CONNY CAMBAMBIA

Intervjuad i samband av filmen 'This Never Happened' [MarVista Entertainment]

Bildrättigheter, Press.

Jag hoppas verkligen att denna filmen får den uppmärksamhet som den förtjänar runt om i världen. Den är hiskeligt otäck, men placerar så även mycket list och humor på precis rätt ställen vilket gör den lika skrämm-ande som underhållande och kul. Vad tänkte du då du först läste manus?

– Jag blev förvånad över hur välskriven handlingen i 'This Never Hap-pened' var, så välskriven att jag kunde föreställa mig alla scenerna fr-amför mig väldigt levande i mitt sinne, även om jag efter att ha läst det undrade hur vi skulle lyckas skapa alla dessa komplexa bilderna? Det var min första film, därför var jag väldigt exalterad över utmaningen det innebar att acceptera projektet, med hur komplex skräck-genren är, och att jag skulle skådespela på mitt andraspråk. Att jobba tillsam-mans med Ted Campbell, en amerikansk regissör, med mig som är en mexikansk skådespelare som alltid bara hade skådespelat på spanska innebar ett väldigt utmanande projekt för mig, och jag blev lite rädd.

Så jag visste att jag var tvungen att göra det.

Olivia introduceras först i handlingen som en vän till Mateos, Emilys pojk-vän, men saker och ting tar ganska snart en stor vändning med den här karaktären. Hur gick du tillväga för att svara på frågan om vem Olivia är?

– För mig är Olivia en förövare såväl som ett offer. Hon är en tjej som var på fel plats med fel människor. Att inte tillhöra samma socioekon-omiska klass som Mateo och hans vänner försatte henne i situationer där hon blev förminskad och sågs på som ett objekt eller som om hon var mindre värd än andra. Olivias handlingar är inte berättigade men jag tror, att i slutet av filmen, kan publiken känna empati med henne och förstå varför hon gjorde vad hon gjorde.

Du blir verkligen oigenkännlig i den här rollen, vad betydde allt det, sm-inket och proteserna, för din process. Om än lite läskigt att se i spegeln, tycker du det är befriande som skådespelare att kunna förvandla sig så?

– FX-sminket och proteserna var en väldigt svår process, för mig. Fr- ån testerna före inspelningen till den sista inspelningsdagen. Fyra ol-ika sminkningar designades för min karaktär Olivia och alla av dessa sminkningarna krävde många timmar av daglig förberedelse. I några av dessa sminkningarna kunde jag inte äta, jag kunde bara dricka vät -skor. Jag bar också peruk och handskar i vissa av scenerna, och det var ganska komplicerat att simma som så. Men för processen kan jag säga att jag lärde mig mycket om konsten av att vara en karaktäriser-are eller en make-up artist och nu uppskattar jag ännu mer skådesp-elarna som har gått igenom liknande processer, som Jim Carrey eller Zoe Saldana. Det tar mycket tålamod för att vara i karaktär i så mån-ga timmar. Jag kan även säga att det var väldigt kul att skrämma bes- ättningen i karaktär och ta roliga bilder med mina medskådespelare.

Man behöver inte vara övernaturligt begåvad för att se en bit in i det för- flutna. Hur kom du först igång att älska konst, och med skådespeleriet?

– Jag har velat vara skådespelerska så länge som jag kan minnas, det är något jag alltid vetat, och jag såg till att låta alla runt omkring mig veta det. Mina minnen är lite vaga, men jag tror att viljan och begäret att dedikera mig till konsten och till skådespeleri kom när jag var tre år gammal och deltog i en liten pjäs i skolan.

Din roll som Ana i 'Lo Que La Gente Cuenta' fanns i ett liknande utrymme genremässigt som rollen i 'This Never Happened'. Är det en fråga om om-ständighet och slump, eller är du ett fan som dras emot den här genren?

– Jag är på riktigt rädd för skräckgenren och jag vet inte varför jag får så många projekt i denna genren. Tack vare att ha skådespelat i 'This Never Happened' kan jag nu se fler skräckfilmer, men jag blir fortfar-ande rädd och hoppar ur min stol i bio-salongen. Men nu förstår jag däremot mer om hur det fungerar, och sanningen är att det är väldigt roligt att göra skräckfilm.

Att göra sin dröm till verklighet kan vara en tuff utmaning i sig, där må-nga skådespelare verkar ha en tro om att "de rätta rollerna kommer hitta de". Hur ser du på det, tror du de rätta rollerna alltid kommer att nå dig?

– Jag tror att för att kunna få en roll beror det på många faktorer, bl-and dem tur. Jag kan inte kontrollera den faktorn, jag kan endast göra mitt jobb så gott jag kan, vilket är att skådespela, göra en bra casting, och så vidare. De andra faktorerna är utom min kontroll. Men jag tr-or att alla rollerna som har kommit till mig har varit av en anledning.

Alla av de projekten som jag gör förbereder mig för min skådespelare-framtid, varje karaktär adderar till mina timmar av träning inom fik-tion även om det är en liten roll. Även fast situationerna ibland kans-ke inte är förståbara i nuet eller om jag gör misstag tror jag innerligt att alla karaktärer som har kommit till mig har ett viktigt syfte i mitt liv vare sig det syftet då skulle vara ett personligt eller professionellt.

Vad sysselsätter du dig med kreativt just nu?

– Jag är på väg att spela in en kortfilm, jag är väldigt exalterad för att det är en komedi och det är den genren som jag tycker om att skåde-spela mest i. Jag är även en del av ett teatersällskap och just nu så har vi en väldigt rolig kabaréföreställning. Jag går också på provspelning-ar varje vecka, så jag hoppas snart att jag får en annan utmanande & intressant roll som Olivia igen.

INTERVJU DE DANIEL JOHN