Intervjuad i samband av låten 'Bad Dancing' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
Musik verkar flöda ur dig så naturligt. Hur musik alltid varit del av dig?
– Den har varit en del av mig så länge som jag kan minnas. Har alltid varit farligt frånvarande i tankarna... och det var ett riktigt problem i skolan då jag var väldigt ung. Jag kunde så att säga bara försvinna in i mitt huvud under större delen av dagen, vilket gjorde mig till en nå- got mindre uppmärksam student. Det fanns musik där inne, en slags ständigt trummande melodi och rytm som jag lekte med, utan stopp. Jag tappade med i takten och sjöng med i melodin till i stort sett allas förtret. Jag måste ha varit så irriterande att försöka lära nått. Och jag känner mig hemsk över det nu! Så, musiken fanns alltid där, men det tog några år att komma på vad det betydde eller vad det var. Jag hade ingen aning om att det på nått sätt var ovanligt eller kunde betyda att jag kunde ha en musikalisk framtid. Men helt klart fanns den där. Jag skriver många av mina låtar i dag exakt så där faktiskt. Jag skrev hela 'Bad Dancing' när jag under ett långt skift staplade hyllor i Waitrose-butiken där jag jobbade ett tag. Inte alls konstigt att jag fick sparken!
Men hur som helst, jag började formellt att skriva låtar, eller åtmins-tone försökte jag att göra det, då jag var omkring tretton år gammal.
En sak jag verkligen gillar med din musik, är att den håller sig jordnära. Inte bara för att man faktiskt kan höra att du älskar att göra detta i din röst utan också för att du både omfamnar dina styrkor och dina brister. Alla av dom. Vad skulle du säga är de delar som utgör ditt låtskrivande?
– Låtskrivande är underbart på alla möjliga olika sätt. Det är dels om musikalisk komposition. Dels är det poesi. Dels sanning. Dels pussel. Dels lyckorus. Jag älskar musik, jag lever för vackra ord, jag är besatt av sanning, jag älskar att lägga pussel. Och vem älskar inte lyckorus? Musik är ett mysterium för mig, jag vet inte varför den är så vacker... jag vet bara att den är det. Ibland kan den vara det vackraste i värld-en. Och vad gäller poesin, vad annars är språk till för? Jag känner att vi alla säger samma saker om och om igen och oftast använder vi oss av samma ord för att underlätta interaktion, utan riktig anknytning...
Om jag kan vara en poet, kanske livet inte kommer vara lika ensamt.
Pusslet med låtskrivande är att det är lite som ett korsord, eller som en sudoku. Det finns utrymmen som måste fyllas men endast om al-la befintliga existerande villkor är uppfyllda.
När en låtskrivare väljer ett ord eller en ton måste vi ta hänsyn till ett stavelseantal, rim-schema, lyrisk betydelse, musikalisk skala och ton art, taktart, tempo och så vidare. Vissa människor gillar inte pussel... vilket är rättvist, men jag älskar dem och låtskrivande är min favorit.
Lyckoruset ligger i att låtskrivande är något som händer mig. Jag blir verkligen först bara medveten om det först när jag inte hittar inspir-ation. Men när inspirationen slår till finns där en känsla som är som att flyga, som av frihet. Som när Bilbo springer ut från Shire och ro-par "Jag ska iväg på äventyr!" Det är så verkligt för mig. Det blir även som en meditation. Hela dagar kan försvinna i en euforisk trans och det är seriöst beroendeframkallande. Jag är inte disciplinerad, jag är inte ens målmedveten, jag är verkligen bara ett barn som aldrig lyck-ades med att lägga ifrån sig sin favoritleksak.
Och sanning? Sanningen är att jag är livrädd.
Livet är så kort och kärlek, som jag alltid har känt med sur intensitet ... är så skrämmande. Jag lever, och så till slut kommer jag att behöva se alla jag älskar dö och sedan kommer jag dö.
