GRACE GACHOT

Intervjuad i samband av låten 'Fuckboy Tragedy' [Playground Records]


Bildrättigheter, Press.


Jag har ofta funnit att en gemensam nämnare i det kreativa, på ett eller annat sätt, är att den kommit ur en plats av att vara. Att använda sig av kreativitet som ett sätt att ta reda på vad sin egen röst är, i en miljö en inte känner sig själv i. Då du flyttade från England till Spanien så tidigt i ditt liv... tror du att din kreativitet blev en slags självuttryck för dig då?

– För mig kändes Spanien alltid väldigt mycket som hemma. Naturen och havet, mina vänner, familj och allt jag älskade fanns där. Det var allt jag visste! Det är svårt att säga hur det inspirerade mig... men jag tror att min barndom och att bo i Spanien höll mycket frihet, och det i sig självt tror jag är inspirerande... jag började uppträda i en väldigt tidig ålder. Som en liten flicka hade jag alltid föreställningar för min familj i vardagsrummet. Jag kände så mycket passion och upprymd-het runt det. Jag minns hur jag placerade rader med stolar så att min familj kunde se uppträdanden och jag brukade designa som biljetter, och tvinga min bror och syster att delta med mig... vilket de hatade... jag var som besatt utav att dansa och sjunga, jag kunde göra det hela dagen lång! Jag minns tydligt dagen jag verkligen kände nåt speciellt för musik. Jag var elva år gammal och såg musikalen 'Oliver' i skolan, och jag kom hem och kunde inte sluta drömma om den, jag blev bara så inspirerad av vad de gjorde i den musikalen och från den dan och framåt sa jag till mig själv att det här är vad jag vill göra med mitt liv.


När var det som du återvände till London igen?

– Jag var bara 6 månader gammal när min familj flyttade till Spanien. Jag bodde där hela mitt liv tills jag återvände till London vid artonårs ålder efter att jag hade träffat några producenter där, och började på arbetsrelationer och samarbeten med olika människor här, det fanns mycket mera att göra här. Än vad det fanns i min hemstad, i Spanien!


När känner du dig mest "brittisk" och "spansk"?

– Jag växte upp i ett område i Spanien där det bor många olika slags nationaliteter så det kändes inte oerhört spanskt... det var en väldigt internationell uppväxt men jag skulle säga att jag känner mig mycket mer engelsk än vad jag känner att jag är spansk. Och min pappa är ju dessutom en fransman. Vilket bara gör det hela än mera förvirrande!


'Fuckboy Tragedy' är din debut-singel... och oj vilken debut... men några av oss hörde dig redan förra året som feature på en tysk house-låt. Och redan då kändes det självklart att du var nån som vi skulle få se av igen ... ingen fråga om det och nu finns det ju plats för en ny drottning i stan har jag hört... hur länge är det som du arbetat med den här debutlåten?

– Tack så mycket du... det betyder mycket! Det är så snällt av dig. Jag har jobbat mot det här en väldigt lång tid, men jag känner att det har varit nödvändigt. Jag behövde växa upp, träffa människor, göra miss-tag, bli inspirerad av livet och skapa ett body of work som jag är stolt över. När jag flyttade till London lärde jag mig hur man skriver låtar, och var i färd med att hitta min röst som låtskrivare. Det blir mycket trial and error som följer med det så jag är glad att jag hängav mig åt det den tiden för att lära och växa. Musik är en intressant värld att få navigera i en så ung ålder. Man måste vara försiktig och ju verkligen tänka på vem som man litar på. Det tog mig lite tid och erfarenheter att hitta människor som jag verkligen kunde känna mig hemma med.


Jag skulle säga att det här projektet började att komma samman runt nedstängningen. Jag hade mycket tid till att reflektera och bestämma mig för vad jag ville säga och vilka av mina låtar som supportade det.


Naturligtvis samarbetade jag med färre människor under pandemin, vilket ledde till ett mer fokuserat syfte för mig. Jag kunde jobba med ett par olika producenter och skriva låtar som kändes sanna för mig. Jag skulle säga att alla av dom låtarna som nu står uppradade för en release var låtarna som har skrivits inom och under det senaste året.


Mitt i ett gammaldags, pittoreskt, porträtt av kärlek och det komplett med stela brittiska Shakespeare-referenser, skakar du om saker genom att helt enkelt vara dig själv och närma dig temat på ett modernt, upp-lyftande, kvickt, lätt sarkastiskt, sätt. Du är här är tjejen på balkongen som ber sin friare visa upp sina sanna färger innan han försöker "rädda" henne. Du slänger även in lite spanska rytmer och ord i låten, vilket ju just känns ganska on point. Vad var det som inspirerade den här låten?

