Intervjuad i samband av filmen 'Sweetwater' [Universal Pictures]
Bildrättigheter, Press.
Även fast det nästan verkar menat för dig att spela den här karaktären,
då du förkroppsligar henne och har så mycket gemensamt med henne i ditt eget liv som musiker. Var skådespeleriet nått du nånsin drömt om?
– Det korta svaret är nej! Så länge jag kan minnas har jag endast vel-at vara musiker och jag hade aldrig ens drömt om att det skulle vara möjligt att införliva konstformer utöver musik på min resume också!
Som Jeanne Staples skulle uttrycka det, "There's no such thing as being too late". Ser du dig fördjupa dig i film på samma sätt som du har gjort i musik-världen. Tror du att vi kommer att se dig skådespela fler gånger?
– Ja... jag tror att jag känner mig säker i att kunna säga att jag absolut skulle vara öppen för att göra ännu mera skådespelande i framtiden.
Om de rätta rollerna kommer min väg!
Jeanne kan inte sluta sjunga. Inte ens när hon plåstrar om basketspela-re. Jag antar att det är hennes sätt. Hur såg du på henne som karaktär?
– Jag ser mycket av mig själv i Jeanne Staples. Hon är en jazzsångers-ka som har drömmar och strävan i en blues-karriär. Jag började min egen musikaliska resa inom den klassiska musikvärlden men jag ha-de alltid drömmar om att lära mig skriva mina egna låtar, och skapa mitt eget sound där jazz, soul och pop, allt i ett, fick smälta samman. Jag tog ett stort språng vid nittonårsålder och ändrade riktning i mi-na musik-studier. I den aspekten kände jag mig väldigt nära henne...
Medan hon är påhittad, till skillnad från många andra verklighetsbaser-ade karaktärer i filmen, och fastän att du kanaliserar mycket av dig sj-älv genom henne. Använde du dig av någon särskild inspiration för hon?
– Jag växte upp med att titta på många gamla och svartvita filmer ifr-ån fyrtio- och femtiotalet och har en kärlek till allt som är "det gamla Hollywood". Med Jeanne försökte jag verkligen dra mycket inspirati-on ifrån gamla Hollywood-skådespelerskor, eftersom att jag ville att hon skulle kännas väldigt autentisk, för tids-perioden vi ser i filmen.
Hennes kontakt med Clifton är omedelbar. Vad tror du för de samman?
– Hmm... bra fråga! Redan ifrån allra första början hade även jag och skådespelaren som spelar Clifton i filmen... Everett Osborne... en li-ka omedelbar kontakt. Jag tror att våran egen personliga anknytning även hjälpte till för att karaktärerna skulle kännas mera samstämda.
Jeanne älskar musiker som Mo Rainey, Bessie Smith, och Billie Holiday. Det är artisterna som hon älskar och finner autentiska. Vilka är artister som var viktiga och påverkade dig på samma sätt i din egen musikresa?
– I jazzvärlden skulle jag säga att de första jazz-musikerna som verk-ligen inspirerade mig, till min kärna, var Billie Holiday, Julie London, Luiz Bonfa, och Miles Davis. För andra genrer skulle jag säga att någ-ra av de mest inflytelserika artisterna för mig både som en låtskriva-re och musiker, skulle få vara Amy Winehouse, Mac Miller, Lana Del Rey, Erykah Badu... och så många mer. Jag har en riktigt bred musik-smak. Jag uppskattar i princip nästan allt som får mig att känna nått.
Var kom din kärlek till jazz ifrån, för du började alltså i klassisk musik?
– Min pappa är jazzpianist och musikarrangör, så jag växte upp med jazz. Jag började studera fiol när jag var fyra år, och blev skolad inom klassisk musik fram tills då när jag var nitton och kom att ändra min riktning... jag började på college tack vare ett talangbaserat stipendi-um för att fortsätta studera fiolspelande, men för att säga sanningen, var mitt hjärta aldrig riktigt i konsert-musik... och jag önskade alltid att jag kunde vara en professionell sångerska och låtskrivare av någ-ot slag. Så min första termin på college tog jag en jazzimprovisations kurs, och allt förändrades för mig. Jag bytte mitt huvudämne till jazz, och började lära mig att skriva mina egna låtar så väl som att integr-era min röst och mitt fiol-spelande för att skapa ett helt unikt sound.
'Sweetwater' börjar med att använda sig av Michael Jordan som exempel, så att yngre generationer ska kunna relatera till kontexten av vad Clift-on betydde för basket bara ett tiotal år innan. Att en person som betytt så mycket för sin sport ändå glöms bort, delar en del likheter med jazz-ens historia, och hur lätt det är att glömma bort de som kom innan, och vad jazz betytt för all musik. Är du hoppfull inför jazzmusikens framtid?
– Med uppkomsten av sociala medier och plattformar för att streama och ladda ner musik, har vi tillgång till alla sorter av musik och varje genre ligger vid våra fingertoppar. Med den här obegränsade tillgån-gen lyssnar både musiker och musikälskare på en så stor mängd oli-ka musik från olika epoker och genrer. I och med det... tror i alla fall jag personligen... på att jazz knyter an till många nya lyssnare, kans-ke nu mer än någonsin innan! På samma vis, är det fler artister som börjar inspireras av jazz, och börjar införliva dess element i sin egen musik. Jag skulle vilja se en värld där genrer är mindre relevanta och där artister bara skapar den musik som känns mest autentisk för de.
INTERVJU DE DANIEL JOHN