Intervjuad i samband av låten 'Ghost of You' [IVY Music Group]
Bildrättigheter, Press.
Efter allt du gav oss förra året, vem hade vågat drömma om att du redan skulle ge oss din första låt det här året... vad handlar 'Ghost of You' om?
– Tack du så mycket! Jag inspirerades faktiskt av en dröm som jag en natt hade. I drömmen var det en flicka i en vit klänning som stod i en stor gammal herrgård. Den bilden inspirerade idén om ett spöke och hjälpte mig framförallt att skriva textraden till den första versen. Lå-ten handlar helt om att känna att det har skett en dynamisk förändr- ing i ens förhållande. Och att man har börjat sörja den gamla verran.
På tal om drömmiga, men inte lika läskiga saker, så osar din pop av just drömsk surrealism. Sättet du väver samman texter och melodier är bara så otroligt poetiskt. Och det är tydligt att du har en djup kärlek för spr-åket. Kan du känna att det är lättare att uttrycka dig "poetiskt" till he-la världen än det skulle vara att säga det på ett normalt sätt till någon?
– Definitivt... jag använder låtskrivande och lyrik som ett sätt att utt-rycka de saker som jag känner att jag inte skulle kunna uttrycka ord-entligt genom en konversation, eller med bara ord på sin egen hand. Ofta när jag känner mig olycklig, eller reflekterar över en upplevelse jag just haft, blir det att jag går till mitt piano och spelar, som ett sätt för att släppa ut alla känslor. Jag skriver ofta låtar av alla möjliga oli-ka upplevelser som jag känner att jag behöver bearbeta. Och jag tror inte att jag skulle kunna göra det här utan musik, eller låtskrivandet.
Du skulle inte kunnat vara utan musiken?
– Att skriva och dela känns ofta som ett konstigt språk, som på något sätt har bäddats in i min hjärna. Det känns bara så naturligt... och jag vet inte vad jag skulle göra utan att ha musik som uttryck, för det har lett mig till så många fantastiska kontakter med vackra personer och det har hjälpt mig att få resa till några väldigt coola platser, i världen.
Musiken har gett mig så mycket äventyr.
Innebär musiken som ett sätt att släppa ut känslor också att ditt låtsk-rivande tillåter dig att "lämna dina spöken bakom dig". Eller är de kvar?
– Det är en knepig sak, eftersom att låtskrivande på ena sidan hjälp-er mig att bearbeta komplexa känslor. Och detta kan vara en väldigt helande process. Men på den andra sidan, när man ständigt framför låtar, kan det även få de här känslorna att komma tillbaka och få dig att återuppleva dem. Det är en bitterljuv känsla. Vissa låtar känns li-te som tidskapslar och varje gång jag spelar dem öppnar det upp sår igen och tar mig tillbaka till tiden när jag skrev dem. Men efter en tid börjar jag kunna distansera mig från känslan av en låt. Och när detta skett kan jag lyssna på låtar från nästan en utomståendes perspektiv.
Om nån vill fira releasen med dig, kan alla som är nära Melbourne i Au-gusti finna dig uppe på scenen. Du verkar vara en som gillar att stå där. Fast jag måste ändå säga att jag blev förvånad när jag hörde att du bru-kade buska då du var sju. Det låter ärligt kanske till och med för tidigt?
– Jag älskar verkligen att stå på scenen och jag började buska när jag var super-ung. Jag brukade ta med mig min lilla batteri-drivna key-board ut till den lokala marknaden i den småstad jag växte upp i och jag brukade spela där i timmar. Biprodukten av det här blev lite pen-gar som hjälpte mig köpa bättre utrustning när jag blivit äldre. Jobb-ade väldigt hårt då jag var yngre men framförallt gillade jag det bara.
Framförallt buskade jag för att jag gillade det så mycket.
Spelningarna i Augusti kommer att bli ett firande av det.
Och en sorts "gå tillbaka till mina rötter" upplevelse. Då jag spelar li-ve spelar jag vanligtvis med ett band, men de här spelningarna kom- mer att bli en intim, pianobaserad upplevelse som jag ser fram emot.
Du började spela piano än tidigare, och du komponerar fortfarande dem flesta av dina låtar genom att sitta där. Inte alla som plinkar på ett pia-no i en så ung ålder gör det fortfarande alla dessa år senare. Var det en omedelbar kärlek du kände då. Har du sen dess vetat vad det är du vill?
– Det var definitivt en omedelbar kärlek för mig, jag började spela då jag var runt fyra år gammal. Min stora-syster höll på den tiden på att lära sig blockflöjt och övade på sina noter och en morgon gick jag fr-am till pianot och spelade fram och tillbaka med henne. Mina föräld-rar trodde att min syster då måste ha lärt mig hur man spelade det...
Men jag var nog bara ett lite konstigt barn på det sättet!
Vilket piano använder du dig av nuförtiden när du skriver?
– När jag flyttade ut ur mina föräldrars hus så kunde jag inte ta med mig mitt älskade pianola-piano. Jag växte upp med att spela på detta fina antika och hundra år gamla pianot... vilket blev till min absoluta favoritgrej. Men 2021 köpte jag ett piano från Facebook för 2 dollar...
under covid pandemin hade jag kul med att måla det snyggt och fint.
Och det är det pianot som jag använder mig av nu, i dag.
INTERVJU DE DANIEL JOHN