiering, rollsättning, och budgetar för att få de gjorda.
Om jag har gjort någonting rätt har det bara varit att inte ge upp när bokstavligen varenda sak pekar dig i en riktning om hur mycket lätt-are livet skulle vara om man gjorde det! Lättare måhända, men även tråkigt som fan. Jag gillar utmaningen. Jag tycker om att vara en per-son som har möjlighet, och privilegium, att drömma och få berätta....
Och ge glädje i människors liv.
Ditt berättande sträcker sig hela vägen ifrån fiktiva, väldigt mysiga jul-filmer, till dokumentärer som tar sig en titt på det verkliga livet. Vad, i grunden, behöver en berättelse för att du ska vilja "täcka den" oavsett?
– Det här är en riktigt bra fråga. Jag har så här långt funnit att de do-kumentärerna som jag har gjort, '42 Grams' och 'How (Not) to Build a School in Haiti', har kommit ifrån ett genuint intresse för ämnena de handlar om och en önskan om att få engagera mig i de på ett sätt jag vet hur, eller som jag skulle vilja, genom film. Så dokumentärerna fr-am till nu har varit mer organiska eller baserade på en initial inspir-ation och dessa har inte "designats" eller "kontrollerats" på något vis.
Fiktiva och narrativa filmer är av naturen mycket mindre organiska, och mycket mer "tillverkade". De tar för mycket tid och kostar alldel-es för mycket... haha! Processen med att skriva. Och sedan finansie-ra, och sedan allt som ingår i det, gör att man måste vara så mycket mer avsiktlig, för dokumentärer antar jag att det räcker det med att bara ta upp en kamera och börja filma, det kan du inte göra i filmer.
Det är ju en vild överförenkling...
Och förmodligen en vilken inte alla människor skulle hålla med om.
Men det har varit min erfarenhet.
Det kan kanske också bero på att jag studerade narrativt- och fiktivt film skapande i skolan... och därför tar jag det nog på för stort allvar.
Dokumentär-film är ett läge jag upptäckte och förälskade mig i, kan-ske att jag sätter mindre press på mig själv inom det på grund av det.
Så vad är det berättelserna behöver?
– Jag tror att det handlar om vart man är i ens liv, vid varje given tid-punkt, och vad som talar till en i det manus man läser, eller vad som inspirerar en att skriva vad det än är eller som får en att ta upp kam-eran och börja filma vilket ämne eller idé det än är, är ett mål som är i ständig rörelse. Igen, eftersom jag avsiktligt har byggt en filmografi som försöker trosta kategoriseringar eller att placeras i en enda låda kan jag inte riktigt svara på frågan. För mig måste alla historier vara om "X". Jag tycker att livet är mer komplicerat och intressant än så & vill göra film som är representativa för den person som jag är i nuet.
Jag ska försöka att svara på frågan...
Jag hörde en gång att det bara finns två typer av berättelser som exi-sterar. Den ena är att en person åker på en resa och den andra är att En främling kommer till staden vilket är en annan underbar överför-enkling... men ur en grundläggande och mekanisk synvinkel så mås-te en historia antingen behöva ha, eller vara, en av dessa två sakerna,
vad jag faktiskt även letar efter i en berättelse är att den ska vara bra.
Du har ett par uppkommande saker i efterproduktion. Pratar du om de?
– Många projekt just nu i många olika faser... några är i efterproduk-tion och några väntar på att få höra tillbaka från filmfestivaler, några väntar jag på finansiering för, några håller vi på och rollsätter för nu.
Och några dokumentärer håller på att spelas in nu allt som vi pratar!
Håll utkik!
INTERVJU DE DANIEL JOHN