Intervjuad i samband av filmen 'ELVIS' [Warner Bros Entertainment]
Bildrättigheter, Press.
Medan andra filmer du medverkat i efter har hunnit komma ut före den, så är det rollen i den nu bio-aktuella 'ELVIS' som var din allra första roll. Vad betyder denna filmen för dig i den mening att det är din film debut?
– Jag kommer nog aldrig riktigt, fullt ut, uttrycka min kärlek för den här produktionen och den otroliga grund som den lade för både mitt liv och för min karriär... det var surrealistiskt att försöka förklara för alla mina skollärare varje dag att jag måste fortsätta gå tidigare ifrån skolan då jag har en miljarddollar film att gå till med regissören som är densamme som vi samtidigt läser om i skolan, galet! Detta här var första gången jag på riktigt förstod att mina drömmar kunde uppnås och alla i mitt liv började då ta min karriär inom skådespel på större allvar... och att vara omgiven med så många begåvade kreativa... som hängav sig helt åt den här filmen var bara det mest motiverande och upplyftande jag kunde få i den tiden som en då ännu uppkommande skådespelare. Att ha dagliga konversationer med skådespelarna som varit mina idoler, och att få jobba på en första-namns-basis med Baz Luhrmann, var likt en dröm som gick i uppfyllelse. Jag var hela tiden som en svamp i den upplevelsen och sög upp all den kunskapen som jag hade möjlighet till. Den har en väldigt speciell plats i mitt hjärta...
Och jag kommer nog aldrig glömma min upplevelse med den filmen.
Den är en sann symbol...
En reel symbol för konst.
Är år, och åter år, med dans och sjungande i skolmusikaler så som 'High School Musical' och 'Grease' hur man gör bra ifrån sig när en provspelar för att vara med i en stor Baz Luhrmann film. Är det så du fann din röst?
– Jag fann definitivt min gemenskap och min kärlek för skådespelet i skolan men min uppväxt i ett litet samhälle på landsbygden lämnade mig med lite vägledning för en karriär inom skådespel... jag fick göra mycket arbete utanför skolan, och ägna många timmar åt att köra dit som jobben och träningen fanns. Det var en väldigt knepig tid då jag var ung och behövde navigera mig själv, och en karriär, som verkade vara så utom räckhåll, för alla runt omkring mig... sa bara så ofta jag kunde "ja" till alla sorters jobb jag kunde få... så jag kunde få lära mig så mycket det gick. Genom att gå på så många skådespelarkurser jag hade råd med... och genom att kasta mig in i branschens lågor mötte jag människor och jag fick en hel del kunskaper som placerade mig i en perfekt situation för att få jobba ihop med Baz Luhrmann i filmen men det var ändå ett så surrealistiskt ögonblick för high school Elke!
Kan du minnas första gången som du drogs till detta... till skådespeleri?
– Jag var alltid ett tystlåtet barn som gillade att observera allting runt omkring mig och som tyckte om att sväva iväg lite för mig själv i min egen värld genom att måla och rita. Medan när jag gick på min första dramakurs i gymnasiet var det som allting bara föll på plats. Som om den sista pusselbiten sattes på plats. Alla blev chockade av att se den scennärvaro, och självförtroendet... som tog kontroll över min kropp de gångerna jag uppträdde. Det var utomkroppsliga upplevelser som om jag kanaliserade någonting bortom mig, och hela min kropp bara exploderade med energier. Det kändes bara rätt att göra det. Som jag var precis där jag var ämnad att vara och det kändes som en magi att kunna ändra den emotionella temperaturen i ett rum, att få publiken att känna något! Efter det tillbringade jag alla de ögonblick jag kunde i teater-rummen i skolan, och insöp all av kunskapen som jag kunde.
För att bli en fantastisk skådespelerska.
Har du nånsin dragits mot någonting annat än detta, än skådespeleriet?
– Ingenting ger mig samma magiska brinnande lust som skådespelet gör men jag har även alltid älskat att stå bakom kameran. Och att där
uttrycka mig själv och mina känslor med fotografier eller videos. Det hjälper definitivt i mitt skådespeleri också att kunna förstå estetiken, den avbild vi försöker uppnå, jag älskar verkligen all form utav konst.
Att fira den konstiga saken vi kallar livet.
Är det en form av "frihetskänsla" du känner medan att du skådespelar?
– En miljon gånger ja! Ingenting kommer nånsin att vara jämförbart, med den känslan av att vara fullt närvarande i sitt skådespel. Absolut att det är friande... befriande... och helt magiskt. Ungefär som att allt annat har stannat och att inget annat spelar nån roll, jag kommer ut ifrån en scen utan att kunna minnas en enda grej jag gjorde. Men jag älskar även tanken på att skådespelet handlar om att skapa allting ur inget. Man får det falska att verka så äkta...
Det är vilt.
Vad innebär det för dig att kunna, och att få, försvinna in i en karaktär?
– Jag är så förälskad i de delar av oss själva vi håller gömda eller i det dolda, delarna som gör oss till människor. Delar som gör oss vackra. Det är därför jag älskar skådespeleriet att kunna skapa konst utifrån ögonblick vi gömmer undan i våra vardagliga liv. Att ha mod att utt-rycka känslor som andra inte kan så att de kan känna sig sedda eller hörda. Det är alltid nervpirrande att kunna utforska ett nytt liv, med förtroendet och regissörskapet från teamet runtom en, jag har alltid känt att de roller jag får har varit perfekt matchade med vad jag själv behöver uttrycka i mitt eget liv. Vad jag behövt jobba på som person.
