Intervjuad i samband av filmen 'Barber' [Eclipse Pictures, Fubar Films]
Bildrättigheter, Press.
I 'Barber' anlitas Val Barber, en privatdetektiv, av en förmögen änka för att hitta sitt försvunna barnbarn, Sara. Vars närvaro, eller frånvaro, sn-arare, känns av genom hela filmen, och på slutet knyter hon ihop säck-en på ett sätt där inte allt, inte minst henne själv, är vad det först verk-ar som. Vad tyckte du om vändningen som kom där på slutet av filmen?
– Jag blev chockad, filmen gör ett så bra jobb med att hålla en på tår-na. En vet aldrig riktigt vad Barber kommer att hitta härnäst, och jag älskar det slutet eftersom det ger Sara en egenmakt, och hur det vis-ar att hon och hennes mormor i hemlighet varit i kontroll och hur de varit de som dragit i alla trådarna, jag tänkte att det var fint att se två kvinnor ta saken i deras egna händer för att få rättvisa tyckte jag... vi får höra hur mycket Sara har lidit genom hela filmen så jag tyckte att det var fantastiskt fint att få se henne själv ta tillbaka lite av sin kraft.
Val, som spelas av Aidan Gillen, är bra på att hitta människor, men han verkar inte kunna hitta Sara. Hur gick du till väga för att hitta hon, när du klev in i rollen som henne. Vad fokuserade du på för att förstå Sara?
– När jag närmar mig vilken roll som helst försöker jag sätta mig in i karaktärens skor. Jag tänker på hur jag skulle reagera i vilken situat-ion det då än är. Jag tycker också om att skapa en bakgrundshistoria för att hjälpa mig komma in i karaktär och för att kunna klura ut vad mina, eller karaktärens, önskemål eller motivation är i varenda scen.
Närmar du dig alla roller med samma mått. Att ha en nivå av engagem-ang, och att inte bara dyka upp och läsa repliker, gör all skillnad i skå-despel. Det tycker jag syns i din prestation för där finns stora nyanser?
– Jag försöker att inte tänka alls på hur publiken kommer att uppfat-ta mig eftersom jag bara tror att det kommer att göra min prestation mer artificiell. Det vore dess enda syfte. Jag engagerar mig alltid helt och hållet, hundra procent, för varje roll och jag gör alltid mitt bästa.
När jag ändå har tur nog att arbeta.
När började allt med skådespeleri för dig, när kom du först in i det här?
– Jag har alltid velat skådespela. Som ett barn tog jag tal- och drama lektioner och jag höll även på med musikteater, sedan som tonåring var jag med i en ungdomsteater-grupp. Och efter skolan så bestäm-de jag mig för att gå en kurs i filmskådespeleri och jag hade fått mig en agent när jag slutfört den. Sen dess har jag haft turen att få jobba.
Att få jobba med det som jag älskar.
Fick du någonsin höra att det var nåt "du aldrig kommer att kunna bli" eller har du alltid känt dig stöttad av andra i att förverkliga din dröm?
– Min familj är så stöttande och det har de alltid varit. Min syster är också hon en skådespelerska. Det är fint att kunna gå igenom de st-rider som den här karriären för med sig med någon annan som ock-så förstår. Med skådespeleri, så vet man aldrig riktigt vad som kom-mer att hända, om man tycker om det här måste man bara fortsätta.
Och hoppas på att det bästa händer...
Som du fortsätter ge ditt allt åt roller, vad är det du främst söker efter?
– Jag blir alltid uppspelt när jag ser karaktärer som jag relaterar till, men som ändå inte lever samma liv, som jag själv gör. För jag tycker det är kul att kunna utforska hur jag skulle kunna agera annorlunda.
Om min livs-väg hade varit en annan.
Alla har sina hemligheter, vilken är din?
– Hemligheter är hemliga av en orsak!
INTERVJU DE DANIEL JOHN