Intervjuad i samband av låten 'Devil You Know' [Independent]
Bildrättigheter, Press.
'Devil You Know' må vara en debut, av sort, som den är en nystart för dig men du har skrivit låtar rätt så länge. Vad var början på det vi idag hör?
– Den här nya musiken sammanföll med mitt nya liv i ett nytt land då jag flyttade till London i Oktober 2021, utan nånsomhelst avsikt av att ändra på mitt sound, men som det ju blev upptäckte jag att flytta iväg halvvägs över världen utlöste ett konstnärligt och ett personligt upp-vaknande. Jag tänker på denna iterationen av mig som mindre av ett "nytt sound" och mer som en hemkomst till ett sound som alltid varit mitt. Långt före sovrums-pop-soundet i mitt tidigare projekt Honey-craft skrev och sjöng jag folk och americana-låtar. När jag växte upp lyssnade min pappa alltid på countrymusik-drottningar som Emmy-lou Harris, Alison Krauss och Linda Ronstadt. Jag tror att det funnits en kvist av det kvar djupt inne mitt hjärta, som alltid har funnits där.
Och alltid kommer att vara där.
Så hur länge har du skrivit låtar?
– Den första låten jag nånsin skrev var kort, simpel, om att spendera dagen i Paris. Jag måste ha varit sju eller åtta år och spelade på piano ... pianot i mina föräldrars vardagsrum. Jag blev verkligen mer seriös kring att skriva låtar när jag var sexton år, när jag fick en egen gitarr och började ta gitarrlektioner. Sen dess har det varit min favoritgrej.
Så vad handlar den här låten om, vad inspirerade dig att skriva den här?
– Det finns ett larvigt självhjälpscitat jag hörde eller läste någonstans som säger, "Om alla slängde ner alla sina problem i en hög, skulle du ta en blick på den och plocka upp dina egna igen så fort som möjligt". Jag parafraserar. Den här låten är en meditation av det, en reflektion över den intimitet som vi bygger med alla våra respektive kors att få bära. Vi kanske önskar att vi inte hade dessa här problemen i våra liv men vi kan väl även erkänna att de är en oupplöslig del, av oss själva.
Inom country-musikens ibland konservativa ramar är din röst verkligen din egen, och ursäktar dig inte för det, som din palett genomsyras utav olika genrer, må de vara nyare eller äldre. Skulle du säga att din mång-fald har kommit från att ha samarbetat med många olika artister förut?
– Jag tror att alla mina kollaborationer har ett enormt inflytande, på mig. De hjälper alla till med att hålla mig skarp, kreativ och på tårna. Den bästa delen av att arbeta med andra är att de hjälper till att fylla i ens luckor och att belysa ens "blind spots" och vice versa. Influens-mässigt, är min "heliga treenighet" av inspiration Mariah Carey, och Joni Mitchell samt Grimes. Joni lärde mig att skriva gripande texter, Mariah lärde mig att måla med min röst, och Grimes lärde mig följa min kreativa nordstjärna hänsynslöst. Det finns en hel del andra av musikaliska influenser jag också skulle kunna lista... men just de tre kvinnorna är verkligen de allra mest formativa för mig som en artist.
Det finns en nästan poetisk del till ditt låtskrivande där så mycket ton-vikt ligger på orden, i berättandet. Det, naturligtvis, är så klart väldigt country. Vad drar du ifrån när du skriver... för dig själv eller för andra?
– Jag finner att inspirationen kommer från överallt... det är en artists jobb att vara uppmärksam kring det. Att ta små vardagliga händelser eller försumliga kommentarer man hör och förvandla dem till konst. Jag ger mig själv i uppdrag att vara uppmärksam och att ta tag i dom där små bitarna i luften när de kommer mot mig. Jag tycker om att få ner dem i en liten anteckningsbok där de bara gror och sedan senare dyker upp igen som en låt, ofta i kombination med ting som förvånar till och med mig själv. Jag skulle säga att processen är väldig lik av att skriva för andra artister, den stora skillnaden skulle vara i rösten jag använder... inte röst som i sångröst utan röst på det sätt viset som en författare skulle använda. För exempel... när jag skriver för mig själv, så tycker jag om att hålla den rösten udda och melankolisk och också lite nonsensisk, och genomskinlig. För andra artister kan det kanske fungera bättre att hålla saker och ting mer linjära och okomplicerade ... så texten låter vettig direkt, redan första gången en lyssnar på den.
Nu i London som sagt, sen lite över ett år tillbaka. Var flyttade du ifrån?
– Jag växte upp i norra Kalifornien och spenderade sedan tio år i Los Angeles. Efter att ha varit en Kalifornientjej hela mitt liv var jag redo.
Jag var jag redo för någonting helt annat.
Det finns andra ställen man skulle kunna tänka på, när det kommer till countryartister som samlas för att göra musik. Inte minst i USA. Känner du att du kanske sticker ut mer i England än du hade gjort där hemma?
– Jag skulle hålla med om att det skulle verka mera "vettigt", på ytan, att vara i Nashville, eller ens i Los Angeles. Men igen, när jag flyttade till London hade jag inte riktigt intentionen att vara en countryartist. Det var bara något med flytten som klädde av mig helt till min kärna och som gjorde det omöjligt för mig att göra något annat än det som faller sig mest naturligt. Men nu när jag är här och gör country eller americana känns det som det passar perfekt. Jag tror att det finns en liten gimmick i det, den amerikanska tjejen som gör country-musik i London... och gimmicks är väldigt användbara för att lyckas "fånga upp" uppmärksamheten i vår allt snabbare värld... men än viktigare, än så, är att jag här har fått kontakt med väldigt begåvade irländska musiker, som att våran kärlek för country och folk fört oss samman.
De är verkligen otroliga kollaboratörer för mig.
Och essentiella, för det nya soundet jag skapar.
Är det rätt att låten, eventuellt, kommer att leda till releasen av en EP?
– Det är korrekt! 'Devil You Know' är den första låten från en EP med fyra låtar som heter 'Half Enchanted'. Den titeln kommer av känslan, mitt mindset, under de månader som jag skrev och spelade in dessa låtarna. Där jag halvt om halvt levde i en mystisk värld, men där den andra hälften var i en brutal en. Både avtrubbad realism och en naiv förundran var i mina tankar. Jag är full av motsägelser... livet är fullt av motsägelser och allt skapar en chimär som är mer än summan av sina delar. Man kan förvänta dig att 'Half Enchanted' kommer att ges ut... singel för singel... genom hela den första delen av nästa år, 2023.
INTERVJU DE DANIEL JOHN