Det är en väldigt intressant... och även en väldigt kärleksfull process.
Det är 'ELVIS' men även 'Gods Favorite Idiot', 'Spiderhead' och 'Joe Versus Carole' som du är med i just nu. Det tycks nu vara med lite Elke överallt. Du är med i mycket. Det måste vara overkligt med så många premiärer?
– Det är väldigt overkligt! Det har varit en så betydelsefull tid för mig att se alla mina första skådisroller komma ut på samma gång. Jag har översvämmats med tacksamhetskänslor, under en lång tid så kändes dessa roller bara som mina personliga små minnen. Men nu finns de ute för hela världen att se, det är hel-tokigt! Så många kul stunder på filminspelningarna som skapade många underbara minnen, också så underbart att se hur långt jag själv har vuxit som skådespelerska och som en människa tack vare de här rollerna... och hur annorlunda det är med de större roller som jag tagit mig an efter jag gjorde dom här.
Behåller du delar från varje karaktär som du spelar. Skulle du hävda att du, inte bara som skådespelare, utan som människa växer med var roll?
– Jag lär mig och växer så mycket... som skådespelare och människa, från varje roll, roller speglar alltid sakerna som händer i mitt eget liv på ett sätt där jag får en möjlighet att fullt ut uttrycka och att komma tillrätta med mina egna upplevelser... en stor del av tiden får jag ofta "komma i kontakt med mig själv" först... för att rensa ut blockeringar, som hindrar mig från att uttrycka historien efter bästa förmåga. Som jag lärt mig av många av mina fantastiska skådespelarlärare, "Du kan bara skådespela så mycket som du har levt" och jag gillar att införliva korta stunder av karaktären i mitt dagliga liv... för att bli bekant med energin hos de och deras upplevelser, efter en film är klar så känner jag mycket kärlek till de delar av mig själv jag uttryckte för att kunna skapa konsten. Det är en vacker process att ha modet att uttrycka sin sårbarhet till konsten, att göra sig sårbar i tjänst och i service till det.
Finns det nått särskilt sådant ögonblick som du kan ta oss tillbaka till?
– En hel del särskilda ögonblick kommer från min tid på 'ELVIS', som känns som en dröm nu... men jag tror att varje konversation jag hade med Austin Butler var väldigt uppspelta ögonblick för mig då, och ett både kärt och... ett kul minne som jag har är att spela ut en scen ihop med Baz i den mest extravaganta scenmiljön. Där vi båda bara ligger och slappar på en gigantisk sammets-säng... och låtsas att vi är Elvis och Priscilla, så att filmbesättningen skulle kunna testa hur de skulle rama in oss. Ett senare annat ögonblick skulle vara det ögonblick jag fick ett samtal, ett samtal jag fick om en roll jag har fått. I en ny film!
I en psykologisk thriller!
Fast du just nu, bokstavligen, syns överallt så är detta endast början. Vi kan naturligtvis bara fokusera här och nu, men rätt så uppenbarligen är det inte de här film-rollerna som vi kommer att minnas dig ifrån. Det är jag säker på. Och jag vet också att du är i en annan tid nu där du tar dig an stora roller men det i filmer vi får vänta lite till på. Vad söker du nu?
– Jag tror att det är viktigt att jag håller fast vid mina rötter och mina passioner när jag går in i de här första stora rollerna, eftersom att de rollerna verkligen lägger ut en grund för ens framtida karriär. Så jag ser till att det är historier som jag brinner för... är passionerad kring ... och som jag känner mig "kallad" till att få berätta, det är roller som måste resonera med mig och roller som måste tända min "inre låga".
Han hänvisas ofta till att vara "snygg" men din 'Spiderhead' medspelare Chris Hemsworth är också ett snyggt exempel på en skådespelare som har börjat att producera sina egna filmer och således sin egen framtid. Då du själv regisserat en och annan kortfilm och som sagt fotograferar kan du se dig ställa dig bakom kameran och producera eller regissera?
– Under hela mitt liv har jag använt mig av fotografi och video på ett näst intill terapeutiskt vis för att fly undan världen och romantisera mina tankar och för att tillåta mig att experimentera med min konst. Det är nått jag definitivt vill utforska men skådespeleri har ett starkt grepp runt mitt hjärta och det är min främsta prioritet i denna stund ... nu för tillfället gillar jag att använda mig av foto och videor som en personlig dagbok för att utforska enklare ögonblick i våra dagliga liv, den skönheten som existerar i de saker vi så ofta förbiser och för att försöka förstå tankarna som far genom mitt huvud. Så... kanske när jag har en stark historia att berätta... att jag då kommer att fördjupa mig längs den vägen mer, men för tillfället tycker jag om att "bakom kameran" bara är min personliga tid... för att utforska världen, vara nyfiken och lite oordnad!
I skådespeleri så går jag upp i att försöka hitta den “rätta” versionen av en scen så att tillåta mig själv att experimentera inom andra konst områden och former hjälper mig även att bli mer experimentell med mitt skådespeleri... och för att njuta av processen med att göra konst.
Inte bara av slutprodukten.
INTERVJU DE DANIEL JOHN