CAITLIN JOHNSON

Intervjuad i samband av Diner-låten 'Cowgirls Get The Blues' [Saint & Citizen]

Bildrättigheter, Press.

Vad är 'Cowgirls Get The Blues' om. Vad inspirerade denna Pop-Yeehaw?

– Jag tycker inte om att sjunga om att vara i mina känslor. Jag komm-er att sjunga en glad hoppfull kärlekslåt vilken dag som helst men pr-atar aldrig om hur jag får in mina känslor, det är huvudpoängen med låten. Cowgirls är tuffa och när vi får bluesen går vi till baren och dr-icker bort den. Vi sitter inte bara och gnäller och känner oss nere öv-er det och vi går inte alls över till hans ställe och skär hål i hans däck.

Den här låten skrevs med Emily Reid och Kevin Bard. Och du har skrivit med båda två förut. Vad är det du finner då du skriver ihop med de två?

– Att skriva med dem är en dröm... vi är så snabba tillsammans. Allt-ing som jag har ute nu har skrivits av oss tre på mindre än två timm-ar i Kevins eget vardagsrum omgivna av hans hundar, Truck & Bagel.

Redan ifrån en tidig ålder sjöng du för kunderna på din familjs matstäl-le, därav artistnamnet. När tog du på dig cowboy-hatten första gången?

– Jag kan inte ens minnas hur tidigt det var, då det bokstavligen varit allt jag velat ha hela mitt liv. Jag har bokstavligen försökt göra det här sen jag var fem. Förmodligen yngre. Min mamma var en hästtränare då jag växte upp så livet på landet och att vara runt hästar var en del av mitt liv redan innan vi flyttade till häst ranchen när jag var åtta år.

Jag älskar en bra cowboy-hatt.

Får mig att känna mig kraftfull.

Vilka musikaliska influenser har du, som kanske hjälpt dig längs på din musikaliska väg. Är det alltid pop-country som spelats på din juke box?

– Min mamma var en punkrockstjärna på åttiotalet, och hon var ald-rig konservativ med oss. Hon lät oss alltid lyssna på vad vi än ville & klä oss som vi ville. Jag är verkligen skyldig henne mycket av mitt ar-tisteri. Hon lät mig utforska mig själv både som en artist och som en människa utan att någonsin behöva göra uppror emot henne för det.

Din mamma var frontsångerska i bandet The Wrecks, som slog in några dörrar och självsäkert tog sin plats, inte minst på den tiden, i en mans-dominerad-musikvärld. Är hennes tid i musiken nåt som inspirerat dig?

– Det var en super-stor inspiration för mig. Jag är verkligen så tack-sam och jag är skyldig henne allting. Hon lät mig vara vad jag än vil-le vara... det började som ett punkrock-band med bara tjejer i Reno, hennes bästa vän Lynn Perko lärde sig spela trummor på hinkar och kom senare att bli en mycket framgångsrik sjungande kvinnlig trum-mis som spelar än i dag. The Wrecks turnerade med Black Flag, och gjorde till och med ett album med Dead Kennedys, allting är möjligt ... hon nämns fortfarande i böcker, än i dag... det är helt otroligt vad en arg liten tonårs tjej med stora framtänder är kapabel till att göra.

Hon är den första att säga så om sina tänder förövrigt.

Det har bara gått sju månader sen du firade debut releasen av 'Goodbye To Someday' och så mycket har ju hänt sedan dess. Du har bokstavligen kastat ett lasso runtom månen. Hur har det varit. Att få se saker och ting spela ut sig som det gjort, det här är inte fjärilar alla artister får känna?

– Ärligt har det senaste året varit vansinnigt. Det är galet för jag har spelat in originallåtar sedan jag var femton år, men jag släppte taget och lutade mig verkligen in i mina rötter och country musik, plus att jag precis började vara mig själv, istället för att försöka vara en artist som skulle bli accepterad av branschen. Timingen kring att country-musikens popularitetet exploderat under det senaste året har verkli-gen fungerat till min fördel. Jag befinner mig verkligen över molnen vid det här laget. Jag är på moln nio.

Med en kommande EP på din horisont, vad är det du kommer "servera"?

– Jag kommer att fortsätta släppa singlar ett tag. Tills jag får den fan-bas jag behöver för att stödja en EP, eller ett album. Jag har definitivt ett album fullt av musik nu, faktiskt, men jag försöker väl bara place-ra det så att det ska bli framgångsrikt, men jag är så upprymd för att släppa ut mer musik. Jag har den bästa musiken jag någonsin har gj-ort & jag hoppas alla kommer att älska den, lika mycket som jag gör.

Tack för den här fina intervjun...

– Jag gillade verkligen frågorna du ställde. Jag uppskattar din uppm- ärksamhet på detaljer i min karriär, och att veta saker om min resa...

INTERVJU DE DANIEL JOHN