Intervjuad i samband av filmen 'Dracula: The Original Living Vampire' [The Asylum]
Bildrättigheter, Press.
Att övergå från ett uttryck som en modell till ett skådespeleri är varken ovanligt eller ett så stort språng att ta som det en gång sågs som, konst är konst, vare sig det är som en modell, eller en skådespelare. Eller som med din motspelare i 'Dracula', India, som jag hör är en popstjärna. Men hur var det att göra den övergången, från modell till skådespel. För dig?
– Modell- och skådespelarbranschen är väldigt lika. Precis som med skådespeleri får du som en modell skapa olika karaktärer. Beroende på vilket klädmärke som du plåtar för. Jag älskar den kreativitet, och den friheten, inom modeindustrin. Du kan helt och hållet förvandlas när du byter garderob, hår och smink. Jag älskar den lekfullheten av det hela och allt det konstnärskap som alla har när de är på set... jag har jobbat med så många duktiga personer, make-up artister, scen-ografer, stylister, dekoratörer och andra modeller, och det krävs att ett helt team jobbar tillsammans för att förverkliga en vision till liv...
Och det är samma sak i film- och teaterbranschen.
Så det kom sig naturligt för dig?
– Det finns en överlappning emellan att modella och att skådespela... jag övergick väldigt naturligt från att stå modell till skådespeleriet då jag började få kommersiella jobb hemma i Philadelphia, och efter det gjorde jag en del film- och tv-jobb. Jag är väldigt bekväm framför en kamera, så övergången kom sig väldigt naturligt för mig. För mig, så känner jag mig helt och hållet fri och tillfreds framför kameran. Det känns som att det bara är jag i rummet och att jag har friheten att få uttrycka mig själv och röra mig hur jag än känner för i den stunden.
Det är helt och hållet befriande.
Var skådespel något du alltid hade velat göra då du började stå modell?
– Jag visste om att hade en passion för att uppträda redan i en väldigt ung ålder. Jag brukade utsätta min familj för att sitta ner och titta på de danserna jag koreograferat till Britney Spears 'Stronger' eller min andra favorit, som var Backstreet Boys 'Larger Than Life'. Ibland fick min bror hjälpa mig genom att ge mig mina "cues"... vilket var att han ropade "Nu!" åt mig... så jag visste när jag skulle hoppa ut från bakom vardagsrums-soffan för min stora entré. Jag började skådespela när jag var liten med min kyrkteater-grupp, och gjorde några sommar-lägermusikaler, höjdpunkten var definitivt att spela Sandy i 'Grease', sjunga 'Summer Lovin'. Jag tog min första skådespelarlektion under high school, och det var då jag kände den där riktiga magin av att få skådespela, för första gången. Minns hur jag framförde en monolog från 'Fences' och jag upplevde den där adrenalin-kicken av att stå på scen med ett rum fullt av människor... och alla deras ögon och deras uppmärksamhet på mig. Det var elektriskt och det är ju den känslan som jag har jagat ända sen dess.
Hur fick du först din början i modellvärlden, för sisådär tio år sedan nu?
– Jag var ungefär 173 centimeter lång i sjätte klass, så jag var i princip en jätte redan i tioårsåldern och som du kan föreställa dig var ju min hållning ganska dålig då. Så jag gick till en modellskola för att få fixat min hållning och medan jag var där visade det sig att jag hade en rätt så imponerande runway-gång och skolans rektor frågade mig om jag ville vara med i en modell- och skådespelartävling som heter IMTA... jag åkte till L.A. och jag gick med, och vann som årets junior-modell, och fick sedan min första modellagentur Click Models i Philadelphia.
Det här var så tidigt som år 2008.
Det är början i min modellkarriär.
Så vilken var ditt första riktiga jobb som en skådespelare för jag vet att du även varit med i Off West End-pjäser och liknande... vad var debuten?
– Mitt allra första skådespelar-jobb efter dramaskola var med Jacopo Panizza och Jack Robson. Vi tre tog alla examen från The Mountview Academy of Theatre Arts tillsammans år 2019. Jack skrev en pjäs... 'I Woke Up Feeling Electric', vilket var en pjäs för två skådespelare, om hur mycket kontroll vi ger artificiell intelligens i våra liv. I två veckor uppträdde vi på en fringe-teater... The Hope Theatre. Det var väldigt speciellt kändes det som att kunna få ha mitt första jobb efter scen-skolan vara ett med ett så talangfullt team som jag hade byggt så fin vänskap med och verkligen beundrade.
Rollen som Amelia i 'Dracula' var min första huvudroll i en långfilm.
När känner du dig som mest i ditt eget element... på scenen eller i film?
– När jag skådespelar oavsett om det är på scen eller i en film känner jag mig i mitt element, i mitt esse. Jag känner mig mera bekväm med film eftersom jag är så van vid att stå framför kameran... men när jag än agerar så känner jag mig helt levande.
Då du agerar uppe på scen skulle jag anta att där finns en aspekt av att kunna tona ett framträdande varje gång du är på scen, hur gör du så att du ändå kommer dit du vill med en roll i film där du kanske inte har den tillgången till just den stegvisa processen, närmar du dig de båda olika?