– Haha, ja! Jag skulle kunna prata länge om vad den här handlar om! Jag tycker att kärlek är den mest vackra känslan i världen. Och att vi innerst inne alla strävar efter att känna den på många olika sätt men kärlek är också ett känsligt ämne eftersom att öppna sitt hjärta är en bräcklig och sårbar sak att gör, du utsätter dig själv potentiellt för att bli sårad. För mig personligen, har jag alltid drömt om en saga... den perfekta kärleken som man ser i filmerna. Men tyvärr inser man väl ibland att det inte är så enkelt. I den här moderna tiden är det så lätt att tro att alternativen är oändliga. Och det är svårare för människor att binda sig till en person på grund av det. Så, 'Fuckboy Tragedy' för mig handlar om att vilja ha något djupare med någon vars kärlek för en är hudnära. Det är en låt för de hopplösa romantiker som lever i en värld där allt ibland går lite snabbt. Och relationer kan sakna det djup man längtar efter, låten handlar om att upptäcka någons sanna avsikter och besvikelse som följer med det efter att ha blivit lurad att tro att de var annorlunda... den handlar om att drömma upp en egen kärlekshistoria i sitt eget huvud bara för den att sedan förvandlas till en saga som går fel. Det är besvikelse. Men det är inte en hjärtesorg.


Det är bara ännu en fuckboy-tragedi.


"Fuckboys" kan ofta få tjejer att känna sig sårade och värdelösa tack vare deras handlingar, så jag ville att den här låten skulle återinföra makten i kvinnornas händer. Den är sexig, självsäker, och hänsyns-lös, vilket jag älskar... den säger att denna här pojken inte längre är önskvärd på grund av hans avsikter, och det tror jag är så kraftfullt ur en kvinnlig synvinkel. Jag älskar också att knyta ihop det tillbaka till Shakespeare-referenser då det krockar så dramatiskt med detta moderna ordet "fuckboy", nickarna till en drömsk saga symboliserar även de avsikter hon hade och vad hon hade hoppats på i relationen.


Vilken bild vill du att låten ska måla upp?

– Jag skulle älska om den målade upp bilden av nånting klassiskt mot modernt... då jag älskar att kombinera gammalt och nytt i den musik som jag gör. Även tanken på att kvinnan håller makten i en situation som går mot henne är super-cool för mig! Bilden jag skulle älska att måla upp är Juliet hjärtekrossad på sin balkong, men att när hon väl inser att Romeo inte är värd hennes tårar så går hon istället därifrån ... med både styrka och självförtroende.


Den här skrevs av dig och William Edward Pritchard samt Joshua Kissiah Cumbee, även producent. Hur kom detta samarbetet till, hur såg det ut?

– Den här låten började som en idé med min vän William Pritchard i London. Den kallades från början 'Cold Under Covers' och jag gillade den, älskade den, men vi slutförde den aldrig. Jag mötte senare Josh Cumbee tidigt 2021 genom en gemensam vän till oss som både är en otrolig person och DJ, Florian Picasso. Han introducerade oss... och nämnde att vi borde jobba tillsammans. Omkring en månad eller så senare hoppade vi in i ett Zoom-samtal då Josh är baserad i L.A. och vi bestämde oss för att avsluta en av mina oavslutade låtar. Vi gjorde helt och hållet om 'Cold Under Covers' till 'Fuckboy Tragedy' och det i blixtens hastighet! Detta var min första erfarenhet av att jobba med Josh och jag blåstes iväg helt. Efter en snabb session fick vi låten till ett ställe vi båda var nöjda med och sen fortsatte jag med att spela in sången från min säng i ett hotellrum med den inspelningsutrustning jag hade med mig. Det hela var en väldigt snabb process och det blev grunden till en fantastisk musikresa tillsammans med Josh. Vi skrev den tillsammans från olika delar av världen... jag var i London, Josh var i L.A. Vi skrev den över Zoom... och jag spelade in den i London.


Det var ungefär det.


Det låter som att ni har fortsatt arbeta på mer ihop?

– Helt klart! Jag har skrivit, och har spelat in, fem singlar med Josh.


Jag är så exalterad över att börja dela resten av de.


Är den här singeln talande för vad som komma skall?

– 'Fuckboy Tragedy' är faktiskt väldigt annorlunda från vad som sen kommer! Varje låt lever definitivt i sin egen unika värld även fast det temat, "En saga som gått fel" är närvarande i alla de låtar som väntar.


Finns det nån mer som du skulle älska att skriva ihop med... oavsett om det är för dina egna låtar eller deras. Kanske någon här i Skandinavien?

– Det finns så många fantastiska svenska låtskrivare! Min första "cut" som låtskrivare var för en kpop-grupp som faktiskt skrevs ihop med två fantastiska svenska låtskrivare, som är otroliga... självklart så har jag hört många historier om legenden Max Martin, som jag väl skulle älska att jobba med så småningom... men det finns så många svenska låtskrivare och artister som jag beundrar. Det verkar som om de har ett väldigt matematiskt sätt att skriva sina melodier och jag är super-intresserad av att få lära mig mer om det. Jag beundrar dessutom en kanadensisk artist som heter JP Saxe, är förundrad av hans låttexter.


Jag tycker att de är så intelligenta!


INTERVJU DE DANIEL JOHN