Det är svårt att hitta mening med det utan att försöka övertyga en sj-älv om saker vi inte säkert kan veta. Men det finns mening i det, i an-dra människor, och medan jag är här vill jag knyta an till dem för om jag inte gör det kommer jag inte att leva ett meningsfullt liv. Men det är svårt. Är det inte? Att kunna knyta an. Svårare än det borde vara...
Varför tror du att det är så. Varför är det allt vi vill och allt som vi räds?
– Jag tror att vi är rädda för varandra och så många av oss är ensam-ma, vilsna och rädda för att vara vårt autentiska jag eftersom att det gör oss sårbara, vad jag än skriver tycks jag alltid återkomma till det.
Jag uttrycker alltid detta på ett eller annat sätt.
Är det viktigt för dig vara ärlig i dina låtar. Att i alla fall inte vara rädd?
– Då jag skriver känns det ibland som att skriva flaskpostlappar som jag låter flyta ut till havs. Det finns ingen anledning för mig att ljuga i de här meddelandena, det är precis tvärtom. Jag känner mig tvungen att skriva saker som är så sanna, och så genomtänkta och meningsf-ulla som de bara kan vara. Jag vill knyta an, och därför måste jag helt enkelt berätta sanningen om mig själv och mitt liv, det är enda sättet.
Det är just det 'Bad Dancing' handlar om. Om att våga att vara sig själv?
– Som sagt, kommer jag alltid på mig själv med att hitta olika sätt att skriva samma sak! 'Bad Dancing' är inte annorlunda. Om du vågar ta den risken att våga vara autentisk och ärlig, då kan du knyta an med andra människor. Och om du kan göra det, hittar du den enda verk-liga, konkreta meningen som finns i det här livet i alla fall så vitt jag vet! 'Bad Dancing' är kort och gott en övning i autenticitet! Men den är också en hyllning till vad jag tror är viktigt i livet... inte bara att få knyta an, utan också att kunna omfamna det kaotiska miraklet inom den mänskliga existensen. Vi lever, vi är vakna, en tillfällig ljusblixt i en oändlighet av sömn och mörker. Jag blir så ofta överväldigad med hur stor tragedin av att leva är, så jag skriver ofta låtar för att påmin-na mig själv om att lyfta blicken och se livets magi. Jag behöver detta.
Att omfamna livet för vad det är är ibland, som sagt, lite svårare sagt än gjort. Var det alltid lätt för dig att vara dig själv i musiken. Eller har det även funnits stunder inom den där du inte känt att du kunnat se magin?
– Jag har inte alltid känt att jag kunnat det, nej. Jag tror att jag var tr-etton när jag insåg att jag inte vart mig själv, och faktiskt så hade jag ingen aning om vem jag verkligen var, och jag behövde förändra mig. Jag uppträdde bara hela tiden, försökte bli omtyckt och försummade de människor jag faktiskt älskade. Jag var väldigt olycklig och jag in-såg snart att om jag skulle "vara mig själv", var det inte nåt jag kunde skapa eller kontrollera, det kunde faktiskt inte vara en ansträngning av något slag, utan mer som en avkoppling. Så... jag gick igenom den processen av att upptäcka den person som skulle dyka upp då jag sl-äppte taget om hur jag uppfattades och på det sättet kom jag att inse vem jag var och viktigast av allt vad jag älskade, jag tror att det är det som verkligen är definitionen utav vem en person är... på många sätt.
Så, när vi ändå pratar om att dansa dåligt. Vad är sannolikheten att du lägger ut en "TikTok-Dans" eller så, nu kring releasen av den här låten?
– Det är väldigt mycket planen! Ja!
Kommer du dansa dåligt på scen i sommar eller är fokuset på fler låtar?
– Detta året kommer helt att handla om att släppa den musik jag har jobbat på i flera år nu. Ända sedan jag lärde mig själv att producera i min väldigt tidiga tjugoårsålder. I år blir det låtar och dessa kommer att komma ut som en sekvens av singlar, så det kommer mycket mer!
INTERVJU DE DANIEL JOHN