Intervjuad i samband av filmen 'Road Wars: Max Fury' [The Asylum, Eagle Entertainment]
Bildrättigheter, Press.
Två systrar måste lämna säkerheten i sin utpost och korsa de hänsynsl- ösa farorna i en postapokalyptisk värld för att kunna rädda livet på sin mamma, och det endast beväpnade med sitt systerskap och en muskel-bil. Vad var det som drog dig emot ödemarkerna i 'Road Wars: Max Fury'?
– Jag drogs omedelbart till idén om att utforska den emotionella mot -ståndskraften och tuffheten som krävs för att överleva i en så brutal värld. Medan det finns en intensitet till de teman som finns inuti den här filmen, så handlar den i dess kärna verkligen om bandet emellan två systrar som försöker hålla varann säkra under ofattbara omständ-igheter. Den dynamiken, av kärlek och överlevnad blandat med stor-artad action, kändes som en otrolig möjlighet att gräva djupt in i kar-aktären samtidigt som jag pushade mig själv både fysiskt och kreativt.
Jag hade nyligen Monroe Robertson som gäst, som gav en intressant in-blick i processen av en The Asylum-produktion. Man kan säga att snab-ba hastigheter inte är exklusiva för 'Road Wars'. Hur mycket tid hade ni?
– The Asylum är definitivt kända för sina fartfyllda produktioner och omloppstiden ifrån casting till inspelning var väldigt snabb. Det tvin-gade mig att dyka rakt i vilket i sig både var spännande och utmanan-de. Men den skyndsamheten blev en sorts tillgång, tror jag. Det push-ade mig att göra snabba, instinktiva, val, och den känslan av spontan-itet adderade till Naomis råa, överlevnadsdrivna, natur. På ett konst-igt vis passade crunchen karaktärens energi och världen hon levde i.
Var det nått du ville se till förmedlades genom Naomi, vare sig det var i hon eller i länken till hennes syster när de kör genom öknen tillsammans?
– Som någon som har en äldre bror ville jag fånga det där unika sysk-onbandet, blandningen av rivalitet och djupt rotad lojalitet. Naomi är den yngre systern som beundrar Greta men även känner sig frustre-rad över hennes beskyddande, ibland strikta natur. Jag ville visa det att även när Greta är hård mot henne, så vet Naomi att det är av kärl-ek. Det är den dynamiken som kändes så verklig för mig. Syskon kan driva varandra till vansinne, men det finns ett okrossbart band und-er det hela. Så även i stunder av konflikt, finns det en konstant påm-innelse om att de är starkare tillsammans.
Den första 'Road Wars'-filmen var en mockbuster som släpptes vid sidan av den högoktaniga actionen i 'Mad Max: Fury Road'. Den här filmen har lite att göra med den, utan spin-offar ut till sin egen grej. Men det talar en del för den udda början ting ibland kan ha. Hur såg din egen början ut?
– Min början i skådespeleri var definitivt okonventionell, att växa upp och försöka sig på en skådespelar-karriär var motsatsen till normalt för min familj och det fanns en framtid som jag förväntades att följa längs ner en mera traditionell väg. Att bryta sig iväg från det var inte lätt, utan jag kände att jag behövde rättfärdiga mitt beslut varje steg på vägen. Men när jag väl tog det språnget visste jag att detta var den enda vägen som kändes rätt. Varje roll, oavsett hur liten, var en chans att växa, och även med utmaningar, har upplevelserna varit värt det.
Hade du under din uppväxt känt att det var en möjlighet att sträva efter ett liv i det konstnärliga innan dess att du öppet tog dig an möjligheten?
– Inte först, det kändes mer som en dröm än något jag på allvar kun-de eftersträva. men när jag väl doppat min tå i den här världen av un-derhållning fanns det ingen återvändå. Detta var min första långfilm, och när jag ser tillbaka kan jag se hur mycket jag förbättrats sen insp-elningen, men jag vet om att jag fortfarande har så mycket att lära mig. Att vara på den här inspelningen lärde mig så mycket om hantverket och industrin, och det gjorde mig endast mer exalterad inför vad som komma ska. Varje erfarenhet för med sig ny tillväxt, och jag kan inte vänta på var denna vägen tar mig härnäst.
På tal om ting som kom ur lite oväntade ställen, så blev du en del av för-ra årets kanske största film-fenomen, Greta Gerwigs 'Barbie'. Det måste ha varit en så väldigt speciell filminspelning att gå in och vara en del av?
– Det var otroligt! Att vara på inspelningen av en film av den omfattn-ingen var oförglömligt. Den nivån av engagemang från varje enskild besättningsmedlem var inspirerande, alla arbetade så hårt för att för -verkliga den där massiva visionen, även i de minsta ögonblicken kun-de man känna av energin och uppspeltheten på inspelningen. Det gav mig en ny uppskattning för filmskapandets kollaborativa natur. Och det gav bränsle åt min hunger att fortsätta pusha mig själv, lära, och växa i den här industrin.
Allteftersom du fortsätter att köra framåt, vilken karriär hoppas du att kunna se tillbaka på, kanske till år 2050 då den här filmen utspelar sig. Du och action är, om jag får säga det själv, en kombination som funkar?
– Vilken film som helst som innehåller action och scenstrider är alltid jättekul. År 2050 vill jag ha byggt en karriär som visar den fulla vidden av mina förmågor. Medan jag dras till actionroller, speciellt dem där jag kan dyka in i komplexa karaktärer med fysiska och känslomässiga djup, jag vill även ta mig an utmanande roller som utforskar intrikat-eterna av mänslig natur. Jag drömmer om att spela de karaktärer som är moraliskt grå, som fattar tuffa beslut, och möter konsekvenserna, eller kvinnor i ledarskapspositioner som omdefinierar vad styrka är.
Jag har även ett enormt stort begär av att kliva in i roller som tillåter mig utforska historiska och kulturella narrativ, att ge röst åt underr-epresenterade historier.
Framför allt vill jag se tillbaka och veta att jag tog risker, att jag berät-tade kraftfulla historier, och bidrog med något som var meningsfullt.
INTERVJU DE DANIEL JOHN