CHRISTABEL CLARK

Intervjuad i samband av filmen 'Goodbye, Goodbye, Goodbye' [Bfindie]

Bildrättigheter, Press.

Det är en ganska stor resa som 'Goodbye, Goodbye, Goodbye' har varit på och vunnit inte bara publikens hjärta utan även kritikererkännande och utmärkelser i filmfestival-kretsen runt om i världen. Hur har det känts?

– Det har varit otroligt, surrealistiskt faktiskt. Vi hade ingen aning om när vi gick in i det att den skulle få den slags av respons som den har. När jag tänker tillbaka på min allra första genomläsning av manuset var det bara jag själv som var ute med hunden på landsbygden, läsan-des vad jag kände var den här otroligt gripande texten och tänkte, "Vi måste göra detta". Det resonerade omedelbart med mig som det verk -ar ha gjort det för många andra med och det har bara varit ett otrol-igt projekt att vara en del av. Strax efter den här intervjun ska jag iväg till Oxford för ännu en kortfilmsfestival som 'Goodbye, Goodbye, Go-odbye' har placerats i, vilket är så glädjande. Det är en sån ära och så spännande när ens arbete låter en besöka nya platser och träffa nya människor och dela kreativa idéer.

Filmen följer en mor och dotter som diskuterar livet, kärlek och förlust under en promenad längs Cornwalls kust. Hur målade du upp och närm-ade dig dynamiken vi ser mellan Ali och Lucy Bryans roll som Margaret?

– Vad det gäller tid att förbereda hade vi väldigt lite, faktiskt. Vi hade ett fönster för den här platsen vi kunde använda oss av vid den corn-iska kusten i stort sett utan kostnad och det var ett fall av "vi kan spe-la in denna nästa månad eller inte alls" eftersom vi inte hade råd att betala för en plats! Så bland alla de frenetiska förberedelser som alla producenter gör för en film behövde jag också göra plats för den kre -ativa sidan och skådespelarsidan av historien. Vi visste som team att vi ville prioritera och ge utrymme åt den här vackra relationen mell-an de två karaktärerna så mycket vi kunde så vi kunde ha en repetition och läsa igenom online innan vi träffades.

Lucy och jag träffades för första gången på inspelningsplatsen kväll-en innan vi började filma, men hon var en så professionell och varm och godhjärtad dam och jag kände mig omedelbart tillfreds med he-nne. Vi föll ganska snabbt in i den dynamiken som karaktärerna har och varje scen som jag fick göra tillsammans med henne var en fröjd.

Det var bara vi som fick leka runt med det.

Det här är Annabel Hammonds tredje kortfilm som manusförfattare och första gången hon regisserar. Men hon är även skådespelerska, och det är så att ni två varit i filmer ihop innan. Var det så ert samarbete började?

– Det var exakt så. Vi var på en inspelning tillsammans, faktiskt så var vi även varandras agent då vi först började på en kooperativ agentur ihop så vi spenderade mycket tid på att förslå varandra för roller och för att kämpa för varandra som skådespelerskor. Annie var alltid nån som jag verkligen respekterade och älskade att spendera tid med. På den inspelningsplatsen började vi att prata om olika idéer vi hade haft för filmer och Annie skrev en kortfilm baserat på en idé av mig, som vi gjorde innan 'Goodbye, Goodbye, Goodbye', ett komiskt period-dr-ama som heter 'Bonnetface'. Det var ett mindre projekt men det fick bollen i rullning och det projektet fick oss att inse hur mycket vi älsk-ade att arbeta tillsammans. Och att det var något vi ville göra mer av.

Medan vi pratar om gemensamma kreativa satsningar, som en utexamin-erad skådespelerska från Drama Centre i London, så har du följt samma steg som tidigare tagits av skådespelare som Gemma Chan, Emilia Clark, Tom Hardy, Michael Fassbender med flera. Vad gav just den tiden till dig?

– Ja, det är en skola med ett otroligt arv bakom sig och utbildningen var exceptionell. Det var en väldigt intensiv träning, väldigt långa tim-mar, väldigt noggrann och jag tror att det byggde upp en solid grund i termer av teknik, röstarbete, rörelsearbete, och uthållighet... för vi kunde vara där från nio på morgonen till nio på kvällen de flesta da-gar. Vi hade så även exceptionella lärare, varje handledare var expert på sitt specifika område vilket innebar att du fick en väldigt djupgåen -de utbildning i absolut alla aspekter av skådespeleriet. Jag tog myc-ket inspiration från skådespelarna du nämner som utbildade sig på drama centre. Det är inspirerande att se otroligt begåvade människ-or gå före en och lyckas, det är nåt som alltid fått mig att vilja fortsätta.

Vi har fått se dig mera på film de senaste åren, men du har skådespelat länge, och då kanske framförallt har det varit uppe på teater-scenerna?

– Ja, jag skådespelade innan jag utbildade mig på Drama Centre och jag var på scenen och gjorde en teaterföreställning samtidigt som jag tog examen, så jag tog inte någon paus! Jag uppträdde på Edinburgh Fringe i flera år med både löpande regi och skådespeleri och jag har gjort över hälften av Shakespeares pjäser på scen. Jag tror att det är den bästa grunden man kan ge sig själv som en skådespelare. Förr i tiden skulle de stora alla ha börjat i repertoar-teatern och de skulle lära sig pjäs efter pjäs, spela flera roller och byta roller. Det finns in -get liknande det för att träna sinnet och kroppen, känslan för timi-ng, anpassningsförmågan, att läsa av publiken, ingenting tränar dig som att kunna tolv olika Shakespeare-pjäser utantill, och att kunna två dussin karaktärers repliker i huvudet i vilket ögonblick som helst.

Nu om jag får ett manusbyte i sista minuten framför kameran, eller om jag behöver memorera några sidor av dialog snabbt, rör det mig inte! Men jag älskar filmarbete också och har haft turen att sen efter pandemin, när teaterarbetet pausade för mig, så har filmarbetet va -rit där och jag har älskat varje sekund av det jag fått göra sen dess.

Är det nån roll du spelat uppe på scen du skulle vilja väcka till liv på film?

– Jag har alltid velat vara den allra första kvinnliga Sherlock Holmes på filmduken. Det har funnits så många iterationer av den här klass-iska karaktären som jag blev hänförd av som barn men jag har aldrig sett en kvinnlig Holmes och jag har alltid tänkt att jag verkligen skul-le tycka om att kunna få föra det till liv.

Finns det några andra speciella roller som du är exalterad över. Du ver-kar härnäst även dyka upp i 'Rosemary's Baby'-prequeln 'Apartment 7A'?

– Jag är otroligt exalterad över den uppkommande releasen av 'Apart -ment 7A'. Jag kommer inte att avslöja några spoilers, men det är ett så fantastiskt koncept för en film och det var det mest underbara pr -ojektet att få arbeta med. Alla på den inspelningen var på toppen av sina förmågor och regissören, Natalie Erika James, var bara briljant.

Jag har även en långfilm och en tv-serie på gång som jag är superex-alterad över eftersom jag har skrivit båda och jag har turen att skåde-spela i dem båda också och ha en del av kreativa processen på båda olika sidorna av kameran vilket alltid har varit det som är drömmen.

Tack för den här fina intervjun!

– Tack du för att du vill intervjua mig, och för så grundligt research-ade och genomtänkta frågor. Det är ett nöje att vara på din plattform.

INTERVJU DE DANIEL JOHN