top of page

GIGI GUSTIN

Intervjuad i samband av filmen 'Night of the Missing' [Tremendum Pictures]


Bildrättigheter, Press.


O helga natt, 'Night of the Missing' är en lite annorlunda och mycket lä-skigare version av 'En Julsaga', där en småstads-scheriff en julafton får besök av en upprörd kvinna som har några historier att dela om alla de försvunna personerna i deras stad. Din roll i filmen var faktiskt din idé?

– Ja, just den tiden hade jag gjort många tv-filmer och jag kände mig kreativt utsvulten. Jag hade bara lust för att få göra någonting annor-lunda, och jag närmade mig Sam, regissören, och jag bad honom om att skriva ett showcase-verk åt mig, en roll just för mig som vi skulle kunna ta med oss ut på filmfestivalerna och, alas, ungefär en månad senare föddes 'Nite Flirt'-historien! Det var faktiskt annorlunda från det ursprungliga konceptet, som jag kom till Sam med, men jag blev förälskad i idén omedelbart, och vi fortsatte att utveckla allting ihop.


För att sedan väcka det till liv.


Hur annorlunda var historien och konceptet som du först presenterade?

– Jag kom till Sam och frågade efter något som kunde spelas in på en dag, på en inspelningsplats, med ett minimalt antal skådespelare, då för budget begränsningarnas skull, och jag hade en tanke om att fil-men huvudsakligen skulle utspela sig inne i ett toalettbås. Det är allt jag vill säga, om vi kanske ändå tar och filmar den idén någon gång... men han kom tillbaka till mig med idén om, spoiler alert, telefonsex-operatören. Hans idé var ursprungligen att mördaren var i huset och det var där som jag verkligen kom in kreativt, för därefter utvecklad-es historien till någonting mycket mera paranormalt och isolerande.


Och jag visste direkt att Bill Moseley var den vi skulle ringa för rollen som rösten på andra sidan linjen.


Så trött på andra roller som du fick castade du på ett sätt dig själv här?

– Numera måste man casta sig själv i roller. Jag är inte den som bara sitter och väntar på att telefonen ska ringa, och det innebär också att investera i mig. Jag kom till Sam och sa, "Jag har så här mycket peng-ar vad kan vi göra för det". Tur nog har min lilla investering lönat sig!


Vad var det med den tjugotreåriga Tammy Wright, som tar ett jobb som telefonsexoperatör bara för att hon är uttråkad en natt, som gjorde det här till en intressant roll. Vad fick dig att vilja spela denna karaktären?

– I high-school brukade andra faktiskt göra narr av mig för min röst ... de brukade säga att den var falsk? Jag vet inte, barn kan vara elaka.

Så i och med det älskade jag idén om att min röst skulle vara en stor del av rollen som den är... så väl som det faktum att Tammy är så kl-umpig av sig, och inte jättebra på det till en början, var bara så roligt för mig och, ärligt talat, sååååå jag haha! Jag såg en karaktär som var fånig, men charmig, och jag var exalterad över att få ge liv åt henne...


Hennes uppringare har sina egna intentioner kring hur hennes natt ska sluta och du och Bill Moseley har ett så fantastiskt "fram och-tillbaka". Men hur såg det egentligen ut, då ni bara spenderar all tid tillsammans med att prata i telefonen. Vad hade du att arbeta med på inspelningen?

– Fantastisk fråga. Bill var överhuvudtaget inte på plats under filmn-ingen. Jag hade inte ens bett honom att vara med än, även om jag re-dan visste att jag ville det. Skådespelaren som skulle komma in & lä-sa Bills sida av telefon-samtalet dök aldrig upp, så Sam blev tvungen att läsa replikerna med mig off-camera samtidigt som han också re-gisserade. När tiden kommit för Bill att spela in samtalet, tog vi upp-enbarligen bort Sams ljud, och Bill tog och spelade emot min dialog.


Med tanke på det var jag orolig för att jag kunde ha klippt Bills vingar kreativt sett, i och med att han helt och hållet var tvungen att reagera enligt min prestation... för min del redan var inspelad och redigerad.


Men han gjorde det så bra.


Jag är så nöjd och glad över det han gjorde... han är ett sådant proffs!


Från den 'Scream'-osande antenntelefonen, den 'Poltergeist'-aktiga sur-realismen och 'Risky Business'-dansandet, känns det väldigt åttiotaligt?

– Åh definitivt. 'Nite Flirt' inspirerades definitivt av filmer som 'Scre-am' och 'Poltergeist'och jag gillade detta konceptet eftersom det kän-des som det var väldigt originellt men också väldigt tydligt inspirerat av sådana mästerverk. Sam känner till verkligen skräckgenren så väl.


Är de febriga filmerna från åttiotalet den skräckera som du gillar mest?

– Åttiotalet är helt klart en av mina favorit-eror, inte bara för skräck film, utan all film, och för modet! Men ändå så tror jag att dem flesta av mina favoritskräckfilmer är de som föddes under nittiotalet dock.


'Scream', 'Det' och 'När Lammen Tystnar'.


Du har agerat i alla genrer men du har verkligen börjat bli ett namn in-om skräck just. Har du alltid varit ett stort fan av den här genren själv?

– Ja, det har jag varit! Jag tror att jag bara är som besatt av att ta reda på vad som finns bakom gardinerna. Vad gömmer sig under sängen? Du vet hur sekunden någon säger åt dig att inte titta... så vill du titta? Det är vad skräckfilmer är för mig. Det är även denna här känslan av ett kontrollerat kaos... en känsla av fara, men ändå i tryggheten i ens hem sittande i soffan. Allt det är bara så spännande för mig att se på.


Och än mer spännande att själv få skapa.


Du började skådespela så ung. Bara fem år gammal var du med i Chuck E. Cheese-reklamer, samtidigt som du redan stod uppe på teaterscener.

Jag skulle gissa att du knappt ens kan minnas en tid utan skådespeleri?

– Jag växte upp på scen. Det har alltid varit en del av mig. Min brorsa och jag gjorde båda mycket och var på uppgång, men när mina föräl-drar skilde sig och de helt enkelt bara inte hade tid eller bandbredd-en längre till att investera all sin tid i oss och våra skådespelar karri-ärer svalnade det ner något. Men på den tiden bodde vi i New Jersey och min mamma brukade köra min bror och jag hela vägen till New York flera gånger i veckan för provspelningar och bokningar, och vi fick hemundervisning på grund av det. Jag fann sedan andra kreati-va uttryck, men när jag fyllde arton år började jag skicka in self tap-es till agenturerna igen, för att hitta min väg tillbaka in i branschen.


Du är med i två av dem fyra historierna i 'Night of the Missing' men just 'Nite Flirt' låter det som det kan bli än mer av. Kan vi få se Tammy igen?

– Absolut så... ett långfilmsmanus baserat på 'Nite Flirt' existerar nu.


INTERVJU DE DANIEL JOHN

bottom of page