– Ja, definitivt att en på scen får uppleva en karaktärs ark från början till slut varje kväll. Med film spelar du in scenerna beroende på plats. Som exempel kanske den första, femte och sista scenen i hela filmen alla är inspelade i samma matsal i ett hus. Du kommer då att spela in alla dessa scener på en dag. Detta kräver verklig smidighet av skåde-spelare... du måste kunna hoppa in i den mest dramatiska scenen av hela filmen utan nån kontext, eller utan att ha alla tidigare scenerna innan den för att jobba upp till känslan av den scenen, det är en inre värld du måste skapa själv och kunna kliva in på inspelningen för att där leverera en riktigt eleverad känslomässig scen, eller kanske nått väldigt fysiskt. Film-skådespelare måste vara redo att hoppa in i vad för scen det än är med hela karaktärens historia i sitt eget sinne. Att kunna hitta den här exakta tonen för dessa ögonblick, kräver en stor finess, så film-skådespelande kan mycket bli till ett slags mind game.
Med modellandet har du så klart varit runtom i hela världen för att göra modelljobb. Men hade du någonsin varit i Belgrad före 'Dracula' filmen?
– Ja! Jag har haft det privilegiumet att få se mycket av världen medan jag har modellat. Jag har bott i Istanbul, Turkiet, Seoul, Sydkorea och Beijing i Kina, medan jag modellat. Det var min första gång i Belgrad och jag älskade det. Hela skådespelarensemblen och filmbesättning-en där var så välkomnande. Och vi var vid några otroliga platser för att filma så det kändes som att jag fick en insider-visning av Belgrad.
Jag kommer definitivt att komma tillbaka dit!
Amelia Van Helsing är en kvinnlig tolkning av den gamle Abraham. Såg du åt vad tidigare skådespelare gjort i rollen, eller ville du hellre ge dig ut med ett blankt blad för vem Amelia var och göra henne till sin egen?
– Jag tycker egentligen inte om att influera mina skådespelar-beslut med tidigare versioner av en karaktär, eller en annan skådespelares tolkning av en karaktär... jag gillar att ge mig själv ett helt och hållet tomt papper att jobba från. Jag vill bygga fram karaktär utifrån mitt eget unika perspektiv och hur jag har tolkat dem utifrån texten, det finns ett citat som alltid har stuckit it för mig ifrån min skådespelar-utbildning som jag alltid bär med mig i tankarna när jag närmar mig att spela en ny karaktär eller framföra en text.
"Det finns en vitalitet, en livskraft, en energi... ett påskyndande, som omsätts genom dig till handling, och eftersom det bara finns en enda av dig genom all tid, är detta uttryck unikt. Och om du blockerar det kommer det aldrig att existera genom något annat medium, och det kommer att gå förlorat. Världen kommer inte att ha haft det... det är inte din sak att avgöra hur bra den är eller hur den kan jämföras till andra uttryck. Det är din sak att hålla den tydlig och direkt din egen, att hålla kanalen öppen, du behöver inte ens tro på dig själv eller ditt arbete, du måste bara hålla dig öppen och medveten om de drifterna som motiverar dig och hålla den kanalen öppen".
Det där är exakt vad skådespeleri är... att ta in karaktären, och tillåta dig själv att vara öppen för att se livet genom deras ögon, vara öppen för att vara de... enda sättet att framgångsrikt presentera en karaktär är bara att låta karaktären jobba genom dig. Du måste ta med dig din egen tolkning till karaktären, ditt eget känslomässiga bagage och det är det som ger karaktären liv. Skådespel kräver att en släpper tag om saker och man behöver vara öppen, acceptera impulser, och reagera.
Låt bara dig själv vara... gör det som du gör, låt saker flöda på... i min strävan att alltid vara och bli en bättre skådespelerska observerar jag och jag lyssnar, jag är närvarande och jag är öppen.
Så hur gav du dig helt och hållet åt Amelia i 'Dracula'?
– Amelia är ett proffs på det hon gör. Hon har varit runt kvarteret ett par gånger och livet har hårdnat henne. Hon är ett badass och måste vara känslomässigt obunden i sitt arbete. Jag ville att hon skulle vara cool, lugn och samlad och jag ville även att hennes mjuka sida skulle synas med Mina. Jag ville verkligen att den skillnaden mellan arbete och kärlek skulle kännas och ses. Amelia är en beskyddare och hon vill kämpa för det goda och för dem som hon älskar.
Skulle du säga att skådespeleriet och modellandet är på lika "mått" för dig nu. Är du fortfarande så passionerad som du då var för att modella?
– Skådespeleriet är definitivt min främsta prioritet just i dag. Det är där jag lägger den mesta av min energi. Jag står fortfarande modell, men min passion ligger i skådespeleriet och jag är spänd på att få se vad framtiden för med sig. I den här branschen är det ett maraton... inte en sprint, så du måste ha tålamodet, styrkan, och modet för att vara i det här under en lång tid. För det långa loppet.
INTERVJU DE DANIEL JOHN